Bio: Jag älskar dig – En skilsmässokomedi

Foton copyright (c) Nordisk Film

Svenska folket verkar skrika efter svenska filmkomedier, och i många fall accepterar de vad som helst, eftersom de är relativt svältfödda på roliga, svenska filmer. Det kommer ju trots allt bara ett par om året. De allra flesta av dessa komedier är dåliga. Antingen är de för märkliga och smala, eller bara allmänt slappt gjorda. JAG ÄLSKAR DIG är inget undantag.

Johan Brisinger, som gjorde den lika besynnerliga som usla kärleksfilmen ÄNGLAVAKT, står för regin, och har även skrivit manus tillsammans med Martina Haag och Mikael Södersten. Och det här är slappt. Det känns som om jag har sett filmen flera gånger tidigare. Till och med titeln låter bekant.
Den gråe advokaten Gustaf (Björn Kjellman) är gift med Marianne (Christine Meltzer), de har två tonåriga barn, och deras äktenskap har gått på sparlåga i åratal. De lever ett trist liv, tycker Marianne, som får nog och vill skiljas. Hon lämnar Gustaf, som vägrar acceptera den förestående skilsmässan och intalar sig att de bara tar en paus från varandra.

Det dröjer inte länge innan Marianne träffar den italienske konstnären Rodolfo (Rodolfo Corsato), som hon inleder ett förhållande med. Gustaf å sin sida säger upp sig från jobbet för att förverkliga sin ungdomsdröm – han ska skriva en roman. Han sitter hemma och dricker, kedjeröker, lyssnar på gamla rockskivor och skriver på en skrivmaskin.

Gustaf råkar även träffa den unga Rita (Nour El-Refai), som jobbar som bud, och av någon anledning bjuder hon hem Gustaf på röjarfest, Gustaf och Rita inleder en relation, trots att Gustaf beklagar sig över att han skulle kunna vara Ritas far.

Gustafs föräldrar, som spelas  av Sven-Bertil Taube och Anita Wall, är ovetande om skilsmässan, eftersom Gustaf inte vill berätta vad som hänt. Senare kompliceras alla relationer tack vare några sanslöst osannolika sammanträffanden.

Visst skrattade jag några gånger när jag såg den här filmen. Björn Kjellman är rätt kul ändå, han är lite tafatt och bortkommen, och när han blir erbjuden ecstasy frågar han om det har ”bra knarkeffekt”. Men som helhet är det här inte bra. Rollfigurerna är rätt osympatiska, i synnerhet Christine Meltzer och hennes vänner, och jag undrar vad Rodolfo ser i henne. Manuset går från A till Ö. Det är förvisso inget fel på att göra komedier efter standardmallar – om man gör det bra. Men här är det bara oinspirerat. Slutets alla överraskningar och sammanträffanden är bara fåniga, och under slutscenerna övergår filmen dessutom till att vara något slags drama vi ska ta på allvar.

Förra året gissade jag att EN UNDERBAR JÄVLA JUL skulle floppa, eftersom jag tyckte att den var rätt kass. Jag gissade fel. Nu gissar jag att JAG ÄLSKAR DIG kommer att floppa – men jag blir inte överraskad om jag gissar fel den här gången med.

(Biopremiär 30/9)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js