Bio: My Bloody Valentine 3D

Kanada! King vid gränspolisen! William Shatner! Mike Myers! Och den sistnämnde får oss osökt att tänka på en amerikan, nämligen Michael Myers - mördaren i ALLA HELGONS BLODIGA NATT (1978) med uppföljare och remake. John Carpenters trendsättande slasher, som snart följdes av FREDAGEN DEN 13:E (1980), startade en våg av slasherfilmer världen över. I Europa gjorde Jess Franco BLOODY MOON och Ruggero Deodato den ganska sena BODYCOUNT för att bara nämna två, men Kanada var inte sena att hänga på.

Faktum är att Kanada var bland de första att producera slasherfilm; Bob Clarks prototyp BLACK CHRISTMAS (STILLA NATT, BLODIGA NATT, på DVD från Noble Entertainment) kom redan 1974. Häromåret kom förresten en riktigt rutten, amerikansk remake på den. Under 1970-talet var kanadensisk skräck främst förknippad med David Cronenberg, men 1980 slipades knivarna och maskerna plockades fram.

Bäst, eller, tja, "bäst", av de kanadensiska slasherfilmerna torde Roger Spotiswoodes TERROR TRAIN (1980, på bio i Sverige, kortad med två klipp, som MÖRKA NATT - BLODIGA NYÅRSNATT) vara. Jamie Lee Curtis med glada vänner ska fira nyår på ett tåg, på vilket Ben Johnson är konduktör, och inte nog med det - David Copperfield; illusionisten, uppträder på festen! Detta är fullkomligt fantastiskt - han befinner sig alltså på ett rullande tåg, men lyckas ändå utföra så pass avancerade trick att han måste ha riggat vagnarna och troligen även trollat på riktigt för att kunna utföra dem. Ombord finns också en tosing som mördar de partajande tonåringarna en efter en - och filmens ploj är att det är maskerad, och mördaren tar på sig varje nytt offers kostym. Ett av offren är förresten en tös som kallade sig DD Winters. Senare satsade hon på en sång- och skådiskarriär som Vanity, och gick hem i varje fall i min stuga. Jag säger bara: ACTION JACKSON! Varför finns inte den på DVD här?

Jamie Lee Curtis återvände i PROM NIGHT (1980 den med), som inte bara är sämst bland de kanadensiska filmerna, utan den kanske sämsta slashern rent allmänt. Jag såg den inte förrän den visades på dansk TV i början av 90-talet och när jag såg den då, trodde jag faktiskt att det saknades en akt i kopian som visades. Häromåret släpptes den på DVD av Atlantic Film, och när jag då såg om den, konstaterade jag att det inte var någon skillnad. Det händer absolut ingenting i denna film om en skoldans på vilken en mördare är lös. Få blir mördade, och de dödas på riktigt vissna, blodfattiga sätt - och ärligt talat, hur många ser sådana här filmer för spänning och realism? Det är dumheter och blodsprutande slakt vi vill ha. Höjdpunkten här är när Curtis dansar disco så det ryker om det. Och det är alltid festligt med Leslie Nielsen i en allvarlig roll. Man skrattar konstant när han är i bild, även om det inte är meningen. Trots detta blev filmen totalförbjuden i Sverige och släpptes först 1983, nerklippt med över tio minuter! Trots att det inte finns något att klippa bort... 2008 kom det en osedvanligt vissen nyinspelning av PROM NIGHT som i Sverige släpptes direkt på DVD av Sony.

1981 kom så en film många har ett gott öga till: MY BLOODY VALENTINE (på DVD från Paramount). Själv såg jag den inte som tonåring, men jag har ett vagt minne av att den fanns på hyrkassett. Rätta mig om jag har fel. Återigen dröjde det till början av 90-talet, innan jag såg den på en svensk kabelkanal. Då tyckte jag filmen var fruktansvärt usel. Detta berodde troligen främst på att jag blev extremt trött på slashers under 80-talet, då det kom tretton på dussinet, och dessutom var 80-talet inte långt borta. Idag tycker jag snarare att det är riktigt hemtrevligt med de här gamla filmerna - de var ju gjorda för biovisning och inte video eller kabel-TV, och de får mig at bli nostalgisk och minnas mina egna tonår och alla fester. Jag kan ibland riktigt känna doften av Drakar Noir och smaken av rom och cola.

