tisdag 26 maj 2009

Bio: Maradona

Att påstå att jag är fotbollsintresserad är att ta i. Jag ser i princip enbart på fotboll när det är VM och liknande, och bara om Sverige spelar. Och eftersom Landskrona BoIS ständigt gör bort sig på planen numera, följer jag inte längre dem så noga heller. Maradona har jag ingen relation till, mer än att jag förstås vet vem han är och vad han gjort. Jag kan liksom inte titta på fotboll bara för att njuta av spelet och spelarna.

Men en dokumentär om denne man; killen som först bestämde sig för att bli världens bäste fotbollsspelare och senare för att bli världens tjockaste man, och hade kul med knaspulver däremellan, kan ju vara intressant.

Filmen MARADONA är gjord av Emir Kusturica och genast anade jag det värsta: en massa jävla zigenarjazz på soundtracket. Men även om detta otyg förekommer, är det inte så mycket. Tack och lov. Det spelas faktiskt mer Sex Pistols. Kustorica verkar inspirerad av Michael Moores sätt att göra dokumentärfilm, på så vis att han själv förekommer nästan lika mycket som Maradona, och ibland har han lagt in "skojiga" animerade snuttar.

Kusturica filmade mellan 2005 och 2007 och dokumentären börjar bra, med det första mötet med mannen som Kusturica beskriver som en liten tjockis som ser ut som en mexikansk revolutionär hämtad ur en Sergio Leone-film. Men jag tröttnade ganska snabbt.

Problemet med MARADONA är att den aldrig riktigt leder någonvart. Diego Maradona sitter i olika (men likartade, sunkiga) miljöer och pratar och pratar och är mest konstig. Det handlar alldeles för mycket om hans socialistiska åsikter och hans dyrkan av Castro och Che Guevara, och avsky för Bush. Själv är han ju dock rik som ett troll och lever inte som han lär - Mikael Wiehe-syndromet.

Filmen är inspelad i flera olika länder på båda sidor av Atlanten, men det märks inte. Det är fula hem, fula lokaler, fula stadsdelar. Jag kan inte påstå att jag lärde mig mycket mer om legenden Maradona. Han är en tjock, konstig kommunist. Och Kusturica må vara sympatisk, men har väldigt flottigt hår. Det handlar inte så mycket om fotboll. Jag vet inte riktigt vad det handlar om, eftersom Maradona pratar i cirklar. Däremot förekommer en rad scener med en bisarr Maradonakyrka, där folk tillber fotbollsspelaren och ett par gifter sig med händerna på en boll och svär evig trohet till fotbollsguden. Det hade varit roligare med en film enbart om denna underliga församling.

Filmen MARADONA är inte speciellt lång, men den blev allt lite seg och trist. Ett par av mina fotbollsfanatiska kollegor var mer imponerade än jag. 


 

(Biopremiär 29/5)

0 kommentarer:

Skicka en kommentar