lördag 13 februari 2016

DVD/Blu-ray/VOD: A Girl Walks Home Alone at Night

A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT (Njutafilms)
Dags för mig att agera surgubben mot strömmen. DVD-omslaget till den här filmen ståtar med mängder av höga betyg från diverse tidningar. Den första iranska vampyrfilmen, kallas den här, och visst blir man nyfiken.
... Men att kalla filmen iransk är en sanning med modifikation. Dess manusförfattare och regissör; Ana Lily Amirpour, är iransk-amerikanska, och producenterna är främst amerikaner - Elijah Wood och hans skräckfilmsbolag Spectrevision ligger bakom filmen.
Att kalla det här skräck är också en sanning med modifikation. Vad Amirpour gjort är en svartvit arthousefilm, lite grann i samma stil som nya franska vågen-filmerna. Det är förstås därför så många kritiker hyllar filmen. Hade Amirpour gjort en riktig skräckfilm, hade många vänt tummen neråt.
A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT utspelar sig i Bad City, en märklig spökstad, med tomma gator och märklig befolkning; alla verkar vara kriminella, pundare eller horor. Här driver en ung tjej omkring och sätter tänderna i folk - hon är nämligen vampyr. Ibland stannar hon hemma och dansar för sig själv. Hon hinner även bli förälskad i en iransk James Dean som i början av filmen får sin bil beslagtagen av en gangster.
Filmfotot är strålande; det ser ut som en fransk film från tidigt 60-tal, med tunga skuggor och utstuderade bildkompositioner - men det är väl egentligen det enda jag gillar med detta pretentiösa, tråkiga drama. För det är ganska tråkigt. Tempot är långsamt, folk pratar inte så mycket, och ofta fastnar Amirpour i arthousefällor. Till exempel finns här en scen där en kvinna omotiverat dansar på en gård. Det blir rätt skrattretande. Jag skrattade åt flera scener, men jag tror inte att det var meningen.
Filmmusiken låter emellanåt som om den är hämtad ur en spaghettiwestern och känns inte helt synkad med det som syns i bild. Det är möjligt att Amirpour tänker sig Bad City som en spökstad i en westernfilm; kanske som staden i Sergio Corbuccis DJANGO, men den associationen gör jag inte alls. Under förtexterna spelas dragspelsmusik, vilket liksom markerar tonen: nu ska det bli konstnärligt.
Min sambo såg en snutt av slutet och sa "Hi hi, det verkar vara en svår film!"
A GIRL WALKS HOME ALONE AT NIGHT bygger visst på ett seriealbum, även det av Ana Lily Amirpour.
Mästaren Jean Rollin var oerhört mycket bättre på att göra långsamma, arty vampyrfilmer.








-->


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx