onsdag 28 januari 2015

Bio: Big Hero 6

Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
När jag spikade ihop min sammanställning av bioåret 2014 förvånades jag när jag upptäckte att jag faktiskt gett FROST en fyra i betyg. När jag tänker efter minns jag nästan ingenting av den filmen - och då såg jag den ändå två gånger. Jag kommer främst att tänka på dess roliga trailer - en scen som fult nog inte fanns med i själva filmen.
Även nya BIG HERO 6 (Oscarnominerad som Bästa animerade långfilm) har en rolig trailer, men den här gången är åtminstone det mesta med i filmen - varför resten klippts bort begriper jag inte. Men det spelar ingen roll:
BIG HERO 6 är Disneys bästa film på bra länge! Detta är dessutom den bästa superhjältefilmen på bra länge.
För regin står Don Hall (NALLE PUHS FILM - NYA ÄVENTYR I SJUMILASKOGEN) och Chris Williams (den bortglömda BOLT). BIG HERO 6 utspelar sig i storstaden San Fransokyo, ett slags blandning av Japan och USA, fyllt med sådant filmskaparna gillar - och de verkar verkligen gilla serietidningar och populärkultur från de här två länderna. Det utspelar sig väl i en nära framtid, skulle jag tro, och huvudperson är den föräldralösa fjortonåringen Hiro (som i "hero"), som tillsammans med sin äldre bror Tadashi bor hos sin moster Kate - Kate har inte bara ett engelskt namn, hon ser även västerländsk ut.
Hiro är ett tekniskt snille; han bygger små robotar och vinner pengar i illegala robotkamper på stan. Tadashi studerar på en högskola för tekniknördar och efter att Hiro demonstrerat sin superavancerade uppfinning microboten, imponeras den aktade professor Callaghan så mycket att Hiro antas som elev. Han hinner dock aldrig börja - skolan börjar brinna och både Tadashi och Callaghan omkommer.
För att komma över sorgen börjar Hiro att experimentera med Tadashis uppfinning Baymax; en uppblåsbar sjuksköterskerobot och en väldigt snäll och omtänksam skapelse. Men så upptäcker de två att Hiros microbotar inte förstörts i eldsvådan, vilket Hiro trodde; de har stulits av en ond superskurk - en hotfull man i kabukimask. Kan det vara den skrupelfrie affärsmannen Alistair Krei, som ville köpa Hiros uppfinning?
Hiro måste stoppa skurken, och han får hjälp av fyra elever från skolan, vilka förses med superhjältedräkter med olika funktioner, och den kramgoa Baymax programmeras så att han kan karate och han stoppas in i en tuffare rustning som kan flyga; han liknar de klassiska japanska jätterobotarna som Goldrake och allt vad de heter.
I grund och botten är BIG HERO 6 en traditionell superhjältesaga - och det är förstås precis vad Hall och Williams försökt göra. Det märks inte minst på alla referenser i filmen: figurerna läser serietidningar vars omslag är pastischer på äldre tidningar från Marvel Comics; en kille i gänget - slackern Fred - bor i ett hem som visar sig vara en serie- och filmnörds paradis. Han har en målning föreställande sig själv som barbar, och den är gjord i Frazettastil. En annan målning föreställer Freds föräldrar, om vem har lånat sitt utseende till fadern, om inte Stan Lee.
Superskurken med kabukimasken är en effektiv figur; han glider hotfullt fram i suggestiva scener och skulle kunna vara hämtad ur en "riktig" superhjälteserie eller -film. Vem vet, han är kanske för otäck för  de minsta barnen i publiken?
Fast den största stjärnan i filmen är Baymax, en av Disneys mest lyckade skapelser någonsin. Denna vinylbubbla är oemotståndlig och väldigt kul. Han är långsam och pratar lugnt, och i den roligaste scenen börjar hans batteri att ta slut - och han beter sig som om han är rejält på lyset.
Animationstekniskt är det strålande och inspirerat, detaljerna är många, det blir aldrig tråkigt, och de fartfyllda actionscenerna i 3D går att hänga med i utan att man får ont i huvudet. Under en biljakt får vi veta att det inte finns några rödljus i en biljakt.
För ovanlighetens skull är den svenska dubbningen bra; bara en sådan sak som att Tomas Bolme gör Callaghans röst - är det en hyllning till Bolmes insats som flitig animédubbare på 1980-talet? Fast den svenska dubbningen gör att en bonusscen som dyker upp efter eftertexterna blir mindre effektiv. Här gör nämligen en känd amerikan en liten cameo, och det blir inte detsamma när Sten Ljunggren gör rösten ...
Det bästa med BIG HERO 6 (som är namnet på superhjältegruppen) är att det inte förekommer ett enda sångnummer; de brukar ju i de flesta fall vara outhärdliga i senare års Disneyfilmer. Däremot används "Eye of the Tiger" på ett kul sätt!
Innan huvudfilmen visas en liten kortfilm; FEAST - en småcharmig sak om en liten hund som älskar mat, men har svårt för vegetarianer.








(Biopremiär 30/1)
-->

tisdag 27 januari 2015

Bio: Kingsman: The Secret Service

Foton copyright (c) Twentieth Century Fox
Historier om en slarver till tonåring som rekryteras av en superhemlig säkerhetstjänst och utbildas till toppagent är en gammal fin genre. På 1980-talet kom filmer som OM BLICKAR KUNDE DÖDA och NEVER TOO YOUNG TO DIE med Gene Simmons som skurken; hermafroditen Ragnar. På senare år har vi sett den inte alltför lyckade STORMBREAKER och de två filmerna om AGENT CODY BANKS.
Jag förväntade mig faktiskt ännu en snäll familjefilm när jag satte mig ner för att se KINGSMAN: THE SECRET SERVICE - eller åtminstone ett äventyr med PG-13-gräns i USA. Det visade sig att jag hade väldigt fel. Det här är en engelsk film i regi av Matthew Vaughn, mannen bakom KICK-ASS och X-MEN: FIRST CLASS, som ju är den bästa X-Men-filmen, och liksom KICK-ASS bygger filmen på en tecknad serie av skotten Mark Millar (som även skrev serien som WANTED byggde på om som hade ett liknande tema), Dave Gibbons tecknade. Nej, jag har inte läst serien.
Actionkomedin KINGSMAN: THE SECRET SERVICE är en fullkomligt vansinnig film och först visste jag inte riktigt vad jag skulle tro. Efter ett tag kom jag på mig med att verkligen gilla det här. Kingsman är en superhemlig brittisk underrättelseorganisation där agenternas kodnamn är hämtade från Arthursagan - och chefen (Michael Caine) går under namnet Arthur. Colin Firth spelar organisationens främste agent; Galahad, och i inledningen dödas hans vän och kollega Lancelot.
Lancelot har en liten son; Eggsy, och sjutton år senare ska en handfull handplockade ungdomar utbildas till Kingsmen - Eggsy (Taron Egerton) har vuxit upp till en kriminell slyngel och har av diverse skäl valts ut som en av kandidaterna. Att Eggsy är en loser understryks av att han heter Unwin i efternamn. Utbildningen är förstås hård och livsfarlig, och de som inte klarar testerna skickas hem, eventuellt i en bodybag. Till slut återstår bara Eggsy och den söta Roxy (Sophie Cookson), som Eggsy intressant nog aldrig försöker lägga an på.
Samuel L Jackson spelar datageniet Valentine - och är en av filmhistoriens fjantigaste superskurkar. Han är en klassisk Bondskurk med storhetsvansinne; med hjälp av ett SIM-kort som delas ut gratis till världens befolkning, kan han kontrollera folk och få dem att utplåna varandra, så att bara en överlägsen ras finns kvar på Jorden. Ungefär som Hugo Drax i MOONRAKER. Men Valentine är en sanslös fåntratt; han klär sig som en tonårig hiphopare, han läspar, och han är fantastiskt osofistikerad. Hans högra hand kallas Gazelle (Sofia Boutella); en sexig, kampsportskunnig brud med rakbladsvassa benproteser.
Kingsman: The Secret Service publicity still of Colin Firth & Tom Prior

Mark Strong gör Merlin, som är något slags motsvarighet till Q, och självklart är det till slut bara Eggsy, Roxy, Galahad och Merlin som kan sätta stopp för Valentine.
Ja, jösses! Filmen öppnar med en helikopterattack mot ett ökenslott i mellanöstern, och när delar av muren sprängs i bitar, kommer stenarna farande och bildar förtexterna. Detta sätter liksom tonen för filmen. Allting är extremt överdrivet. Precis som i KICK-ASS är språket genomgående grovt, med väldigt mycet "fuck", och filmen är ultravåldsam - dock är det fullkomligt omöjligt att ta det myckna våldet på allvar. Det är för mycket CGI-blod, ingenting ser realistiskt ut, striderna är superkoregraferade och lite åt MATRIX-hållet, eller, tja, det påminner rätt mycket om Hit-Girls slagsmålsorgier. I en lång, blodig scen massakrerar Galahad vad som verkar vara hundra pers i en kyrka.
Det är inte utan att jag undrar hur man fick en massa aktade karaktärsskådespelare att ställa upp på det här - men de verkar alla ha kul. Jag gissar att de haft roligt när de fått leka James Bond. Colin Firth är otroligt elegant; han får Bond att framstå som en slashas, vilket kontrasterar både mot ultravåldet och mot Eggsys slummiga hem och de drägg och suputer han umgås med; det blir som om Ken Loach möter SNOBBAR SOM JOBBAR. Misär och glassighet.
Still Of Samuel L. Jackson And Sofia Boutella In Kingsman: The Secret Service (2014)
En del inslag är extra vansinniga. Med på ett hörn finns Sveriges statsminister (norrmannen Bjørn Floberg) och Sveriges kronprinsessa Tilde (Hanna Alström från bland annat EN GÅNG I PHUKET och TILLBAKA TILL BROMMA). Hon har ett par repliker på svenska - och jag undrar förstås hur hon hamnade i den här filmen.
KINGSMAN: THE SECRET SERVICE är lång, bullrig, men jag kan inte säga annat än att jag tyckte att det här var skitkul! Till skillnad mot de flesta filmer på repertoaren vill jag - och kommer jag - att se om den här. Jag antar att en hel del lär avsky filmen, men det struntar jag i. Det här är så långtifrån tråkigt man kan komma. Filmen innehåller även en av årets mest bisarra repliker: "If you save the world we can do it in the asshole!" - bara en sådan sak.
Mark Hamill dyker upp som en liten tjock, skäggig, engelsk professor.








(Biopremiär 30/1)


måndag 26 januari 2015

TOPPRAFFEL! sörjer: Demis Roussos

Click to view full size image
Det finns ett par artister jag förknippar med min barndom; artister man sällan hör talas om nuförtiden och vars skivor mina föräldrar brukade spela när vi åt middag på fredag- eller lördagkvällar. En av dem är Mireille Mathieu. En annan är Demis Roussos - och nu har Roussos dött. Uppgifterna om hans födelsedatum går dock isär. Enligt Aftonbladet dog han på morgonen den 25:e januari, dagen efter att han fyllt 69. Enligt Wikipedia föddes han den 15:e juni 1946, medan IMDb vill ha det till den 15:e juni 1947. Således var han 67 eller 68 ...
Demis Roussos föddes i Egypten, men hans far var grek och det var i Grekland Demis påbörjade sin karriär som sångare. Tillsammans med bland andra Vangelis ingick han i Aphrodite's Child; ett progressivt rockband jag inte vet om jag hört - jag har aldrig varit mycket för progressiva rockband. Som soloartist blev Demis Roussos dock gigantisk - på mer än ett sätt - under 1970-talet. Han fick ett flertal hits med låtar som "Forever and ever" och "Goodbye" - men det första jag tänker på när jag hör Roussos namn, är Janne "Loffe" Carlsson. Loffe hade en underhållningsprogram på lördagar, i vilket han hela tiden hojtade "Eller hur!" till publiken, som svarade "Ja!". När Demis Roussos var gäst skulle han göra det samma, och hojtade flera gånger "Elle oh!" till den muntra publiken.
Demis Roussos figurerade även på soundtracken i en rad filmer. Han samarbetade med Vangelis och minsann om han inte medverkade på scoret till BLADE RUNNER, något jag inte hade en aning om. Då var det svårare att undvika hans bidrag till Aldo Lados sleaziga rape & revenge-epos NIGHT TRAIN MURDERS, eftersom låten "A Flower's All You Need" spelas under både för- och eftertexter, vilket känns rätt bisarrt och opassande.
                                       
1985 befann sig Roussos ombord på ett flygplan som kapades av palestinska terrorister. Det dröjde flera dagar innan han släpptes. Samma år kom boken "Banta och håll dig smal", författad av sångaren tillsammans med Veronique Skawinska. Jag skrev ovan att Roussos var gigantisk på mer än ett sätt - och jo, karln var även väldigt, väldigt tjock. På 1980-talet lyckades han banta bort 50 kilo, och resultatet blev denna bok.
... Enligt en vän finns det ytterligare en grekisk bantningsbok av Roussus. Den är lika tjock som Roussos själv var - och innehåller bara blanka sidor.
Jag kan fortfarande fyllas av ett nostalgiskt välbehag när jag hör Demis Roussos' hits och hans ljusa stämma.
Nu noterar jag att Aftonbladet har ändrat åldern till 68 år i sin artikel och plockat bort stycket om att det skulle vara dagen efter hans födelsedag.
DEMIS ROUSSOS
1946/1947 - 2015
R.I.P.





fredag 23 januari 2015

Bio: Blackhat

Foton copyright (c) UIP Sweden
Jag har alltid sett Michael Mann som något slags förhållandevis ung, cool regissör; en estetisk stilbildare. Men tiden går och i början av nästa månad fyller Mann 72. Vad har han egentligen haft för sig på sistone? Med undantag för ett avsnitt av TV-serien LUCK, har han inte regisserat sedan PUBLIC ENEMIES, som kom 2009.
Nå, nu är han tillbaka - och detta med en film som knappast kommer att kommas ihåg som en av hans karriärs höjdpunkter. Snarare tvärtom. "Blackhat" är ett annat ord för "hacker", och BLACKHAT är alltså en thriller om hackers. Att göra thrillers om brottslighet i datavärlden är inte det lättaste. När jag sett tidigare filmer i genren har jag ibland fått intrycket av att filmskaparna är gamla stötar som inte riktigt vet hur datorer och Internet faktiskt fungerar - eller så använder sig rollfigurerna av föråldrad teknik, som om filmprojektet varit under utveckling under 5-10 år utan att någon brytt sig om att uppdatera tekniken i manuset. Framför allt brukar sådana här filmer bli rätt vissna eftersom det helt enkelt inte är speciellt kul eller spännande att se folk knappa på tangentbord, och bokstäver och siffror swischa fram på datorskärmar på bioduken.
BLACKHAT börjar med en explosion på ett kärnkraftverk i Kina - enligt en nyhetsrapport är det mars 2015. Någon har hackat datorerna och orsakat explosionen, den skadliga koden som använts bygger delvis på en kod hackern Nick Hathaway utvecklade i sin ungdom. Hathaway sitter bakom lås och bom, dömd till femton år - men nu behövs han för att hitta filmens skurkar, vilka är ute efter något helt annat än att bara spränga fabriker.
En hacker. Då tänker man antingen på en fet kille som sitter i morsans källare, där han ägnar sitt liv åt datorer, STAR TREK och att samla på action figures - eller på en tanig, glasögonprydd kontorsråtta. Med andra ord: killar som inte får ligga. Men eftersom Mann försökt göra en actionthriller, spelas Nick av Chris Hemsworth. Javisst, killen som är mest känd som Marvelhjälten Thor. Han är stilig - och framför allt bodybuildad.

En snut, eller om han nu var något slags agent, från Hongkong (Leehom Wang), en gång i tiden Nicks rumskompis, och dennes söta syster (Wei Tang) far till Los Angeles, där de hämtar Nick, och tillsammans med några sammanbitna amerikaner far de till Hongkong och senare till Djakarta i en vild, rättare sagt: oftast inte så vild, jakt på de Onda.
Om all terminologi som används verkligen stämmer, och om allt det här är genomförbart i verkligheten, vet jag inte - rollfigurerna spottar ur sig som mycket termer att det i princip är omöjligt att hänga med hela tiden. Det knappas på laptops och mobiltelefoner; oavsett var man befinner sig går det att koppla upp sig helt utan problem, till och med ute i ödemarken, och de behöver aldrig ladda sin trådlösa utrustning.
Vad som definitivt inte funkar, är Nick Hathaway - inte i den här typen av film. Jag antar att Michael Mann försökt göra en seriös, allvarlig thriller för vuxna, men Nick är som hämtad ur ett rafflande serietidningsäventyr för en ung publik. Inte nog med att han är snygg, vältränad, och en jävel på datorer - han är även en hejare på att slåss och skjuta, oavsett var i världen han befinner sig kan han orientera sig utan problem, och han vet precis hur man tar sig fram i ett raserat kärnkraftverk och hittar de prylar man är på jakt efter. Han är även en jävel på fruntimmer - självklart får han ögonblickligen ihop det med den söta kinesiskan. Bortsett från en scen där han ler, behåller Nick ett och samma ansiktsuttryck filmen igenom.

Mitt i filmen drabbar hjältar och skurkar samman i en intensiv eldstrid; en lång scen som känns som de klassiska eldstriderna i Manns HEAT. Här lyfter plötsligt filmen och blir nervig; det är skickligt iscensatt, och man får intryck av att det används skarp ammunition. Det är mycket möjligt att de faktiskt sköt skarpt; så var ju fallet i HEAT så länge de inte siktade på levande mål. Den utstuderade slutuppgörelsen under en parad i Djakarta är överraskande brutal.
... Däremellan är det dock inget vidare. Det är ospännande, saggigt och lite fånigt. Nick är för trist, dialogen består av för mycket obegripligt babbel, och som jag skrev ovan - det är inte alltför kul att titta på folk som knappar på tangentbord.
Då och då slänger Mann in typiska Michael Mann-grepp: huvudpersonerna står tysta och tittar eftertänksamt ut över den neonblänkande storstadsnatten, alternativt tittar de eftertänksamt på varandra, medan tjocka syntmattor rullas ut på soundtracket; med andra ord scener som känns som MIAMI VICE för trettio år sedan.
Nej, BLACKHAT är alltså inget vidare.








(Biopremiär 23/1)


onsdag 21 januari 2015

Bio: American Sniper

Foton copyright (c) Warner Brothers
Förra veckan hade den flerfaldigt Oscarsnominerade THE IMITATION GAME Sverigepremiär, och nu kommer Clint Eastwoods AMERICAN SNIPER; nominerad till sex Oscars, däribland Bästa film och Bästa manliga huvudroll.
Första gången jag hörde talas om Chris Kyle var 2013, då han 38 år gammal blev ihjälskjuten av en krigsveteran som led av posttraumatisk stress. Eastwoods film bygger på Kyles bok om sitt liv som krypskytt i Irak, och Kyle står faktiskt listad som en av filmens samproducenter.
En nu död bekant till mig; en gammal biografmaskinist som politiskt befann sig långt ut på vänsterkanten, brukade säga att han inte förstod sig på Clint Eastwood. Eastwood själv har gjort sig känt för att stå långt till höger, ibland har han ansetts vara reaktionär - men många av de filmer han regisserat, i synnerhet på senare år, har varit humanistiska skildringar. Chris Kyle gick under smeknamnert Legenden, och jag misstänkte att AMERICAN SNIPER skulle bli en traditionell amerikansk hyllning till en krigshjälte och till USA:s soldater - ungefär som den bitvis kväljande LONE SURVIVOR. Så är dock inte fallet.
Bradley Cooper spelar Chris Kyle (och visar sig dessutom vara hyfsat porträttlik), som växte upp i Texas med en dominant machofar. Farsgubben lärde sönerna att jaga, han var hård och straffade barnen med stryk, och familjen var förstås religiös. Chris levde cowboyliv och tävlade som rodeoryttare innan han efter den 11:e september 2001 tog värvning.
Skildringen av Kyles utbildning till krypskytt är som förväntat en orgie i förnedring av rekryterna; endast de tuffaste blir kvar som Navy SEALs. Samtidigt träffar Kyle sin blivande fru Taya (Sienna Miller), som han snart bildar familj med. Kyle skickas till Irak, där han under sammanlagt cirka 1000 dagar skjuter över 160 fiender, mer än någon annan amerikansk krypskytt - ett faktum som alltspå gör honom till legend.
För att få ett bättre dramaturgiskt driv i filmen, har storyn ett par tydliga skurkar bland fienden - den sadistiske Slaktaren, som har ett bra skurkutseende och som gillar att borra i folk med borrmaskin, och en krypskytt som tidigare tävlat i OS för Syrien. En stor del av filmen handlar om jakten på de här två, jag vet inte hur pass viktiga de var i verkligheten, eller om de ens existerade.
Emellanåt hänfaller filmen åt traditionell krigsaction, prat om att Amerika är The Greatest Damn Country in the World, och rakryggade amerikanska soldater som gör honnör hit och dit - men under filmens gång blir Chris Kyle allt mer psykiskt skadad av upplevelserna. Han tvingas skjuta kvinnor och barn, hans vänner skadas eller dör, och när han slutligen återvänder hem för gott, är han traumatiserad, går i terapi, och försöker sedan hjälpa andra krigsveteraner - och det var alltså en sådan som dödade honom.
Någon på Facebook, jag minns inte vem, skrev att Clint Eastwoods storhet ligger i att han bara filmar det han behöver visa; inga krusiduller och komplicerade grepp. Det är rakt på sak, utan att för den delen kännas slentrianmässigt. AMERICAN SNIPER innehåller ett par intensiva scener, bland annat när Kyle tvekar inför att skjuta småpojkar vilka kanske kan bära på vapen.
Jag tvekar lite grann vad gäller betyget. En stark trea eller en svag fyra? Det får nog bli det sistnämnda ändå. Just för de intensiva scenerna, ett ganska gripande slut, för ett gott hantverk, och för fina skådespelarinsatser. Återigen står Clintan själv för delar av filmmusiken, och det låter som det brukar - han klinkar lojt på ett piano: Pling ... Pling ... Pling ... Filmen avslutas med autentiska bilder från Chris Kyles begravning.
AMERICAN SNIPER är förresten den enda Clint Eastwood-film som ger Marvel Comics credit i eftertexterna! I en scen i början sitter en soldat och läser ett nummer av serietidningen The Punisher. Senare ser vi hur Kyles gäng har sprayat Punisherdödskallen på uniformer, stridsvagnar och patronmagasin - och truppen går under namnet Punishers.







(Biopremiär 23/1)
-->

tisdag 20 januari 2015

Facit: Bioåret 2014

Det tog längre tid än vanligt att sammanställa min sedvanliga årslista, men nu är den äntligen här!
Förra året slog jag personligt rekord när jag recenserade hela 221 biopremiärer, listan finns HÄR2012 blev det 198, 2011 195, 2010 191 och 2009 153 stycken. Jag startade TOPPRAFFEL! 2008 och jag sammanställde ingen lista för det året, bland annat beroende på att jag då inte recenserade samtliga premiärer i Malmö.
Jag recenserade färre biofilmer under 2014 - "bara" 197 stycken, och då klämde jag en av förra årets premiärer först i år. Detta beror på att Spegeln stängdes under våren för att byggas om, och de höll stängt under ungefär ett halvår. Således missade jag en rad arthousefilmer som aldrig nådde Malmö. Dock visades en hel del typiska "Spegelfilmer" på SF:s två filmstäder under denna tid. Det kändes ovant att sitta i en salong på Filmstaden tillsammans med en helt annan publik än vanligt.
När jag tittar på listan nedan konstaterar jag, precis som vanligt, att här finns en hel del titlar jag inte minns överhuvudtaget. Det blir nog så när jag betar av rullar enbart för sakens skull, och inte för att jag vill se dem eller är intresserad av dem. Det behöver inte vara filmer jag gett dåligt betyg - fast ofta har jag förträngt många filmer som hyllats av andra recensenter.
Mina betyg ska ibland tas med en nypa salt. Den främsta anledningen till att jag har ett betygssystem är att symbolerna fungerar som något slags reklam för min sida. Jag velar ofta mellan en tvåa eller en trea, eller en trea eller en fyra. Ibland väljer jag fel; jag är för snäll - men det är ju inte hela världen. Fast femmor blev det bara tre den här gången. Det brukar bara bli två eller tre på ett år.
Okej. Då kör vi igång. Jag listar filmerna efter betyg; från en femma till en etta, och därefter kommer specialbetygen - och filmerna står i bokstavsordning.








Nebraska
Lågmäld, stillsam, väldigt rolig och givande film med starka rollprestationer.
Nightcrawler
Väldigt starkt, nattsvart drama; Jake Gyllenhaal gör sitt livs roll, och det är märkligt att jag inte Oscarnominerats för sin insats. Troligen är filmen för mörk och otäck för The Academy.
The Wolf of Wall Street
Åsikterna gick isär om den här. Jag tycker att detta är Martin Scorseses bästa film på länga, en del andra tycker att det är skräp.










'71
Spännande drama om en brittisk soldat som kommit vilse i en krigszon i Belfast 1971.
Apornas Planet: Uppgörelsen
Robust andra del i den nya versionen av den klassiska filmserien.
Boyhood
Richard Linklaters familjeskildring, inspelad under elva år med samma skådisar, är för lång, men funkar mot alla odds.
Bröllopskaos
Jättesuccé i Frankrike, en rolig komedi om fördomar, men som i Sverige anklagades för att vara rasistisk.
Den stora skönheten
Flott italiensk film som plockade hem en Oscar för bästa utländska film.
The Double
Märkligt, kafkaeskt drama, med drag av Terry Gilliam.
Edge of Tomorrow
Science fiction-raffel med Tom Cruise; visade sig vara bättre än genomsnittet i genren.
En duva satt på en gren och funderade på tillvaron
Folk hävdade att Roy Anderssons senaste film är sämre än hans tidigare, därför överraskade jag mig själv genom att tycka om den. Vann Guldlejonet i Venedig.
The Equalizer
Stenhård thriller baserad på den gamla TV-serien.
Frank Miller's Sin City: A Dame to Kill For
Den här uppföljaren led av att den kom alldeles för sent. De flesta tyckte att den var väldigt mycket sämre än första filmen, men egentligen är det i princip samma film en gång till, och gillar man serien den bygger på bör man inte ha några invändningar.
Frost
Gav jag verkligen en fyra till den här? Det måste bero på dess roliga förfilm. Av någon anledning blev det här Disneys ekonomiskt sett mest framgångsrika film.
Fury
Skitig, blodig, ultravåldsam krigsfilm; full av starka scener.
Guardians of the Galaxy
Inte bara årets mest framgångsrika Marvelfilm, utan årets stora äventyrsfilm. Den här filmen är som de senaste STAR WARS-filmerna borde ha varit.
Hallonbåtsflyktingen
Till ytan en grå och trist film, men denna svenska komedi var riktigt rolig.
In a World …
Fantastisk trevlig liten film som dök upp från ingenstans - kul att den gick upp på bio!
John Wick
Keanu Reeves gjorde comeback i denna superstylade, supervåldsamma actionfilm.
Maleficent
Vem kunde väl tro att denna film om Törnrosa skulle vara något att ha? Trivsam, tjusig film, med en utmärkt Angelina Jolie som titelns häxa.
The Maze Runner
Ännu ett försök att skapa en ny franchise riktad till unga tonåringar. Ovanligt lyckad och bättre än konkurrensen - tyckte jag i egenskap av vuxen karl.
The Monuments Men
Goa gubbar på krigsäventyr, en film som fick förvånansvärt sval kritik.
November Man
Väldigt tuff agentfilm med en hård Pierce Brosnan. Av någon anledning visades den bara i Stockholm och Göteborg.
Solan och Ludvig - Jul i Flåklypa
Norsk dockfilm, uppföljare till den älskade 70-talsklassikern. Årets bästa barnfilm! 
The Unknown Known
Dokumentär nästan helt bestående av en gubbe som pratar och pratar och pratar. Borde inte funka - men det gör den. 
What If
Något så sällsynt som en romantisk komedi som faktiskt är rolig, underhållande och har sympatiska rollfigurer.
Zarafa
Fransk animerad film av gammalt gott snitt.









100 steg från Bombay till Paris
Ovanligt trivsam Lasse Hallström-film, om än inte särskilt minnesvärd.
20,000 Days on Earth
Udda film om- och med Nick Cave, främst för Caves fans.
22 Jump Street
Helt okej uppföljare, bitvis väldigt rolig.
The Amazing Spider-Man 2
För min del var detta årets stora besvikelse. Jag gillar ju Spindelmannen och jag gillar den föregående filmen. Den här var inte riktigt lika bra. Dock inte dålig.
American Hustle
Ganska överskattad dramakomedi med irriterande rollfigurer.
A Million Ways to Die in the West
Jag var nog lite för snäll med betyget här. Det här är en ganska misslyckad westernkomedi.
A Most Wanted Man
Lågmält och kallt spiondrama efter en roman av John le Carré.
Annabelle
Skräckfilmen som satte Malmö på biokartan. Själva filmen är inget speciellt, den är halvhyfsad - men vid flera tillfällen uppstod tumult i salongerna där den visades. Jag medverkade i ett radioprogram och diskuterade de oväntade, våldsamma händelserna.
A Touch of Sin
Bitvis väldigt våldsam film jag inte minns så mycket av. Jag skrev i min recension att jag nog inte kommer att minnas så mycket.
A Walk Among the Tombstones
Liam Neeson gör ännu en av sina stenhårda karlakarlar i en habil thriller av TV-seriesnitt.
Bad Neighbours
Relativt lyckad komedi.
Bamse och tjuvstaden
Svensk animerad film; den första långfilmen om Bamse. Den blev väl sådär - men framgångsrik på bio.
The Battle of the Sexes
Hyfsad dokumentär om kvinnliga tennisspelare.
Benny Brun och hans överläppsfjun
Svensk animerad TV-serie för små barn som biovisades.
Blixten och det magiska huset
Alls icke så tokig 3D-animation.
Blodsband
Skitigt fängelsedrama, gjorde inget större intryck på mig.
Boktjuven
Populär roman blev mindre populär långfilm.
Borgman
Synnerligen bisarrt och udda thrillerdrama. Eller vad man nu ska kalla det.
The Boxtrolls
Räät spejsad, animerad familjefilm, som led av trist svensk dubbning.
Captain America: The Winter Soldier
Jag gillade den första Captain America-filmen, men den här kändes mest som en vanlig actionfilm. 
Dallas Buyers Club
Typiskt Oscarsdrama om en macho cowboy med aids.
Det andra Heimat
Evighetslångt bygdedrama som självklart är åt helvete för långt. Tre timmar och 45 minuter!
Divergent
Ytterligare en bokserie som förvandlats till film i ett försök att skapa en ny tonårsfranchise. Ganska bra; bättre än till exempel THE HUNGER GAMES.
Draktränaren 2
Välgjord 3D-animation, fast inte lika bra som den första filmen.
Dum & dummare 2
Den här uppföljaren kom tjugo år efter originalet. Den är långt ifrån lika bra - men inte så dum som en del hävdar.
En familj - August: Osage County
Pjäs förvandlad till långfilm. Bra skådespelarinsatser, men rätt trist.
Exodus: Gods and Kings
Ridley Scotts senaste är maffig att titta på, men inte mycket mer - jag skulle lika gärna ha kunnat ge den här en tvåa i betyg.
Foodies
Underhållande dokumentär om det märkliga fenomenet Foodies; rika typer som bloggar om mat och reser jorden runt för att besöka lyxrestauranger.
Förr eller senare exploderar jag
Snyftare om unga cancerpatienter som förälskar sig i varandra. Inte så hemsk som den borde vara.
Foxcatcher
Väldigt deprimerande brottningsdrama.
Gentlemen
Snyggt svenskt drama med en ypperlig David Dencik, men filmen lider verkligen av att vara en kraftigt nerklippt TV-serie.
Godzilla
Vissa älskade den här filmen. Jag vet inte riktigt varför. Titelfiguren dyker upp först på slutet och gör ett gästspel i sin egen film - som vore han Steven Seagal.
Her
Pretentiöst, arty drama jag nog borde gett lägre betyg.
Hercules: The Thracian Wars
Den andra - och den största - av årets Herculesfilmer. Ett överraskande underhållande sandalraffel.
Herr Peabody & Sherman
3D-animation baserad på TV-serie jag aldrig sett. Jag minns inte så mycket, men den var nog helt okej.
The Homesman
Långsamt, ofta händelselöst westerndrama som tar sig mot slutet.
Ida
Superhyllat, hajpat polskt drama - det här är en typisk film som hyllas och vinner priser. Självklart tråkig och arty.
Ilo Ilo
Jag minns i stort sett ingenting av detta drama från Singapore.
