
Men hur blev det egentligen med det där om skräckens framtid? Njä, jag vet inte riktigt. Sedan han slog igenom har väl Clive Barker varit ett respekterat namn. Men vad har han egentligen gjort? Och har det varit bra? Jag minns när jag först hörde talas om honom i mitten av 80-talet och beställde ett par volymer av hans "Books of Blood"-samlingar. Sedan kom den första HELLRAISER-filmen, som jag tyckte var otroligt bra, för att inte tala om uppföljaren HELLBOUND: HELLRAISER II. Någonstans däremellan hade jag nog också sett RAWHEAD REX, denna fantastiskt usla monsterfilm efter en Barkerhistoria, och jag konstaterade att jag ju faktiskt även sett den allra första Barkerfilmen; UNDERWORLD (aka TRANSMUTATIONS), utan att veta om det. En enastående dålig film. Det var ju först HELLRAISER som etablerade hans namn. Det började komma serietidningar baserade på Barker historier och universa, och jag köpte mycket av det som publicerades.

Barker själv verkade bara göra mindre och mindre. Hans tegelstenstjocka romaner var väl mer fantasy än skräck, och han var långt ifrån lika produktiv som King. Regisserade gjorde han heller inte så ofta; det blev den rätt fåniga NIGHTBREED och den ganska misslyckade LORD OF ILLUSIONS; annars verkar Barker nöja sig med att producera eller bara sätta sitt namn på affischen eller DVD-omslaget. Idag är det sällan jag tänker på Barker eller funderar på att läsa något han har skrivit, och HELLRAISER-filmerna har jag omvärderat. Inte bara för att de fått alldeles för många idiotiska lågbudgetuppföljare, som inte har något med serien att göra - av allt att döma har manus skrivits om för att få in Doug Bradley i fem, tio minuter som Pinhead, så att man kan skriva HELLRAISER i titeln. Nej, jag upptäckte snarare att hela mytologin är lite ... poänglös. Det är liksom bara ett enda stort varför. Vad håller egentligen Pinhead och de andra cenobiterna på med? Varför då? Vad leder allt till? Visst, en del tjusiga scenerier, men inte mycket mer - om man inte är sadomasochist. Jag gissar att det här väl bara är ett sätt för Barker att få utlopp för sina egna sexuella lustar. Jag fick en gång en kassett från Redemption med THE FORBIDDEN och SALOME; två studentfilmer Barker regisserat en gång i tiden. I dem kan man se en naken Clive Barker med ståfräs dansa omkring i diverse homoerotiska situationer.
Det var alltså längesedan sist, men här har vi en ny skräckfilm baserad på en av Barkers noveller i "Books of Blood", producerad av författaren, men regisserad av en viss Ryuhei Kitamura, medan Jeff Buhler står för manus. THE MIDNIGHT MEAT TRAIN. Tuff titel. Jag minns dock inte om jag läst novellen. Filmversionen - från Lionsgate (förstås) - hade ett kort liv på amerikanska biografer och här i Sverige dumpas den direkt på DVD.

Cooper, som förresten jobbar för Brooke Shields i filmen, får syn på Vinnie och smyger efter och tar bilder, och han berättar för sin flickvän och polisen, men ingen tror på honom. Cooper blir mer och mer besatt. Vinnie blir mer och mer våldsam. Det slaktas hej vilt. Vad är det som försiggår? Vad är det för skumt tåg? Är verkligen föraren i maskopi med Vinnie? Det hela leder fram till en väldigt Barkersk upplösning - och nej, it doesn't make sense. Dumt, krystat och långsökt. Det är ju det som är skillnaden mellan King och Barker: King är antagligen vår tids främste skildrare av amerikansk medelklass och hans romaner har trovärdiga människor i till stor del trovärdiga situationer. Barker har en tendens att vara lite för far out.
Fram till det taskiga slutet och den förutsägbara slutknorren får vi en del riktigt bra splatter, filmen är kompetent gjord och Bradley Cooper är ju en sympatisk kille. Men det hela är totalt spänningsbefriat och lite småtrist. Det är långt ifrån lika tjoflöjt som MY BLOODY VALENTINE 3D, och det är inte lika fantasifullt som de två första HELLRAISER-filmerna. Dock har jag de senaste dagarna sett en del betydligt sämre direkt-på-DVD-splatter, så jag ger väl THE MIDNIGHT MEAT TRAIN ett halvhjärtat okej.
...Och aldeles just nu slår det mig att den bästa film baserad på Barkers verk, förstås är CANDYMAN - varför glömde jag bort den?

5 kommentarer:
Hello Mr. Anderson
Om du läst Barkers serier så antar jag att du läst de serier som publicerades i den svenska Terror, början på 90-talet?
Jag vill minnas en jävligt märklig berättelse ur ett nummer, som utspelades i en liten by där alla invånarna knöt ihop sig för att bilda en jättestor…jätte.
Alltså, en Jätte bestående av en massa vanliga människor(!!!?).
Hursomhelst, på tal om serier, hur går det med uppföljningen på det härliga projekt ni gjorde för Nya Upplagan?
Månsson & c:o?
Jo, jag läste ett par nummer av Terror, men jag hade serierna tidigare, eftersom jag köpte de amerikanska utgåvorna. Dock är nu allt väck, serierna stals vid ett källarinbrott i mitten av 90-talet. Vill dock minnas serien du nämner. Var inte den målad? John Bolton, månne? Nåja. De flesta serierna var rätt konstiga i de tidningarna.
Om han sköter sig, sitter Jimmy just nu och ritar ett rafflande Mäktige Månsson-avsnitt till nästa nummer av Nya Upplagan.
Jag gillade Midnight Meat Train som fan. Jag tyckte att Vinnie Jones karaktär har all potential att bli en riktigt bra skurk i skräckfilmshistorien om de hade kommit på nåt sätt att göra en uppföljare. Han har alla förutsättningar med sin look: kostymen, hammaren.
Du nämnde aldrig NIGHTBREED? Cronenberg som ondskefull psykolog och en orgie i monster make-up? Faller inte det herrn i smaken?
Visst nämner jag NIGHTBREED, jag kallar den "rätt fånig". Återigen, det börjar bra, men slutar otillfredställande i en orgie i fånigheter. Bäst i NIGHTBREED är när Cronenberg går in på ett motell (eller?), säger "The phone?" och lyfter upp en telefonlur, medan det i svenska texten står att han säger "Defoe?".
Jag är glad att du tar upp det här med svenska översättningar som blir helt fel! Den senaste tiden har jag stött på en hel del konstiga exempel:
I DVD-utgåvan av "Deadwood" säsong 3 ramlar den kinesiske affärsinnehavaren Wu mitt i gatan, varpå Swearengen säger till sin medhjälpare "Go get fucking Wu!" alltså "Gå och hämta jävla Wu" (typ). Detta översätts med "Gå och knulla Wu!"
Lite senare i samma avsnitt säger en karaktär om en annan som är hjärnskadad: "You can´t keep him here! What if he messes himself?" Han får alltså inte vara där ifall han skulle råka göra i brallan, skulle man kunna tro. Den svenska översättaren tolkar dock detta som "Här får han inte vara! TÄnk om han blandar ihop sig själv?" Hur går det till egentligen?
Ett sista exempel: I den svenska DVD-översättningen av Harold Ramis "The Ice Harvest" med John Cusack och Billy Bob Thornton säger Oliver Platts karaktär "Ho fucking ho!" (filmen utspelar sig på julafton). Detta översätts med "Ho-hoa mig i röven!"
Vad krävs egentligen för att få jobb som översättare?
Skicka en kommentar