Bio: Knowing

Kyss Karlsson, en ny film med Nicolas Cage som går upp på bio - det var inte i jons. På sistone har han blivit något av en direkt-på-dvd-kille i Sverige.

Alex Proyas gjorde en gång i tiden THE CROW, en film som när den kom gjorde otroligt djupt intryck på mig. Jag recenserade filmen långt i förväg och blev citerad på bioaffischen, vilket gjorde mig stolt. Nu, långt senare konstaterar jag att man inte ska låta 25-åringar recensera film i seriös media. Visst, THE CROW är fortfarande bra, men så bra är den inte - och jag irriterar mig på all gymnasieångest.

Proyas har sedan dess inte gjort så många filmer. DARK CITY var tevlig, medan I, ROBOT var rätt rutten.

KNOWING börjar 1959 när en skolklass gräver ner en tidskapsel fylld med teckningar föreställande en lågstadieklass visioner av världen 50 år frramåt i tiden. Fast en liten flicka ritar inte, hon hör viskningar och krafsar ner en massa siffror.
50 år senare grävs kapseln upp och en liten pojke som hör konstiga ljud får flickans papper med alla siffror. Hans farsa Cage är universitetsprofessor och forskare och börjar misstänka att det är något specielt med siffrorna, att de betyder något. Jodå, det visar sig vara datum och antal döda. Flickan viste när alla kommande katastrofer skulle inträffa. Tre datum återstår, ytterligare tre katastrofer kommer att inträffa. Först hamnar Cage i en bilkö, då ett flygplan plötsligt kraschar. Sedan sker ytterligare en olycka i Cages närhet. Det tredje datumet betyder av allt att döma världens undergång. Kan Nicolas Cage rädda världen?

Storyn är i sig intressant och spännande. Det är alltid fascinerande med sådana här grejor. Samtidigt kände jag ganska tidigt i filmen att det här kommer de säkert inte att ha något tillfredställande slut på. Det brukar vara det stora dilemmat med den här typen av film; det är nästan omöjligt att sluta på ett bra sätt. Och jag kan väl inte säga att jag gillade slutet på KNOWING, även om det är oundvikligt.

Men filmen börjar haverera så smått en bra bit innan slutet. KNOWING känns till mångt och mycket som om klåparen M Night Shyamalan skulle göra en film om hotet från den globala uppvärmningen, fast med en bättre regissör. KNOWING har en tenens att bli lite pretentiös och mot slutet direkt kvasireligiös.

Rymdvarelserna var en dum idé. Fast en av dem har James Last-frisyr. Logiken är inte heller den bästa mellan varven, i synnerhet en scen som involverar en 50 år gammal dörr är fånig. Varför var inte den utbytt?

Fast här finns en del för-
mildrande drag, framför allt de olika katastrof-
erna. Flygkraschen är fantastisk med en massa människor som springer omkring och brinner och exploderar, liksom en incident i New Yorks tunnelbana. Och i en scen får vi minsann se en brinnande älg!

Jag kände hela tiden hur mitt betyg sjönk under filmens gång. I början kändes det nästan som en fyra, därefter en tre som blev svagare, och slutligen hamnade det på nedanstående två dvärgar.






(Biopremiär 8/5)