onsdag 16 november 2016

DVD/Blu-ray/VOD: Worry Dolls

WORRY DOLLS (Njutafilms)
Ibland krävs det inte mycket för att tillfredställa mig. I synnerhet när det gäller skräck. Jag ser alldeles för många skräckfilmer som försöker vara nyskapande, eller som försöker vara konstnärliga, och jag suckar och längtar efter något annat. Idag, när det alternativa blivit mainstream, är mainstream nästan alternativt. Åtminstone traditionell, gedigen skräck. Jag saknar ofta traditionella skräckhistorier som kanske inte är speciellt originella, men som funkar; som levererar. Och jag saknar splatter i 1980-talsstuk.
WORRY DOLLS, som döptes om till THE DEVIL'S DOLLS i USA, och som regisserats av Padraig Reynolds, är ingen milstolpe i sin genre - men den gör sitt jobb ganska hyfsat. Jag såg den från början till slut utan att vare sig bli irriterad eller uttråkad.
Filmen inleds minst sagt spektakulärt: en tjej som hållits fången av en galen seriemördare, lyckas rymma. Mördaren beväpnar sig med en gigantisk borrmaskin (bonuspoäng!) och jagar tjejen. En polis försöker hjälpa henne, men mördaren dyker upp och borrar polisen genom huvudet; Lucio Fulci-style - och det sprutar litervis med blod! Sedan introduceras filmens hjälte, polisen Matt (Christopher Wiehl), som skjuter ihjäl mördaren.
Förtexter som för tankarna till CANNIBAL HOLOCAUST följer, och därefter får vi veta att en sorts små guatemalanska dockor; titelns worry dolls, är orsaken till den mordiska ondskan - och seriemördarens lilla låda med sådana dockor har av misstag hamnat hos Matts lilla dotter. Flickan säljer ett par dockor till några av familjens vänner - och snart blir dessa människor oförklarligt mordiska.
Det handlar alltså om en förbannelse. Det gillar jag. Jag associerar lite grann till gamla  Stephen King-historier som THINNER och annat i genren. Kanske även till SHOCKER, THE HIDDEN, och JASON GOES TO HELL, eftersom ondskan hoppar omkring; olika personer blir mordgalna. WORRY DOLLS är kanske något enklare än THINNER, men jag klagar inte.
Reynolds film tappar lite fart under sista akten, men den hinner aldrig bli tråkig. Dessutom innehåller filmen en del frejdiga splatterscener. Klassiskt, rejält videovåld, med andra ord. Det är mycket häcksaxar och grejor.
Filmens production values är också lite bättre än brukligt i den här typen av modern lågbudgetskräck. Det här är lite lite gammaldags - vilket ska tolkas som något positivt när det gäller skräckfilm.


 








-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx