Foton copyright (c) Noble Entertainment
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!
Jean Dujardin är minsann en riktig filmstjärna, en sådan där av det gamla goda slaget. Han har en utstrålning som bränner hål på duken och kan säkert hålla publikens intresse uppe även om han nöjer sig med att läsa högt ur telefonkatalogen. Med det inte sagt att alla filmer han medverkar i är bra. Den franska komedin KÄRLEKEN ÄR STÖRST är en smått roande bagatell som inte håller hela vägen.
Jean Dujardin spelar arkitekten Alexandre. Han är rik, framgångsrik, bor i en flott villa, kör flådig bil; han är rolig och charmig. Men han har ett stort problem: karln är bara 137 cm lång! Han är inte dvärg, han är bara liten. Han är frånskild, och hans son är av normallängd.
Virginie Efira gör advokaten Diane; hon plågas av sin före detta make, som även är hennes kollega. När hon en dag glömmer sin mobil på en restaurang, blir hon uppringd av Alexandre som hittat den. De träffas över en lunch så att Diane kan få tillbaka telefonen, och stämningen blir jobbig när hon upptäcker att den charmige killen som flera gånger ringt upp henne visar sig vara en lilleputt. Dock fortsätter de att träffas – och självklart faller de tu för varandra. Någor som ställer till det. Omgivningen tycker att deras relation är synnerligen märklig och diverse fördomar vädras.
Regissören Laurent Tirard har tidigare bland annat gjort den usla ASTERIX & OBELIX OCH BRITTERNA. KÄRLEKEN ÄR STÖRST är betydligt bättre än den skitfilmen, men Tirards nya film är lite ljum. Det är ganska trivsamt, och här finns flera roliga scener – till exempel när Dianes sekreterare behandlar Alexandre som ett barn (”Här får du ett glas vatten – titta, jag stoppade i ett sugrör!”). Jean Dujardin är lika charmig som vanlig. Specialeffekterna är ganska imponerande, jag satt och undrade hur de gått tillväga – Dujardin är förstås inte 137 cm lång, enligt IMDb är han 182 cm. Roligast i filmen är en rad konfrontationer med en glad hund.
Men handlingen är lite … tja, jag vet inte. Som kärleksfilm, eller romantisk komedi, är det lite banalt, och slutscenen är direkt löjligt i sin osannolikhet.
En märklig detalj är att det någonstans i mitten av filmen pratas om att Alexandre ska möta Dianes vresige exmake i bordtennis. Jag satt och väntade på den stora, dramatiska sammandrabbningen på slutet, då Alexandre ska visa sig vara en hejare på pingis och besegra sin motståndare mot alla odds. Men detta sidospår glöms bort helt och hållet. Väldigt konstigt.
Jag känner mig snäll idag, så jag sätter ett snällt betyg. Men detta betyg är rätt svagt. Fast om filmen dyker upp på TV i framtiden kan jag nog tänka mig att se om den, om inte annat för att åter få se mini-Jean Dujardin brottas med en stor hund.
(Biopremiär 4/11)
TOPPRAFFEL! 