lördag 27 januari 2018

TOPPRAFFEL! sörjer: Mort Walker

Mort Walker har gått bort. Kanske inte helt oväntat - karln var 94 år gammal.
Mort Walker, hans serier, och den svenska tidningen Knasen har betytt mycket för mig och min karriär. Så här i efterhand undrar jag lite vad gäller serierna. Om jag faktiskt verkligen tyckte om dem. Gjorde jag verkligen det?
Jag började läsa tidningen Knasen i slutet av 1970-talet. Jo, jag tror att jag gillade serierna; framför allt titelserien Knasen, men även de övriga serierna; samtliga amerikanska dagspresserier, och de flesta från Mort Walkers stall - Walker hade en liten humorstrippfabrik hemma i Connecticut, där även Arken, Familjen Flax, Sam & Silo med flera serier producerades.
Serierna i all ära, men det som gjorde att jag fastnade för serierna och tidningen Knasen, var Alf Thorsjös minst sagt entusiastiska redaktörskap. Precis som Ulf Granberg på Fantomen, som jag också läste då, tog Affe både läsarna och serierna han publicerade på allvar. Hans tidning var full av redaktionella sidor, på vilka serier presenterades och tecknare intervjuades, Affe hälsade på Mort Walker och hans gäng i USA, vi serverades exklusivt material i tidningen, som censurerade eller kasserade strippar, vi fick artiklar om att göra serier (till exempel Janne Lundströms artikelserie "Det roligas teknik"), och serieskaparna framhölls som internationella superstjärnor - det kunde hända att det medföljde affischer föreställande tecknarna.
I synnerhet det hundrasidiga nummer 2/1980 älskade jag. Detta var ett jubileumsnummer; serien Knasen fyllde trettio år, och tidningen, som fyllde tio, innehöll mängder av fakta. Jag läste den om och om igen. Tyvärr har jag inte kvar den.
Det verkade så trevligt att vara serietecknare på King Feaures Syndicate. De här killarna hade till exempel ofta sin ateljé ovanpå garaget till sin förortsvilla, och när de inte ritade serier, spelade de golf, hängde med kollegor, och åkte runt i världen och fick priser på seriefestivaler. När jag var barn ville jag också ha min arbetsplats ovanpå ett garage. Så har det än så länge inte blivit. Golf spelade jag faktiskt en kort period på 80-talet - det är jävligt tradigt.
I början av 80-talet skickade jag ett brev till Mort Walker. Jodå, även jag har skickat beundrarpost. Jag ställde några frågor, och avslutade med att fråga om han ville bidra med en teckning till mitt fanzine SMOCK. Herregud, vad överlycklig jag blev när jag en dag kom hem från skolan och hittade en brev från Mort Walker i brevlådan! Det innehöll ett handtextat brev med korta svar på mina frågor, ett visitkort, reklam för Walkers seriemuseum, reklam för facktidningen Cartoonist Profiles (som jag senare prenumererade på ett tag) - och så fanns där en fotokopierad teckning i A4, på vilken Walker med röd filtpenna skrivit "Good luck to SMOCK!".
Jag gjorde en stor grej av denna bild, jag gick ut på bred front och skröt med att självaste Mort Walker skulle medverka i mitt lilla fanzine. Jag publicerade bilden över mittuppslaget - och läsarna blev besvikna. Var det inte mer? Det där var ju bara ett gratulationskort!
Från 1967.
Mort Walker besökte bokmässan i Göteborg ett par gånger. En gång; troligen 1988, köade jag en bra stund för att få hans signatur i en Knasenbok. Vid ett senare besök lyssnade jag på honom på ett seminarium, eller om det var en presskonferens.
Jag slutade köpa Knasentidningen under 80-talet - det kom så många andra, mer intressanta (och dyrare) tidningar då. Jag tappade intresset för humorstrippar, både att läsa sådana och att eventuellt göra sådana. Numera är det ytterst sällan jag läser Knasen. Det har hänt att jag fått ett nummer av tidningen, eftersom jag jobbar åt förlaget. Jag har även sett att strippen - under namnet Nr 13 Wilmer -  går i den dagstidning min svärfar läser. Den senaste tiden har strippen signerats av både Mort och sonen Greg Walker - men hur pass inblandad Mort var vet jag inte. Det idag är en minst sagt trött serie. Det har dessutom skojats väldigt länge om Mort Walkers vanor när det gäller rusdrycker. Han drack rätt kraftigt och lär ha fått ett utbrott på en flygplats vars bar inte var öppen tidigt på morgonen.
Strip av rätt färskt datum. Lite hoptryckt och livlöst.
När jag letar fram- och läser om gamla Knasenserier tycker jag inte att det är speciellt roligt. Kanske var serierna aldrig speciellt kul. Jag vet inte. Men när jag var barn tyckte jag att det fruktansvärt roligt. Och när Mort Walker var som bäst; vilket väl var under 60-talet, hade han en fantatisk tuschlinje; ren och spänstig. Det såg läckert ut.
... Och det går inte att komma ifrån att Mort Walker haft stor betydelse för den amerikanska dagspresserien - och för mig.
Mort Walker sålde sin första teckning när han var elva år. Han fick således hela 83 år i seriebranschen! 1975 tilldelades Mort Walker Svenska Serieakademins Adamsonstatyett - och 1988 fick han minsann en Guld-Adamson.
MORT WALKER
1923 - 2018
R.I.P.     


3 kommentarer:

Unknown sa...

Precis på pricken, utmärkt skrivet! 😊

Magnus Emanuelsson sa...

Fick också hans autograf på Bokmässan -93 i en stor inbunden Knasenbok.. R.I.P

Pidde Andersson sa...

Tack, du okända!

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx