torsdag 5 maj 2016

Serier: Det var en gång i Frankrike, femte delen

DET VAR EN GÅNG I FRANKRIKE
Femte delen: "Den lille domaren från Melun"
av Fabien Nury och Sylvain Vallée
Albumförlaget
Albumförlaget har nått fram till den femte och näst sista delen i den imponerande sviten "Det var en gång i Frankrike"; en massiv bästsäljare i hemlandet Frankrike.
Det är ungefär ett år sedan jag skrev om den förra delen (min recension hittar du HÄR). Nackdelen med att albumen utkommer så sällan som de gör, är förstås att det är aningen svårt att på rak arm komma ihåg vad som hände förra gången - i synnerhet när det handlar om en så pass komplex serie som "Det var en gång i Frankrike". Men jag kan ju alltid friska upp minnet med hjälp av mina recensioner. Dock är det omöjligt att hoppa in och börja läsa mitt i sviten. Om du inte redan läst de tidigare albumen, har du inget annat val än att köpa allihop - eller låna dem på lämpligt bibliotek. Och om du gillar Serier med stort S, är detta ett verk du verkligen bör läsa.
Om förra albumet skrev jag att det är det som hittills är rakast berättat - jag upplevde det första albumet som ganska förvirrat och svårtillgängligt. Allt klarnar efter ett par album. Del fem; "Den lille domaren från Melun", är nog ännu rakare än del fyra. Frågan är om jag inte tycker att detta dessutom är den bästa delen hittills.
Denna verklighetsbaserade berättelses huvudperson; den mystiske, osympatiske, svårgreppade Joseph Joanovici, har denna gång förpassats till en liten biroll. Han medverkar bara på ett fåtal sidor och framstår nu som något slags mäktig Al Capone-typ. Albumets centralgestalt är istället Jacques Legentil, en oansenlig domare som 1946 uppsöks av en kvinna, vars son - motståndsman under kriget - skjutits ihjäl av Joanovici och dennes män. Sonen ansågs vara förrädare, men kvinnan är säker på att så inte var fallet. Legentil tror henne - han är övertygad om att Joanovici lät mörda mannen för att dölja sitt eget förräderi. Joanovici räddade många judar under kriget, däribland kvinnan som uppsöker Legentil, men han använde sig av kriminella metoder och förhandlade med tyskarna.
Domare Legentil offrar allt i sina desperata försök att komma åt den mäktige Joanovici, som "äger" Paris; han har bland annat köpt polisen.
De tidigare delarna i denna svit har varit ett thrillerbetonat drama som främst utspelar sig under andra världskriget. "Den lille domaren från Melun" är en hårdkokt deckare. Noir-stämningen ligger tung när män i fedora och trenchcoat rör sig genom ett mörkt, regnigt och hotfullt Paris.
Estetiskt sett är detta fantastiskt; teckningarna är exakta utan att bli stela, bilderna är levande och färgläggningen exemplarisk. Berättarmässigt är det lika exemplariskt. Det är utmärkt driv i berättandet, det är filmiskt och man blir engagerad. De dramatiska scenerna blir verkligen dramatiska, och Legentils kamp känns alltmer hopplös.
Epitetet "vuxenserier" kan ofta vara missvisande. En del anser att det räcker med barnförbjudna inslag som ultravåld och explicita sexscener för att det ska anses vara en serie för vuxna. Andra tror att det ska vara "konstnärligt", alternativt krattigt, tecknat för att tilltala en vuxen publik. Jag anser att den typ av serie som herrarna Nury och Vallée gör är det som verkligen kan kallas "vuxenserie". De skulle kunnat skriva en roman, de skulle kunnat göra en film, de valde att göra en serie.
"Det var en gång i Frankrike" är tecknade serier när de är som bäst.

-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx