onsdag 9 mars 2016

Bio: Det helt nya testamentet

Foton copyright (c) Njutafilms
Belgaren Jaco Van Dormael är antagligen mest känd för TOTO LE HÉROS, som var en snackis på festivaler 1991. Jag har inte sett den; den enda film av Van Dormael jag sett är MR NOBODY, som jag inte tyckte var speciellt bra. Sökt, krystad, pretentiös.
Hans nya film DET HELT NYA TESTAMENTET är en surrealistisk dramakomedi. Den börjar bra och roligt. Benoît Poelvoorde spelar Gud. Gud är en sluskig, ölpimplande karl som bor i en lägenhet med sin familj - Pili Groyne spelar tioåriga dottern Ea, som agerar filmens berättare. I begynnelsen skapade Gud Bryssel, som han först fyllde med djur. Därefter kom människorna. Gud gillar att hitta på jävelskap. Han sitter vid en dator på sitt kontor och skapar lagar bara för att jävlas - som att telefonen alltid ringer just som man lagt sig i badet, och att en syltmacka alltid faller med syltsidan neråt om man tappar den.
Ea har aldrig varit utanför lägenheten. Hennes bror Jesus tipsar henne om att hon kan rymma genom en tvättmaskin. Innan Ea rymmer smyger hon sig in på Guds kontor, och i tron att hon gör något bra, SMS:ar hon samtliga Bryssels invånare och meddelar när de kommer att dö. Något som skapar kaos.
Apostlarna är tolv, eftersom Gud ville att de skulle vara lika många som i ett hockeylag. Ea tänker hitta ytterligare sex apostlar, så att de blir lika många som i ett basebollag. Ea träffar en snäll lodis som blir den som skriver ner de sex nya apostlarnas berättelser, vilka samlas i ett nytt testamente.
Ungefär här börjar filmen tappa. Det är inte längre lika roligt. De ganska tragiska människorna berättar om sina liv, och lilla Ea ser till att de blir lyckliga. Det är förstås meningen att det ska vara upplyftande, men det blir mest lite sökt och tillgjort.
Francois Damiens från NATHALIE spelar en kille som, när han får reda på när han själv ska dö, köper ett gevär och börjar skjuta andra. Cathrine Deneuve gör en olycklig kvinna som inleder ett förhållande med en gorilla.
DET HELT NYA TESTAMENTET är en väldigt snygg film; de visuella effekterna är uppfinningsrika, färgskalor, dekorer och miljöer får mig att associera till fransk-belgiska seriealbum, estetiskt sett. Mycket i filmen är roligt; jag gillar scenerna med Gud och en del återkommande gags. Men som helhet blir det lite för arty, utdraget och tillgjort. Filmen är inte så bra som jag gärna vill att den ska vara.







(Biopremiär 11/3)

-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx