söndag 18 december 2016

Serier: Siri och vikingarna

SIRI OCH VIKINGARNA
av Patric Nyström och Per Demervall
Rabén & Sjögren
Rabén & Sjögren går vidare med sin ganska ojämna satsning på serier för barn. "Siri och vikingarna" är antagligen det mest lyckade albumet hittills. Det här är en väldigt sympatisk serie.
Jag funderar lite på om det egentligen gjorts någon ordentlig, svensk komisk äventyrsserie i samma tradition som de klassiska, fransk-belgiska serierna. Felix brukar kallas "en svensk Tintin", men den är mer Jan Lööfsk än Hergésk. Det finns nog ett par kortlivade albumserier jag glömt bort; Carlsen Comics gjorde ett par försök, och orsaken till att jag glömt bort dem är förstås att de inte var alltför lyckade - eller så hade de för usel distribution och hittade aldrig hem till mig.
När jag läser baksidestexten till "Siri och vikingarna" kommer jag osökt att tänka på Asterix - och när jag läser de första sidorna känns Asterixkopplingen ännu starkare: först presenteras huvudpersonerna över en helsida, och kort därpå får vi en helbild i fågelperspektiv på gallernas ... förlåt, vikingarnas by. Men denna koppling är bara trevlig.
Tolvåriga Siri är dotter till en vikingahövdingen Torkel. Hon är uppfinningsrik och egentligen betydligt smartare än sin far, men trots hennes tjat får hon inte följa med ut på vikingarnas resor - hon är ju bara ett barn. När Torkel ska resa till Miklagård för att leverera en mystisk låda med lika mystiskt innehåll till kejsaren, gömmer Siri sig på båten - och följer alltså med. Vilket är tur, eftersom det blir Siri som får rädda Torkel och hans vikingar ur diverse knipor.
Alldeles bredvid Torkels vikingaby, på andra sidan några klippor, ligger en annan by. Den styrs av Ivar den förskräcklige. Ivar får reda på att Torkel ska frakta något värdefullt till Miklagård, så han följer efter för att stjäla lådan. Ivar har dessutom placerat en av sina män; Grym, ombord på Torkels skepp för att spionera.
Patric Nyström, som står för manus, har tidigare skrivit Bamse. Tecknaren Per Demervall har gjort en farlig massa - och alldeles just nu, när jag skriver detta, konstaterar jag att jag faktiskt läst Demervalls allra första publicerade serie. På 1970- och 80-talen prenumererade min farsa på tidningen Vi, och 1979-80 gick Demervalls komiska äventyrsserie Ulltryfflarna som följetong i Vi. Den hade jag helt glömt bort - fram tills nu. Demervall har även tuschat Gösta Gummessons skisser på några Åsa-Nisse-serier, och eventuellt kan jag ha skrivit manus till några av dessa.
I "Siri och vikingarna" tecknar Per Demervall i en enkel, men tilltalande och schwungig stil med sköna tuschlinjer. Tempot är högt i serien, ibland kanske väl högt - på ett par ställen hade jag önskat mig fler rutor som gjorde skeendena tydligare - en rafflande hästkapplöpning är aningen abrupt. Men det är klart, serien vänder sig till barn, och de noterar kanske inte sådant. Jag vet inte, jag läste aldrig renodlade barnserier när jag var liten.
En sak jag gillar, är alla stora helbilder i fågelperspektiv över byar och städer. När jag var barn älskade jag sådant. Jag lånade ofta faktaböcker om främst antika riken; flotta bilderböcker för barn och ungdom, och jag fascinerades av detaljerade vyer över svunna världar. Jag satte mig ofta och ritade egna, påhittade antika städer - det hände även att jag byggde upp små städer med små skeva pappershus med fönster ditritade med kulspetspenna (ja, det här var före kabel-TV och video).
Därför är det lite synd att "Siri och vikingarna" håller ett ganska litet format; aningen mindre än en serietidning. Jag hade gärna sett boken i det större, traditionella albumformatet. Jag lyssnade en gång på en diskussion om albumformat mellan bland annat förläggare. Tydligen vill man numera ha mindre format för att det ska vara mer likt "riktiga" böcker, som om serier fortfarande inte är fint nog. Dessutom är det enklare att få in mindre böcker i bibliotekens och boklådornas hyllor.
Hur som helst. "Siri och vikingarna" är en kul och trevlig serie; välgjord och rätt läcker att titta på, väldigt lämplig som julklapp eller present till ungar i lagom ålder, och det går utmärkt att själv läsa den, när ungarna har läst färdigt och åter gett sig på TV-spelen.
Om jag förstått det hela rätt, är ett andra äventyr med Siri på väg.



-->

4 kommentarer:

ctail sa...

Inte Tintin precis, men jag kommer att tänka på Historieförbättraren av Mikael Grahn och Johan Höjer, som jag gillade. Den tyckte jag kändes ganska belgisk. Men den var förstås bara en enda berättelse, ingen albumserieserie.

Pidde Andersson sa...

Den minns jag inte alls. Var gick den?

ctail sa...

En sida i taget på söndagar i DN, släpptes som album under Galago-etikett.

ctail sa...

… Med ”ingen albumserieserie” menade jag alltså att det bara var ett album, inte en serie album.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx