Bio: Coraline och spegelns hemlighet

Ingen Tim Burton, men väl Henry Selick; regissören som gjorde NIGHTMARE BEFORE CHRISTMAS - och Neil Gaiman. Jag köpte en engelsk pocketutgåva av Gaimans kortroman "Coraline" på bokrean häromåret, jag tror att det till och med var samma år jag intervjuade den sympatiske Gaiman. Jag undrar vad som hände med boken. Glömde jag den i butiken? Försvann den hemma på väg från kassen till bokhyllan? I vilket fall har jag inte läst den.

CORALINE OCH SPEGELNS HEMLIG-
HET har filmen fått heta på svenska, kanske heter boken så i svensk översättning, vad vet jag, och jag känner att jag hela tiden håller på att skriva CORALINE OCH JAKTEN PÅ YIK-YAK. Coraline Jones är en liten flicka med blått hår som precis flyttat in i den märkliga kåken Pink Palace mitt ute i ingenstans; en stor villa med flera märkliga hyresgäster. Coralines upptagna föräldrar skriver trädgårdsböcker och har inte tid med dottern (dessutom lagar farsan vidrig mat). Men när Coraline går på upptäcktsfärd i huset, hittar hon en liten låst dörr. Efter att ha skaffat fram nyckeln, låser hon upp den, men dörröppningen visar sig vara igenmurad. Tror hon. För på natten är tegelstenarna borta och där bakom finns en tunnel som leder till en annan liten dörr. Efter att ha krupit genom tunneln kommer hon in i en kopia av huset hon bor i - fast allt är mycket finare.

I denna spegelversion av sitt hem träffar hon sina föräldrar - fast de är mycket snällare och lagar god mat. Morsan presenterar sig som Coralines "andra mamma". Det är bara en sak som är konstigt - de andra föräldrarna har knappar istället för ögon.
Coraline vaknar upp i sin vanliga säng. Det var bara en dröm. Eller var det det? Nästa natt kryper hon in i parallellvärlden igen och känner att hon verkligen trivs i denna fantastiska värld. Men snart upptäcker hon att något är fel. Hennes andra mamma är egentligen inte alls snäll - hon är en häxa som kidnappar barn. Hon vill sy knappar på Coralines ögon, och det kan ju Coraline inte gå med på...

CORALINE OCH SPEGELNS HEMLIGHET har försetts med en elvaårsgräns i Sverige. Mardrömsscenerierna har bedömts som för starka för mindre barn. Men det är att ta i. Förvisso är inte detta en film för små barn, men en elvaårsgräns är att ta i. Dessutom anser jag att ungar bara mår bra av att bli skrämda. Skräm skiten ur dem, bara! Det är vad Terry Gilliam också sa när han var i Lund för några år sedan. Inget jamsande och tramsande.

Men Selicks imponer-
ande dockanimation visar upp fantastiska mardrömsvisioner. Jag har alltid tyckt att det vilar något obehagligt över cirkusar och tivolin, och ibland även teatrar, något kusligt och konstigt; något overkligt. I CORALINE figurerar både en bisarr cirkus och en teater, båda gigantiska och förvrängda. Och övriga miljöer är fyllda av gotik och surrealism. Den här filmen dryper av stämning, den är lika vacker som hotfull, och hela tiden fascinerande. Och ja, små barn kan nog skita på sig. Det är inte Danny Elfman som står för filmmusiken, men soundtracket håller samma stuk och framkallar emellanåt gåshud med sina drömska melodislingor.



CORALINE är i 3D, men innehåller inte en massa överdrivna 3D-effekt-
er, vilket jag tycker är rätt bra. Istället medför djupet att det känns som om händelserna utspelar sig på en scen. Åtminstone om man ser den på nya Filmstaden Entré i Malmö, där jag såg den, detta måste vara Sveriges bästa biograf. Filmen kommer även att visas i 2D utanför storstäderna, och jag tror inte att man förlorar så mycket på att inte se den i 3D. Och man slipper den irriterande spökbilden bakom undertexterna, som uppstår i 3D-versionen. Ja, tack och lov visas filmen på engelska, med Dakota Fanning och Teri Hatcher i huvudrollerna - extra skönt att det är en animerad film, så vi slipper se den vidriga Fanning, som jag misstänker är en 47-årig dvärg och ingen flicka.

Filmen är alltså gjord med dockor och modeller, men den är samtidigt så "ren" att den nästan ser ut att vara datoranimerad. Detta kan jämföras med att jag ofta tycker att datoranimationer ser ut som dockfilmer.

I vilket fall tycker jag mycket, mycket om den här filmen, som du självklart ska se, oavsett ålder. En femte dvärg hänger i luften. Min enda invändning är väl att filmen är lite för lång.



(Biopremiär 15/5)