MY BLOODY VALENTINE utspelar sig i gruvsamhället Valentine's Bluff, där ett gäng gruvarbetare 1960 blev instängda efter ett gruvras medan byborna festade på en alla hjärtans dag-fest. När undsättningen kom flera dagar senare, hittades alla gruvarbetarna döda - alla utom en: Harry Warden. Han hade hållit sig vid liv genom att äta av sina döda vänner! Totalt sinnesjuk spärrades han in, men ett år senare rymde han, och maskerad i gruvarbetardräkt med hjälm och gasmask, dödade han en rad människor i Valentine's Bluff. Sedan dess har man inte firat alla hjärtans dag, men 20 år efter händelserna är det dags att återuppta traditionen. De yngre byborna ser fram emot festen, men så plötsligt hittas två personer mördade. Den piprökande sheriffen ställer in festen, vilket gör de festsugna kidsen förgrymmade. De beslutar sig för att ha en hemlig fest ändå på gruvområdet, vilket de har - trots att en vresig bartender varnat dem och berättat allt om Harry Warden. Det är det vanliga gänget: de snygga brudarna med pojkvänner, den jobbige krullhårige killen som hela tiden fjantar sig, skrattar hysteriskt och gör pruttljud, den store tjockisen (med mustasch), och så figurerar två killar i lite större roller, eftersom de är kära i samma tjej.

Men så dyker Harry Warden upp och lägger sordin på stämningen. Men är det verkligen Warden? Nej, han dog i fångenskap fem år tidigare, sån troligen är det en av de festande ungdomarna - vilket det är. I den långsökta förklaringen får vi se hur han som väldigt, väldigt liten gosse bevittnade hur Warden dödade hans far. Självklart gjorde detta honom knäpp, och självklart väntade han till tjugoårsjubiléet innan han slog till, istället för att göra det precis när fan som helst, vilket han ju hade kunnat göra.

Alla morden föregås av att sheriffen får en hjärtformad chokladask som innehåller ett utskuret människohjärta, och morden består mest i att folk får en korp - alltså en stor hacka - i sig, med undantag för tjockisen, som dödas med spikpistol, en gammal tant som kokas i en torktumlare, och en tjej som spetsas på ett duschmunstycke så att vatten sprutar ut ur hennes mun. Det är ganska snällt, men grejen är att MPAA - den amerikanska filmcensuren - krävde att filmmakarna klippte bort hela nio (9) minuter splattereffekter! Först i januari 2009 släppte Lionsgate i USA en DVD med den nästan kompletta versionen, med de aningen gryniga klipp som kunde återfinnas instoppade. Dock har jag själv inte sett denna version.

För några år sedan sålde männen bakom MY BLOODY VALEN-
TINE ett manus med titeln MY BLOODY VALENTINE 2: THE RETURN OF THE MINER till Lionsgate. Dock ändrade sig Lionsgate och beslutade sig för att göra en remake istället. I 3D! Och nu har den aningen försenad Sverigepremiär.

Faktum är att detta nästan är mer av en uppföljare än en nyinspelning. Den här gången är de i ett annat gruvsamhälle och inte i Valentine's Bluff. Återigen blev ett gäng gruvarbetare instängda, och när de hittades visade det sig att tosingen Harry Warden dödat de andra för att få mer luft att andas i väntan på undsättning. Warden hamnade på sjukhus, där han låg i koma - tills han en vacker natt vaknade och dödade all sjukhuspersonal på de mest hiskliga sätt, de styckades och garroterades och stället såg ut som En Dag På Scan. Sheriffen, spelad av Tom Atkins
() gav sig av efter Warden, som spökat ut sig i gruvdräkt och gasmask och störtat iväg till en gruva, där ett gäng tonåringar festade järnet. Warden dödade alla innan tre smet i en bil och en kille blev kvarglömd och fick slåss med Warden, innan sheriffen dök upp och sköt Warden med flera skott. Blödande försvann Warden in i gruvans mörker.

Tio år senare återvänder den kvarglömde killen till byn, efter att ha varit borta under lika många år. Det visar sig att hans gamla flickvän nu är gift och har barn med en av de andra överlevande, som nu blivit sheriff - så nej, det är ingen mysig piprökande herre den här gången. Fast den unge sheriffen är rätt osympatisk och är otrogen och ligger med sin frus arbetskamrat. Någon fest tänker de inte ha den här gången - för liksom i den rätt taskiga remaken på FREDAGEN DEN 13:E, är det prologen som är remaken, medan majoriteten av handlingen snarare känns som en uppföljare.

Fest eller inte, Harry Warden - om det nu verkligen är han - dyker upp igen, och ännu en gång vill han inte att folk ska få ha det trevligt. Iförd sin gasmask låter han som om han har astma, och ja jävlar i min låda, vad han går loss med hacka och spade!

Pojkar och flickor, det här är fullkomligt fantastiskt! Jag kan omöjligt förstå varför MY BLOODY VALENTINE 3D fick så usel kritik i USA, även i genrepressen. Detta är fullkomligt hejdlöst underhållande! Jag må vara en osedvanligt omogen man, men jag kände för att jubla när jag såg filmen. Verkligen! Skådespeleriet är bättre än det brukar vara i sådana här filmer, och tempot är högt. Men framför allt så har vi all sanslös splatter - i 3D. Redan i prologen får en kille en hacka i bakhuvudet så att hans ena öga far ut i publiken, och direkt därpå råkar en tjej ut för det gamla spade-i-munnen-tricket (övre delen av huvudet kasar ut mot oss).
Men så har vi scenerna som KAN VARA DET BÄSTA JAG NÅGONSIN SETT PÅ BIO! Den slampiga blondinen Irene (Betsy Rue) är helnaken och har sex med en kille på ett hotellrum. Efter sexet visar det sig att killen videofilmat akten. "Jag är ingen hora!" skriker Irene, men killen bara flinar, kastar åt henne några sedlar, säger "Nu är du det!" och går ut till sin lastbil. Irene blir fly förbannad, så helnaken, endast iförd stilettklackar, plockar hon fram en pistol och går ut på parkeringsplatsen för att skjuta killen. Nu pratar vi alltså halvlånga dialogscener här, under vilka Irene alltså hela tiden är helnaken - full frontal. I 3D.
() Nå - därute skrattar killen bara åt henne, eftersom han vet om att pickan inte är laddad, men hon kastar vapnet i huvudet på honom. Han öppnar lastbilsdörren - men därinne har Warden suttit och häckat! Warden slår hackan i fontanellen på killen, och börjar sedan jaga den nakna blondinen, som springer in på hotellrummet och gömmer sig under sängen. Hon bryr sig inte om att klä på sig! Då öppnas dörren och in kommer ... hotellchefen. Och: DET ÄR EN DVÄRG!!!
() Dvärgen letar efter sin hund - men den ende hon hittar är Harry Warden. Warden hugger sin hacka i dvärgen underifrån och spetsar henne i taket! Applåder! Men så hittar vår flåsande mördare Irene (som fortfarande inte kommit sig för att klä på sig) under sängen, sliter undan madrassen, och hon far runt och trycker sig mot en vägg och försöker skydda sig med sängbottnen som en sköld, men det går inte så bra, så till slut blir förstås även hon uppsprättad. Jag lovar: bara detta är värt biobiljetten! Om du inte håller med, bör du hålla dig till andra recensenter. Som han muntergöken i City. Betsy Rue ska tammefan ha en Oscar!

Väldigt få saker upprepas från originalet. Vi får en kvinna som kokas i torktumlare (med bättre resultat den här gången), vi får en gruvjakt där gruvarbetarnas dräkter, som förvaras upphissade i taket, kommer nerdimpande omkring den flyende hjältinnan, och vi får se Harry Warden gå längs en gruvgång och slå sönder glödlampor. Upplösningen är dock ändrad helt och hållet, och för att förleda oss som sett originalet, har man behållit rollfigurernas namn, men kastat om dem, så att säga. Det är andra personer som bär namnen nu.

Men hur funkar det tredimen-
sionella? Mestadels bra. Det är förstås kul när tillhyggen och pistolkulor far ut i publiken, för att inte tala om när en gubbe får en hacka i hakan och halva hans ansikte sprutar ut över oss. Men ibland blir det lite hackigt och suddigt när folk, eller kameran, rör sig i sidled, och det är lite irriterande att det ligger en skugga bakom den svenska texten.

Detta är sannolikt den längsta recension av MY BLOODY VALENTINE 3D som skrivits i Sverige. Och troligen den mest positiva. Jag är väl galen som inte bara skriver så här mycket, utan även har mage att erkänna att jag gillar filmen och tycker den är skitkul. Det här är oändligt mycket bättre än nya FREDAGEN DEN 13:E. Så vad kommer slutbetyget att hamna på? Tja, filmen i sig är förstås rätt klyschig och dum och motsvarar på sin höjd tre syndiga dvärgar. Men - alla de enastående inslagen, som självklart är klara femmor, gör att summan ser ut så här:



(Biopremiär 29/5)