Jag såg aldrig den första TRANSPORTER-filmen på bio. Jag hann få den på DVD först. Jag satt en eftermiddag och skrev en DVD-krönika åt Helsingborgs Dagblad, när redaktören ringde. Av någon anledning skulle TRANSPORTER gå upp på bio i Helsingborg samma helg den släpptes på DVD! Så jag byggde om min DVD-recension till en biorecension - men jag måste ha varit på dåligt humör när jag såg filmen, eftersom jag satte en tvåa. Jag tyckte det var en tunn film med några förmildrande actionscener.Dock såg jag om filmen. Inte en gång, utan flera gånger. För att inte tala om uppföljaren, som jag nog tycker är bättre än originalet. Jag har kommit på mig med att gilla de här filmerna. De är ju egentligen hur coola och underhållande som helst - även om coolheten och underhållningsvärdet bygger helt på den coole Jason Statham och inte på fjönten Luc Besson, som producerar och skriver manus. Gillar man Statham - och det gör man ju - gillar man TRANSPORTER-filmerna. Fast man kan ju ha motsatt åsikt, som min gode vän Tommy, som analyserat TRANSPORTER-grejen HÄR. But I beg to differ!
En vanlig kommentar bland mina vänner och kollegor det senaste halvåret har varit "...Men när har TRANSPORTER 3 premiär?!" Vi gick alla och väntade på en biopremiär. Men där sket vi oss på tummen. Trean släpps nämligen direkt på DVD i Sverige. Varför vet jag inte, den hade nog pallat en runda på biograferna, filmen hade inte blivit en kioskvältare, men nog hållit i sig längre än mycket annat som haft biopremiär på sistone.
Å andra sidan är TRANS-
PORTER 3 den svagaste filmen i serien. Jason Statham är tillbaka som den superprofessionelle transportören Frank Martin, en man som fraktar saker åt de som kan betala, no questions asked. Han är alltid välklädd i kostym, han är en jävel på avancerad närstrid, och han har en tendens att hamna i situationer där han står med bar överkropp, omringad av hejdukar som joggar på stället och anfaller en i taget. Det har även påståtts att Frank Martin är bög, regissören till TRANSPORTER 2 hävdade att rollfiguren är den förste homosexuelle actionhjälten. Ett uttalande som Jason Statham inte tyckte var så kul. Kanske är det därför Frank Martin finner kärleken i trean. För den här gången ska han frakta en ung ryska. Egentligen är det meningen att det ska bli en överraskning att det är den påtvingade bruden som är bagaget och inte skräpet i bakluckan, men eftersom detta står på DVD-omslaget så, tja...
Okej, med en massa skurkar efter sig far Martin genom diverse öststater i sin Audi (snacka om reklam för Audi) i en intrig som lånat av Rutger Hauer-rafflet WEDLOCK - det var den där futuristiska fängelsefilmen där fångarna var försedda med halsband som exploderade om de försökte fly. I TRANSPORTER 3 har Frank Martin och hans passagerare varsitt armband som flyger i luften om de går längre än 25 meter från bilen. Detta leder till en del kreativa actionscener, i synnerhet en höjdarscen där bilen snos och Frank Martin far efter den - på cykel!
Men problemet är den unga ryskan, dotter till en politiker spelad av Jeroen Krabbé. För det första tilltalas jag inte av hennes yttre; jag tycker inte hon är snygg. För det andra är hon rätt tradig och gör på ett ställe fulkomligt idiotiska saker enbart för att hon och Martin ska hamna i knipa. Jag förstår inte hur Martin kan bli kär i henne. För det tredje saggar filmen betänkligt så fort de ska bli lite dialog mellan våra hjältar, ännu mer när det ska bli kyssar och smek. Rent allmänt blir det lite segt så fort det inte är action och bilåkande.
Den första filmen utspelade sig på franska Rivieran, den andra i Miami. Den här gången rör de sig främst i öststater, vilket innebär att TRANSPORTER 3 ofta ser ut som en mer påkostad Steven Seagal-film, eller annan valfri B-film inspelad i öst. Jag är jävligt trött på dessa miljöer nu.
Betyget blir bara en tvåa. Men vi får väl se. Vem vet? Kanske kommer jag att se den även här filmen igen...och igen...och igen...
Inlägg
0 kommentarer:
Skicka en kommentar