Om ett par veckor släpps MARTYRS på DVD i Sverige. Den minnesgode kommer ihåg att jag recenserade den i min Canesblogg från 2008. Den 19.e maj förra året skrev jag så här:
"Under förra årets Cannesfestival såg jag något av det jävligaste jag någonsin sett på en bioduk: den franska filmen A L'INTERIEUR (aka INSIDE), som tävlade i sektionen Critics Week. Det är en film som skiljer pojkar från män, en skräckfilm så brutalt sadistisk att även härdade människor som jag kröp ihop i biofåtöljen och hade svårt att titta när den stora saxen kom fram.
På årets marknad visas en fransk-kanaden-
sisk film som heter MARTYRS. Jag var inte på den första visningen, men min kollega Magnus gick förbi biografen precis när publiken kom ut. Tydligen var de hur chockade som helst, kritvita i ansiktet. Jag hörde att ett tyskt bolag köpt filmen osedd, och efter att de sett den färdiga filmen visste de inte vad de skulle göra - det här är inget de kan släppa i Tyskland. En finsk journalist hävdade att MARTYRS är "the sickest fucking movie ever made" och att den är som A L'INTERIEUR gånger tio! Hmm...
Nåja. Ny visning och jag och Magnus traskade dit efter att ha fått i oss några pilsner.
Stor salong, ganska mycket folk. Filmen gick igång, Wild Bunch-loggan dök upp och så förtexter. Vi var spända. Vad skulle vi få se?
Tja... Vad ska jag säga? Jag konsta-
terade att de som såg den första visningen är wimps! Nej, det här är inte "the sickest fucking movie ever made". Våldsam? Ja, det kan ni skriva upp. Sadistisk? Jajamen! Men i övrigt...
Filmen börjar med att en blodig och misshandlad liten flicka flyr från en källare och springer längs en gata. Hon hittas och växer upp på ett barnhem, men plågas av minnena från det hon upplevt i källaren. Hopp till femton år senare. Tillsammans med en annan tjej knackar den plågade tjejen på hon en till synes helt vanlig, sympatisk familj som bor i en trevlig villa. Men det första tjejen gör, är att plocka fram ett hagelgevär och så skjuter hon ner mamma, pappa, son och liten dotter. Kompisen hjälper till att bära ut liken och slänga dem i en grop i trädgården. Mamman är inte riktigt död, så hon måste klubbas ihjäl med en köttklubba (i närbild, förstås).
Den plågade tjejen hävdar att familjen var ond, att de var de som hållit henne fången och torterat henne. Hon säger att det finns en annan person i huset, en groteskt vanställd flicka som också suttit inspärrad i källaren och torterats. Vi får se denna monsterflicka, hon dyker upp och attackerar, men är det bara inbillning? Har den plågade tjejen blivit galen? Och är det rätt familj de slaktat? Kompisen blir tveksam. Men... Så hittar hon en lönndörr som leder till en källare full med märklig tortyrutrustning.
Den första halvan av filmen är bra. Ja, riktigt bra, faktiskt. Och de två tjejerna i huvudrollerna alldeles utmärkta. Men den andra halvan är kass. Riktigt dum. Visst, nu blir det grov tortyr och förnedring i källaren, men förklaringen, orsaken till att flickor kidnappas och torteras är långsökt och alldeles för korkad. Ni skulle inte tro mig och jag berättade det här. Vilket jag inte tänker göra.
Vad som var riktigt roligt, var att försöka håla räkning på alla som lämnade salongen, men efter ett tag gick det inte längre. Massor reste sig och gick. MARTYRS blir allt våldsammare och för varje ny våldsincident försvann några köpare och journalister. Men våldet i MARTYRS är tjatigt. Det är samma grejor om och om igen, och inte blir det bättre av att filmen är typ tjugo minuter för lång. På slutet går tortyren över i överdrivna make up-effekter. Det är ingen film som gör ONT att titta på - som till exempel A L'INTERIEUR. Men självklart, det är ingen partyfilm. Det är inte the date movie of the year. Och det är värre än SAW och HOSTEL tillsammans.
Någon sa att MARTYRS har köpts för release i Skandinavien. Frågan är varför den ska släppas här. Det är liksom inte en film för vem som helst. Allra minst för tonåriga skräckfilmsfans som vill ha en kul popcornfilm.
...Sedan är det ju lite intressant att filmskaparna lyckats tajma MARTYRS med händelserna i den där autentiska källaren i Österrike..."
Så långt 2008 års recension. Då satte jag betyget två syndiga dvärgar. Och tja, har jag redan betygsatt filmen en gång, vill jag inte ändra på det. Men jag tror inte att jag vill ändra på det. Dock har det hänt en hel del med filmen under det gångna året. Inte helt oväntat blev MARTYRS rejält uppmärksammad och omskriven - och många har hyllat den som mästerverk. Inte nog med det, de tycker att upplösningen, vilken jag fortfarande anser vara fånig, är lysande och intelligent. Folk verkar se på MARTYRS som konst. Jaha. Förvisso är filmen betydligt bättre än ANTICHRIST, men jag tycker ändå att det här är överskattat.
Av någon anledning har PAN Vision inte försett DVD-omslaget med en varningstext, vilket i det här fallet är berättigat. Vissa andra distributörer sätter varningstexter på de mest vissna skräckfilmer, men den här gången bör nog känsliga personer tänka sig för.
MARTYRS är 95 minuter lång - och DVD:n innehåller en Making of-film som är 85 minuter!
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar