Serier: Blueberry: Samlade äventyr 1

BLUEBERRY: SAMLADE ÄVENTYR 1
av Jean-Michel Charlier och Jean Giraud
Cobolt

Linda och Valentin, Tintin och andra utmärkta, klassiska serier som nu kommer ut på nytt i flotta utgåvor får ursäkta: Blueberrys samlade äventyr är den serie som gör mig mest entusiastisk och som jag verkligen längtat efter.

Dagens ungar har antagligen ingen relation alls till vilda västern, men när jag växte upp på 1970-talet var genren fortfarande populär. Åtminstone tillräckligt populär för att TV ibland skulle visa gamla westernfilmer (för att inte tala om ALIAS SMITH & JONES och FAMILJEN MACAHAN), och för att det skulle finnas ett antal westernserietidningar. Tomahawk, som främst innehöll serier från DC Comics, var den jag tyckte bäst om. mest beroende på Jonah Hex; Buffalo, Tex Willer och övriga tidningar tyckte jag var lite för träiga, vill jag minnas.

Den franska serien om löjtnant Blueberry var en serie jag var nyfiken på långt innan jag faktiskt lyckades läsa den. I Sverige publicerades serien i den kortlivade tidningen Champion 1973. Jag läste aldrig Champion, men jag minns att en kompis storebror hade ett par nummer liggande. Kanske noterade jag Blueberry när jag bläddrade i tidningarna. Jag minns också att omslaget till seriealbumet Fort Navajo 1: ”Mannen med silverstjärnan”, som kom ut 1971, återgavs i någon tidning, troligen Fantomen, i slutet av 70-talet. Jag tyckte att det såg otroligt spännande ut; mycket coolare än andra westernserier. Och 1979 kom den lilla gratisboken ”En bok om Carlsen Comics”, vilken innehöll ett kapitel om Blueberry. De två album Carlsen då hunnit ge ut kunde jag inte hitta på Thörnquists bokhandel i Landskrona eller på antikvariatet Fyndshopen, så jag fick hålla tillgodo med att läsa om serien och fantisera om hur bra den var.

Första gången jag faktiskt läste Blueberry var när den plötsligt publicerades i Semics serietidning SM-Special. Nummer 3/1980; min moster köpte tidningen till mig i Frejakiosken i Sävedalen. Av någon anledning började SM-Special med album nummer 18 (1980), som här hette ”Tsi-na-pah” (albumet från Carlsen hette ”Spräckta näsan”). Eftersom Blueberry är en enda lång, episk fortsättningsserie, inleddes ”Tsi-na-pah” med en resumé över två sidor – ett sammandrag av äventyr vi inte fått läsa på svenska.

I SM-Special var serien ganska misshandlad; den var förminskad till serietidningsformat och i svartvitt, och texten i pratbubblorna var satt och inte handtextad. Fult värre. Men – det tyckte jag inte då. Jag tyckte att Jean Girauds detaljerade teckningar var det snyggaste och häftigaste jag någonsin sett. Jag hade aldrig tidigare sett en så här bra tecknad serie. När jag satt hemma i pojkrummet och ritade cowboys imiterade jag Giraud och krafsade dit en massa streck. Det blev nog inte så bra.

Blueberry i SM-Special nummer 3/1980. Klicka för större bild!

Carlsen Comics började ge ut Blueberrys äventyr 1979. Jag vet inte varför, men de hoppade över de första sex albumen, och inledde sin utgivning med album sju; ”Järnhästen”. Därefter gav de ut alla därpå kommande album fram till album 23; ”Arizona Love” (1990, på svenska 1991), det sista album Jean-Michel Charlier skrev manus till. I början av 80-talet började jag leta upp- och köpa Carlsens album, vilka jag förstås läste i ordning. Jag minns i synnerhet sommaren 1985, året då jag kom ikapp. Det året släppte Carlsen album 17; ”Angel Face” (1975). Jag beställde album 15, 16, 17 (fransk numrering, alltså) från någon postordertjänst. När jag och min familj åkte på semester till Frankrike tog jag bara med mig album 15 och 16, men inte 17 – vilket jag verkligen retade mig på. Det var ju så otroligt spännande! Jag ville veta vad som skulle hända i ”Angel Face”!

Det är just detta som är grejen med Blueberry: serien är engagerande och spännande. På riktigt. Löjtnant Mike Blueberry är en kille med fruktansvärt oflyt och som dras in i den ena omöjliga knipan efter den andra. Persongalleriet är färgstarkt, skurkarna är genomonda. I början av 90-talet satt en gammal kompis hemma hos mig och undrade plötsligt om jag hade några serier jag tyckte han borde läsa – en fråga som var lika positiv som överraskande, jag visste nämligen inte att killen läste serier. Han lånade hälften av de sjutton album Carlsen gav ut. En tid senare lämnade han tillbaka dem, sa ”Fy fan, vicket jävla svin den där Gula håret är!”, och lånade resten av albumen. Det här säger en hel del om hur bra Blueberry är. Det är svårt att slita sig, det är som att se på en film man fullkomligt uppslukas av. Blueberry är inte bara den bästa westernserie som gjorts, det är en av de bästa serier som gjorts rent allmänt.

Ur det allra första Blueberryalbumet.

1982 började tidningen Fantomen att publicera Blueberry, och de inledde som man ska med det allra första albumet; ”Fort Navajo” från 1963. 1982 hade jag slutat köpa Fantomen regelbundet. Under 80-talet gjorde jag försök av köpa begagnade exemplar av de nummer som innehöll de tidiga Blueberryäventyren, men jag det gick väl sådär. Albumen gick som följetong och i de flesta fall hittade jag inte alla delar. Således är det först nu, i och med releasen av Blueberry: Samlade äventyr 1 jag äntligen läst dessa tidiga serier. Nej, jag brydde mig aldrig om att köpa de danska utgåvorna.

Samlade äventyr 1 innehåller tre album; ”Fort Navajo”, ”Storm över prärien” (1964) och ”Ensamma örnen” (även det 1964). Utseendemässigt skiljer de här albumen sig en hel del från vad som komma skall. ”Fort Navajo” ser ibland lite valhänt ut och det är svårt att tänka sig att Giraud på bara ett fåtal år skulle utvecklas till den överdådige mästare han var. Det är intressant att se hur Giraud utvecklas bara under de här tre albumen; allting ser bättre ut redan i ”Ensamma örnen”, Giraud börjar hitta sin stil efter att först tecknat i en stil som påminner om Jijés. Jijé var något av Girauds mentor, mest känd för den i Sverige ganska okända westernserien Jerry Spring, och de två samarbetade under en period.

När Jean-Michel Charlier började skriva Blueberry var han väletablerad och driven. Redan från start är Blueberry en underhållande och rafflande serie. Det dröjer inte länge innan den tjurskallige löjtnanten drabbas av otur och det blir allt svårare att reda ut alla problem som uppstår när en indianhatande major lyckas starta ett indiankrig. Det här är bra, men det märks att det bara är början på något stort, och de här tre första albumen kan inte riktigt jämföras med de senare. Kanske var det därför Carlsen hoppade över sex album.

Ur det tredje albumet.

Samlade äventyr 1 inleds med ett långt, väldigt bra förord av José-Louis Bocquet. Han redogör inte bara för serien Blueberrys historia, utan berättar utförligt om Charliers och Girauds karriärer, om den fransk-belgiska seriebranschen på 1950- och 60-talen, och annat intressant. Illustrationerna är väl valda, extra kul – för mig i egenskap av seriemanusförfattare – är att Charliers manus till de första Blueberrysidorna återges.

En del samlare har klagat på papperskvalitén i Cobolts utgåva. Det matta, pulpiga pappret är inte helt vitt och suger åt sig tryckfärgen, och färgerna är en aning dova. Boken är ett samtryck med Frankrike, den franska utgåvan ser alltså likadan ut. Enligt Cobolt vill fransmännen att serien ska se ut precis som den gjorde när den kom ut på 60-talet.

Jag har inga problem med detta, jag gillar att sidorna inte blänker när jag tänder läslampan, och albumet blir inte så förbannat tungt att hålla. Däremot är kartongen omslaget är tryckt på inget vidare – det böjer sig en aning uppåt. Jag trodde först att det bara var mitt ex; kanske hade jag glömt boken framme i solljuset, men när jag nyligen besökte Science fiction-bokhandeln i Göteborg såg att omslagen böjde sig på alla deras exemplar.

Cobolts utgåva borde även korrlästs lite bättre. Det är korrfel redan i den första meningen i förordet, och på ett par ställen i pratbubblorna har det blivit lite konstigt.

… Men detta är förstås inget som hindrar Blueberry från att vara en fantastiskt bra serie. Och serierna i Samlade äventyr 1 är alltså inget mot vad som komma skall. Jag ser med spänning fram emot nästa volym!
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js

Lämna en kommentar