FANTOMEN 16/2016
Egmont Publishing
Fantomens 80-årsfirande fortsätter. Tidigare har vi fått ett par tjocka nummer med gamla, mer eller mindre klassiska, äventyr – som till exempel nummer 6-7/2016. I det nya numret; nummer 16, firar man jubileet på ett helt annat sätt.
I USA har man länge gjort så kalllade ”What if-serier”. Serier som utspelar sig i något slags alternativ verklighet, och i vilka man ändrar på premisserna i gamla väl inarbetade serier. Det är främst Marvel som ägnat sig åt detta, men det finns även exempel från DC – minns de märkliga serierna om Stålmannens och Läderlappens söner.
När du Egmont producerar en ”What if-serie” visar det sig att det inte alls är en sådan serie – det är snarare en ”it is”. ”Den tjugoandra Fantomen, del 1: Den tomma tronen” utspelar sig i framtiden. Ingen alternativ framtid. Serien skildrar vad som faktiskt kommer att hända i Fantomenserien. Redan nu!
Den 21:a Fantomens, det vill säga ”vår” Fantomen, äventyr blev betydligt sämre när han gifte sig med Diana och skaffade barn. Förvisso har jag alltid tyckt bättre om de historiska äventyren med tidigare Fantomer, men det finns en hel del moderna äventyr som är riktigt bra. Dock är fru och barn ett hinder; framför allt Fantomens skapare Lee Falk ägnade sig alldeles för mycket åt familjeliv i träkojan. Mystiken var som bortblåst. Vem vill väl ha en actionhjälte som extraknäcker som Dagobert?
Det har länge spekulerats i vem av Fantomens barn; tvillingarna Kit och Heloise, som ska ta över som Fantomen när den 21:a kastar in handduken. Följetongen ”Den tjugoandra Fantomen” ska avslöja hur det kommer att gå.
Det är min gode vän Claes Reimerthi; den meste Fantomenförfattaren efter Lee Falk, som har skrivit framtidsserien. När den börjar någon gång i den nära framtiden, har Fantomen varit försvunnen i åtta månader. Guran kallar till sig Kit och Heloise, som går på college i USA. Tvillingarna har inte pratat med varandra på just åtta månader, eftersom de blev ovänner på en maskerad, på vilken de båda klätt ut sig till Fantomen (lika märkligt som det låter) – och misslyckats med att haffa kidnappare som slog till på festen.
En av Bengalis stammar; Bawante, har ställt till med elände. Den ende som kan tala stammen tillrätta är Fantomen – och han är alltså försvunnen. Guran och gamle Moz tycker att Kit och Heloise ska rycka in som fantomer och klara biffen. Det tycker inte de buttra tvillingarna. Slut på del ett.
Fantomen är numera en tunn tidning med korta äventyr. För några år sedan gick tidningen ner från 68 sidor till 52, medan de 32-sidiga äventyren kortades till 22 sidor, vilket alldeles för ofta inte räcker till – äventyren har en tendens att bli rumphuggna.
”Den tomma tronen” slutar innan äventyret hunnit börja. Det framgår inte hur många delar det rör sig om, och avsnitten kommer enligt tidningens ledare att publiceras sporadiskt. Således får vi inte fortsättningen i nästa nummer, då är det åter den 21:a Fantomen som är på äventyr. Det står inte när fortsättningen följer.
Ska jag vara helt ärlig tycker jag att det här tilltaget känns lite krystat. Som om man tvunget vill ha en kvinnlig Fantom utan någon egentlig orsak. ”Det ligger i tiden!” som en del brukar säga. Antagligen är det mest ett försök att generera uppmärksamhet och fler läsare. I USA har förlagen de senaste åren hållit på och ändrat och stökat i gamla trotjänare. Superhjältarna byter kön och hudfärg. Det känns lite desperat. Varför inte bara skapa nya hjältar, istället för att ändra på gamla? Vem har bett om det? I Fantomens fall blir det lite konstigt, om det nu fortfarande finns djungelstammar som tror att det är en och samme man som inte kan dö. Här har Fantomen i hundratals år varit en muskulös karl som talar med en röst som isar blodet – och plötsligt är Fantomen en tös med, troligtvis, mycket ljusare röst.
Fast det är klart, när den 17:e Fantomens tvillingsyster Julie drog på sig dräkten några gånger, verkade folk inte märka någon skillnad. Åtminstone inte i de avsnitt med Julie jag läst.
Det är möjligt att följetongen ”Du tjugoandra Fantomen” blir bra vad det lider, kanske har Claes verkligen fått till det – han är trots allt en av Sveriges främsta manusförfattare. Det är inte utan att jag är nyfiken på fortsättningen – när den nu kommer. Mest nyfiken är jag på att få veta vad som får Kit och Heloise att känna att de vill lämna bekvämligheterna och vännerna i Amerika, för att tillbringa resten av sina liv i en omöblerad grotta i Afrika.
Den här serien är tecknad av amerikanen Paul Ryan. Ryan avled en knapp vecka efter att han levererat avsnittet – min nekrolog finns HÄR (Efter att jag skrivit den framgick det i nekrologer i amerikanska lokaltidningar att Ryan var aktiv i NRA och reaktionär). Paul Ryan tecknade snyggt, om än aningen stelt. Kit och Heloise ska vara i 20-årsåldern, men ser ut som två medelålders Rotarymedlemmar. Varför klär de sig så där? Och varför är de blonda, när föräldrarna är svarthåriga? Kit ser ut precis som sin far när han fått på sig den svårtecknade Fantomendräkten. Heloise ser mer ut som en cosplayvariant. Det är svårt att bära upp denna märkliga dräkt om man inte har rejäl haka och den klassiska Fantomennäsan.
Resten av tidningen upptas av del ett av ett äventyr med Kriss från Valnor; ett franskt seriealbum. Den serien har jag inte läst, men den är rätt snyggt tecknad och färglagd.
Pluspoäng för att Fantomen numera ofta har väldigt snygga omslag av Henrik Sahlström. Om jag förstått det rätt har man den sista tiden lyckats vända den nedgående trenden och börjat sälja fler exemplar – men det är inget jag kan ta gift på. Och 44:90 är rätt dyrt för en så här tunn tidning; det är inget en unge kan spontanköpa. Knappt ens en vuxen.
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
TOPPRAFFEL! 