torsdag 14 januari 2016

Bio: The Assassin

Foton copyright (c) Njutafilms
Titeln THE ASSASSIN. Shu Qi från TRANSPORTER och SO CLOSE i huvudrollen. Oj, vad intet ont anande biobesökare kommer att bli förvånade - och antagligen även besvikna - när de ser den här filmen. Åtminstone om de förväntar sig den martial arts-film det är lätt att tro att det här ska vara.
Hou Hsiao-Hsien är en sådan där regissör som alltid vinner priser på filmfestivaler. I Cannes 2015 fick han pris som bästa regissör för just THE ASSASSIN. Jag vet inte om jag har sett någon av hans tidigare filmer. Det är möjligt att han låg bakom någon av de många filmer jag lämnat i Cannes; de som varit för tråkiga.
THE ASSASSIN är en sådan där typisk film som vinner pris i Cannes. Ett väldigt konstnärligt drama som innehåller en del martial arts. Jag behöver inget alibi för att se en actionfilm. Vill jag se en actionfilm, ser jag en actionfilm. Jag behöver inte motivera det med att det är en konstnärligt framstående film. THE ASSASSIN är otroligt konstnärlig.
... Och fullkomligt obegriplig.
Den, som alltid, tjusiga Shu Qi spelar titelns lönnmördare, som heter Yinniang. Hon har sedan hon var barn tränats upp för att bli den fulländade lönnmördaren. Som vuxen skickas hon iväg på ett uppdrag. Hon ska ... Ja, vad är det hon ska göra? Ska hon döda en kung eller en politiker? Eller var det hennes kusin? På den svenska pressidan står det "Ett uppdrag som tvingar henne att välja mellan att offra mannen hon älskar eller bryta med traditionerna inom en uråldrig order av rättfärdiga mördare." - något som jag överhuvudtaget inte uppfattade. Älskade hon snubben hon skulle mörda?
Det rabblas en väldig massa namn och platser. Jag uppfattade inte vem en enda av dessa personer var. Var de ens med i filmen? Och vilka var de som var med? Vad gjorde de? Vad hände?
Av någon anledning visas filmen i normalformat, det vill säga det gamla TV-formatet; nästan kvadratiskt. Men - när folk plötsligt utbrister i ett omotiverat sång- och dansnummer vidgas bilden till vidfilm, vilket även sker när en tant plingar och plongar på ett instrument. Prologen är svartvit, resten av filmen är färgsprakande.
Det är Kina och 800-tal, och allting är oerhört vackert. Varje scen är minutiöst genomtänkt - estetiskt sett. Emellanåt brister rollfigurerna ut i välkoreograferade strider, men dessa scener är korta. Större delen av filmen sitter folk på vackra möbler och pratar om annat folk. Det är antagligen fullt möjligt att se filmen enbart för dess skönhet. Men det finns förstås en farligt massa andra, bättre alternativ, om man vill se vacker, kinesisk film i historisk miljö - begripliga och med eller utan actionscener. Jag har sett en väldig massa flotta, kinesiska så kallade wuxiafilmer. I synnerhet under 90- och det tidiga 2000-talet. Det släpptes massor på DVD, och de var populära på filmfestivaler. Jag tröttnade på genren, jag upplevde dem som alltför likartade och kunde inte hålla isär de olika filmerna. Nu är det längesedan jag såg en sådan här film, och THE ASSASSIN fick mig inte precis att vilja ge mig på wuxia igen.
Eller, jo, jag är förstås nyfiken på kommande CROUCHING TIGER, HIDDEN DRAGON: SWORD OF DESTINY, som regisserats av Yuen Woo-Ping och producerats av Netflix.
Den må ha vunnit priser och grejor, men jag tycker att THE ASSASSIN är alldeles för tråkig. I synnerhet om man ser den en kall vintermorgon. Vilket jag gjorde.








(Biopremiär 15/1)

-->


0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx