tisdag 23 maj 2017

TOPPRAFFEL! sörjer: Roger Moore

Egentligen kan man väl inte säga att Roger Moores död kom som en överraskning. Han var 89, skulle fylla 90. Men - karln har ju liksom alltid funnits. Han har följt mig genom livet.
Få personer har gjort så stort intryck på mig som Roger Moore. Jag var i femårsåldern när jag såg SNOBBAR SOM JOBBAR på TV för första gången. Visst tyckte jag att Tony Curtis var frän som Danny Wilde, men det var ju Roger Moore som lord Brett Sinclair som var coolast. De reste runt i Europa, de var ofta i Frankrike, de körde snabba bilar, vänslades med fala damer, och upplevde äventyr. Det är ju det livet går ut på - köra sportbil på Rivieran och lösa brott. Mer än tjugo år  senare körde jag bil på Rivieran - men en ful japansk kärra, och inte löste jag några brott.
SNOBBAR SOM JOBBAR, som lades ner efter en säsong - den var för dyr att producera och slog inte i USA - är fortfarande min favorit-TV-serie, och jag har sett avsnitten oräkneliga gånger. Ett avsnitt; "The Morning After", utspelar sig i Sverige. Brett och Danny får massage. Danny frågar Brett vad "Thank you very much" heter på svenska. "Taximuxi," svarar Brett. I ett annat avsnitt dansar Brett The Chicken på ett diskotek, och det är väldigt tydligt att han inte kan dansa.
Sedan gick ju Moore och blev James Bond. Han var Bond när jag växte upp, jag var för liten för att se hans tidigaste Bondfilmer på bio, men 1977 visades en dokumentär om inspelningen av ÄLSKADE SPION, och jag satt och ritade ubåtsbaser resten av året. 1979 såg jag MOONRAKER på bio - den blev min första Bondfilm.
Förvirring uppstod när jag fick veta att det fanns en annan Bond som den äldre generationen tyckte var "den riktige Bond". Sean Connery. Vem var det? Han var ju inte lika fräsig som Roger Moore - tyckte jag då.
Ännu mer förvirring uppstod 1977, bör det ha varit. Jag var med mormor och handlade på Bertils. Vad snabbköpet hette på den tiden vet jag inte, senare blev det Stopp matöppet. Bertils hette ett annat snabbköp i stan, men eftersom farbrorn som ägde butiken där mormor handlade hette Bertil, sa mormor och morfar aldrig något annat än Bertils. I vilket fall - där stod jag och fingrade på serietidningarna, i synnerhet en. Bertil kom fram och sa "Vill du ha den där?" Efter att jag sagt "Ja", tog Bertil tidningen, rev av logotypen på omslaget, och så fick jag tidningen gratis. Varför han rev av loggan vet jag inte - Sture som hade Stures Perssons livs på gatan där jag bodde bara skrev upp titel och nummer i ett kollegieblock den gången han gav mig ett nummer av Läderlappen.
Nå. Tidningen jag fick av Bertil var ett nummer av Helgonet. På omslaget fanns en tuff målning föreställande Roger Moore. Mormor sa "Rågår Mår, det är han som är Helgonet på TV." Det förstod jag inte alls. Roger Moore var Brett Sinclair och James Bond. Han var väl inte fler? Jag fick veta att Helgonet var en populär TV-serie från 60-talet. Den gick aldrig på TV när jag var barn. I slutet av 70-talet visades den då nya TV-serien med Ian Ogilvy som Helgonet, men med undantag för ett avsnitt som SVT visade i "Minns ni dem än?", dröjde det nog till 90-talet innan jag såg Helgonet med Roger Moore.
När Helgonet var som populärast i Sverige, plockades Roger Moore hit för en folkparksturné. Moore kom hit och frågade "Jaha, och vad hade ni tänkt att jag ska göra?" - och det hade arrangörerna inte skänkt en tanke på. Men eftersom Moore började sin karriär som reklamtecknare, kom han på att han kunde sitta på scenen och rita karikatyrer på folk ur publiken.
Efter en väldigt kort karriär som tecknare, blev Roger Moore skådespelare på heltid. Han gjorde småroller redan på 1940-talet, lite större roller på 1950-talet, och 1958 tilldelades han titelrollen i TV-serien IVANHOE. Fler TV-filmer och TV-serier följde, och 1961 spelade han Beauregarde Maverick i sexton avsnitt av westernserien MAVERICK, som hade James Garner i huvudrollen.
1962 blev Roger Moore Simon Templar, det vill säga Helgonet, och plötsligt förvandlades han till en superstjärna.
När videon slog igenom under 80-talet dök det upp en massa Roger Moore-filmer jag inte visste existerade. Jag tyckte ofta att det kändes konstigt att se honom spela något annnat än Brett Sinclair eller James Bond - han gestaltade alla roller i princip likadant, han verkade spela sig själv, och ibland såg han lite obekväm ut när han till exempel var soldat eller hårding.
Videobutiken på Infarten i Landskrona hade en stor standee för filmen BLÅST PÅ 20 MILJONER; ett italienskt raffel från 1976 med Stacy Keach som Moores motspelare. Jag tyckte affischen var skithäftig - men när jag några år senare hyrde filmen, visade det sig att den var fruktansvärt trist. Moore medverkade i en del rätt vissna filmer inte ens hans charm kunde rädda. Jag fick 1974 års GOLD på DVD, och den orkade jag inte ens se klart. För att inte tala om en del rullar han medverkade i mot slutet av sin långa karriär - komedin BOAT TRIP ska vi nog tala tyst om.
Bland Roger Mores främsta filmer vid sidan av Bondfilmerna, hittar vi JAGAD (THE MAN WHO HAUNTED HIMSELF) från 1970, DE SISTA ÄVENTYRARNA (1976) mot Lee Marvin, och jag vill minnas  att VÅLDETS NAKNA ANSIKTE (1984) är bra. Han syntes även i DE VILDA GÄSSEN, HAVETS VARGAR, MITT I PLÅTEN, SPICE WORLD och i Jean-Claude Van Dammes regidebut THE QUEST, för att nämna några filmer. Moore hann även med att spela Sherlock Holmes i en tråkig TV-film från 1976, och han regisserade några avsnitt av HELGONET och SNOBBAR SOM JOBBAR.
Som vuxen har jag konstaterat att Roger Moore inte var en sådär jättebra James Bond. Visst, han var min Bond när jag växte upp, men han var egentligen fel i rollen. Connery och Lazenby var betydligt bättre i rollen. I sina sista Bondfilmer var Moore dessutom alldeles för gammal och hade stuntman bara för att promenera. Eller åtminstone nästan.
Men jag gillar honom ändå. Och herregud, han var ju lord Brett Sinclair!
Dessutom var han kompis med Lill Lindfors.
ROGER MOORE
1927 - 2017
R.I.P. & TAXIMUXI


-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx