Nej, jag twittrar inte

De senaste månaderna har jag fått en del mail, i vilka det står att den och den nu följer mig på Twitter.
Detta gjorde mig först konfunderad. Twitter? Men, vaffan, jag twittrar ju inte! Hur har de hittat mig där?
Eller vänta lite... Har jag månne registrerat mig en gång i tiden?
Jag kollade upp saken. Jodå. Jag är registrerad på Twitter. Jag måste ha gjort det någon gång när Twitter var helt nytt och jag inte riktigt visste vad det var. Ibland har det liksom hänt att jag klickat på olika länkar för att marknadsföra mig och mina grejor, vilket då och då lett till att jag reggat mig på diverse tjänster som jag snart glömt bort. Tydligen är Twitter en av dessa.
Men även om jag nu ÄR reggad på Twitter och folk vill följa mig: Nej! Jag tänker inte börja twittra. Jag fattar inte grejen. Vad ska jag rapportera om där som jag inte lika gärna kan skriva om i min vanliga blogg? Det är väl fullkomligt ointressant att skriva ett par meningar om att jag just nu står i en butik och köper pasta. Eller att jag såg en tant utanför Filmstaden som läste på affischerna och sa "Månstår-ALL-ijen, va kan de va?". Eller när jag var på samma etablissemang igår för att hämta ut en biljett och en gammal gubbe stod framför mig och lämnade fram urklippta bioannonser till tjejen i kassan och pekade på varje film och frågade om den visas - och efter varje film sa - nästan skrek - han "Är det skräckfilm?!". Jag fattade inte om han VILLE se skräck eller om han var rädd att det var skräck. Till slut blev han förbannad på tjejen i kassan och gick sin väg utan att ha köpt någon biljett.
...Så nej. Jag twittrar inte.