Bio: Filth and Wisdom

Den enda orsaken till att FILTH AND WISDOM får svensk biopremiär - på landets digitala biografer - är dess regissör. Detta är nämligen Madonnas regidebut. Tillsammans med Dan Cadan har Madonna även skrivit manus till denna låg-låg-lågbudgetfilm, helt inspelad i London, och enligt pressmaterialet är det ett "lekfullt drama om kärlek, livsval och tillvarons komplexitet". Och tja, det stämmer väl.
I centrum har vi sångaren A.K. från Ukraina och hans vänner. Balett-
dansösen Holly som behöver pengar och därför tar jobb på ett strippklubb. Juliette som jobbar på ett apotek, där hon stjäler tabletter. Där har hon även en lustig indisk chef med jobbig fru och många barn. Och så figurerar en blind poet, spelat av Richard E Grant. A.K. själv försörjer sig på att tillfredställa perversa mäns önskningar om att förnedras, ibland med hjälp av Holly och Juliette som klär ut sig i skolflicksuniformer och skuttar in i rummet där läraren A.K. smiskar en olydig pojke. Jepp, det är väldigt brittiskt; skolflickor och smisk. Varför är engelsmän så fixerade vid sådant här?
Som helhet är det här en spretig film som inte riktigt vet vad den vill. Ibland är det väldigt pretentiöst med monologer rakt in i kameran och scener där Grant hasar omkring och luktar på böcker och är högtravande. Ibland är det ren buskis, den indiske chefen är fantastiskt rolig. Och när filmen utspelar sig på strippklubben så...öh, ja, då vill jag se mer. Det är liksom inga dåliga nummer dansöserna ägnar sig åt. Och vid ett tillfälle står en förbannad Holly och hänger i baren, fortfarande iklädd skolflicksuniform, vilket hennes boss noterar och låter en strålkastare riktas mot henne och sätter på "Baby one more time". Holly jazzar loss, men då plötsligt klipps det till en ny scen. Whatta bummer!
FILTH AND WISDOM innehåller ett par grejor som tillhör det värsta jag vet. Rysk komiker med hockeyfrilla och mustasch som spelar över. Folk som tittar in i kameran. Och värst av allt: zigenarjazz och balkanrock, dessa vidriga musikgenrer. Nej, jag gillar inte Kustorica. Jag tycker det är enerverande med musik som låter bompa-bompa-bompa-bompa (det där ska föreställa en kompande bastuba). Richard E Grants figur är också märklig. Varför har han blått hår? (Det ska visst vara grått, men ser blått ut) Och varför ser han exakt ut som Christopher Walken i SLEEPY HOLLOW? Ibland är skådespeleriet inget vidare.
FILTH AND WISDOM är ingen bra film. Men jag skrattade en del och filmen är inte tråkig. Och det förekommer flera söta tjejer. Vicky McClure, som spelar Juliette, har tidigare varit med i THIS IS ENGLAND (som ju är en väldigt bra film). Det mest anmärkningsvärda med den här filmen, är att Madonna gjort en liten, liten independentfilm, och inte ett påkostat jättespektakel. Fast varför hon gjort den här filmen förstår jag inte. Det förekommer förresten ett par Madonnalåtar på soundtracket. I eftertexterna läser jag att FILTH AND WISDOM är copyrightad 2007.
Idag fyller förresten Harvey Keitel 70. Jag blev allt lite förvånad över att han är så gammal. Jag hade nog gissat på 65.

(Biopremiär 15/5)