Det finns dåliga filmer. Och så finns det filmer som är så in i helvete jävla usla att man undrar om de finns på riktigt och varför.
LITHIVM är en sådan film. Frågan är om det inte är den sämsta svenska filmen någonsin. Nu har jag förviso inte sett BLANKT VAPEN, men den lär vara en het kandidat. HJÄRTA AV STEN har jag sett, och det är en annan kandidat. Men jag tror att David Flamholcs tredje långfilm, LITHIVM alltså, tar priset.
Jag kommer ihåg urpremiären under Malmö Filmdagar. Ingen hade sett filmen, den kom direkt från labbet och hade knappt torkat. Således hade inte ens representanterna från bolaget sett den. Peter Possne från Sonet höll ett litet införande innan ridån gick upp. Nu skulle det minsann bli spännande, tyckte han.
Jag satt någonstans mitt i publiken. Till vänster om mig satt Gunnar Rehlin, till höger Stefan Malmqvist, och alldeles bakom mig Rickard Gramfors, som då jobbade (eller nyligen slutat jobba) på Filminstitutet. En bit framför mig satt Anders Banke. Possne stod intill väggen för att kolla publikens reaktioner.
Redan under filmens första repliker började jag undra vad fan det här var. Öppningen var osannolikt dålig. Men det skulle komma att bli ännu värre. Jag satt gapande och med oförstående blick och tittade på det som skedde på duken - och eftersom LITHIVM är filmad på reversalfilm var den extra ful. Rehlin satt och suckade och stånkade ljudligt och tog sig för pannan. Stefan skrattade och sa "Nu har den näbb och fjädrar, nu väntar vi bara på att den börjar säga Kluck-kluck-kluck också!". Jag vände mig om mot Rickard och gjorde tummen upp och noterade hur han sjunkit ner i fåtöljen för att gömma sig. Plötsligt reste sig Banke upp en aning, vände sig om mot oss och körde demonstrativt två fingrar i halsen. Peter Possne såg ut som om han skulle explodera när som helst. På väg ut ur salongen citerade vi de konstigaste replikerna - som "Du vet, tidningsfikonspråk", vilket hjältinnan säger när mördaren Fredrik Dolk inte vet vad "löp" betyder.
När jag recenserade LITHIVM i NST blev min text censurerad. Bland annat tog redaktören bort en grej om att kameramannen är en epileptiker på studsmatta.
Därefter försvann filmen. Finns den på DVD? Ingen aning. Varför skriver jag det här? Jo, därför att jag alldeles nyss hittade det här:
söndag 10 maj 2009
Sämsta svenska filmen någonsin
Etiketter:
bio,
Blu-ray,
David Flamholc,
DVD,
film,
Fredrik Dolk,
Johan Widerberg,
kalkon,
Lithium,
Lithivm,
video
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Jag kommer ihåg när jag såg den här filmen. Jag minns att jag såg den samma vecka som ett annat bortglömt svenskt kalkon-mästerverk, nämligen "Sleepwalker". Varför blir det så fruktansvärt fel när svenskar skall försöka sig på att göra en viss typ av film?
En annan riktigt, riktigt usel svensk rulle är "Blå Måndag". Fy fan...
BLÅ MÅNDAG! Så hette den! Eller BLÄ MÅNDAG. Tänkte på den efter att jag skrivit ovanstående inlägg. Jag hade förresten en gång en konstig diskussion om Hitchcock med dess regissör.
Jag gillade inte SLEEPWALKER, men det är ingen kalkon. Dessutom är regissören en vän till mig som läser den här bloggen, så räkna med mothugg! (På med knogjärnen, Johannes!)
Själv har jag fått en del beska kommentarer för FROSTBITEN...
Men LITHIVM står trots allt i en klass för sig.
Nä, det kanske var i mesta laget att kalla "Sleepwalker" för en kalkon. Jag minns dock att jag tyckte att huvudrollen som spelades av pappan ifrån "Fucking Åmål" var otroligt fel för den rollen.
"Frostbiten" lyckades ju trots allt att vara underhållande, vilket är betydligt mer än man kan säga om "Blå Måndag". Diskussionen om Hitchcock verkar intressant...
DU har helt rätt, "Lithivm" står i en klass för sig när det gäller skitdåliga filmer. Jagminns en annan riktigt usel rulle, "Lust" med Cia Berg och Gerhard Hoberstorfer (världens bästa namn på en skådis!) som kom i början av 90-talet, om jag inte missminner mig. Fruktansvärt plågsam film.
Jo, LUST är fantastiskt dålig - och den innehåller en scen där Hoberstorfer pratar i telefon och man ser tydligt den urdragna sladden på diskbänken bakom honom... Apropå skådisnamn, jag skrev en grej i gamla Total Film om de värsta namnen i filmbranschen. Jag kommer inte riktigt ihåg vilka de var, men jag körde bara en massa könsord i IMDb!
Hitchcockdiskussionen... Jag träffade regissören på en fest, det var innan BLÅ MÅNDAG. Vi kom in på Hitchcock. Han frågade vilken Hitchcockfilm jag tyckte var absolut bäst. Jag sa I SISTA MINUTEN - men den fick jag inte nämna, för den var oöverträffbar. Så jag sa PSYCHO. Den fick jag inte heller nämna. VERTIGO, då? Nej, inte den heller. Jag skulle alltså nämna den film jag tyckte var bäst, förutom de jag verkligen tyckte var bäst.
Lustigt, din tre-i-topp-lista över Hitchcockfilmer är identisk med min.
Fast jag är väl egentligen ingen superfan av VERTIGO. Jag föredrar nog FÖNSTRET ÅT GÅRDEN, REBECCA, FRÄMLINGAR PÅ TÅG... TA FAST TJUVEN...
"Främlingar på tåg" är Hitchcock´s bästa film och den i särklass bästa Patricia Highsmith-filmatiseringen hittills. Även om "Den amerikanska vännen" är rätt jävla skitbra, den också. Annars håller jag med om "North by Northwest"...
Den där festen du träffade regissören på låter ju spännande. Kommer du ihåg vad denna demoregissör drack?
Skicka en kommentar