Inside Llewyn Davis
Bröderna Coens senaste var väl ... sådär.
Isabelle
Franskt drama av François Ozon, ska inte blandas ihop med ANNABELLE. Ännu en film jag inte har några större minnen av.
The Judge
Bra skådisar i ganska visset drama. Gick inte upp på bio i Malmö.
Kapten Sabeltand och skatten i Lama Rama
Frejdig norsk äventyrsfilm för hela familjen.
Kärlek och brott
Crazy fransk komedi, vissa tyckte att den var mästerlig, jag tyckte att den var lite för ojämn.
LasseMajas detektivbyrå - Skuggor över Valleby
Svensk barnfilm, den andra i serien och bättre än förra gången.
LEGO® filmen
Flängd och festlig animerad film, upplevde den som bättre när jag såg om den på engelska.
Let's Be Cops
Tramskomedi jag tyckte var rätt kul.
Le Week-End
Lågmäld komedi för människor i övre medelåldern.
Locke
Tom Hardy sitter i en bil och pratar i telefon. Radioteater på bio. Funkar förvånansvärt bra.
The Lunchbox
Mat och romantik i indisk film. Inget märkvärdigt alls, men tydligen rätt framgångsrik.
Magic in the Moonlight
Woody Allens senaste fick rätt dålig kritik, men den är ganska rolig om man står ut med den enorma åldersskillnaden mellan Colin Firth och Emma Stone, som gör ett kärlekspar.
Mandela - Vägen till frihet
Lättglömt drama. Var nog inget vidare.
Mannen som räddade Paris
Krigsdrama som till större delen består av två gubbar som sitter i ett rum och pratar.
Min så kallade pappa
Ulf Malmros' senaste är ett välspelat drama, men jag kommer aldrig att se filmen igen.
Miss Violence
Tungt grekiskt drama om några riktigt vidriga människor.
Mr. Turner
Fantastiskt flott film om den berömde målaren - men rätt poänglös film.
My Old Lady
Filmad teater och jag minns inte så mycket av den här.
Need for Speed
Bilåkarrulle som inte var så tokig. Gjord på klassiskt vis, med riktiga stunts och krascher.
Non-Stop
Liam Neeson slår till igen som stenhård hårding ombord på ett flyplan, på vilket det kommer sig en mördare. Långsökt story.
Nymphomaniac
Omtalad och skandalomsusad innan premiären, men sedan glömdes Lars Von Triers sexdrama snabbt bort. Som helhet rätt bra, men den sista delen känns som en helt annan film.
One Chance
Mysfilm baserad på storyn om amatöroperasångaren Paul Potts framgångar.
Only Lovers Left Alive
Vampyrfilm med lite Eurotrashvibbar, men den håller inte hela vägen.
Optimisterna
Norsk dokumentär om gamla tanter som spelar volleyboll.
Pojken med guldbyxorna
Farfylld actionvariant av den gamla ungdomsboken, mest känd från 70-talets TV-serie.
Pompeii
Totalsågad av de flesta, men jag tyckte inte att detta sandalraffel var alltför illa.
Prästens barn
Kroatisk komedi - och en riktigt bra sådan.
Pride
Trevlig brittisk komedi baserad på sanna händelser.
RoboCop
En sällsynt ovälkommen nyinspelning, som dock visade sig vara betydligt bättre än den förtjänar att vara. Dock lider den kraftigt av sin PG-13-gräns.
The Salvation
Dansk western som enbart kommer att bli ihågkommen för att, tja, den är dansk. I övrigt är det här en habil men mindre intressant film.
Saving Mr. Banks
Trevligt och skojigt drama om inspelningen av MARY POPPINS.
Sex Tape
Komedi som försöker vara djärv, men misslyckas fatalt, eftersom den är amerikanskt pryd.
Sånger från Manhattan
Musikdrama jag i stort sett har förträngt.
Tillbaka till Bromma
Svensk komedi med Peter Magnusson, rätt bra - men den gick inte hem hos publiken lika mycket som Magnussons tidigare filmer.
Tjuvarnas jul - Trollkarlens dotter
Familjefilm byggd på julkalender. Inte så dum.
Tommy
Svensk thriller som var ovanlig mörk och snygg, men lite förvirrad och jag minns inte så mycket av den.
Tusen bitar
Dokumentär om Björn Afzelius. Rätt bra - bortsett från musiken då, förstås.
Walesa
Drama om den polske ledaren. Inget jag lade på minnet.
What We Do in the Shadows
Vampyrkomedi en del verkligen älskade, men jag var inte lika imponerad.
X-Men: Days of Future Past
Superhjälteraffel, inte riktigt lika bra som den förra X-Men-rullen; FIRST CLASS.
Yves Saint Laurent
Lite uddlöst drama om den berömde modeskaparen.










12 O'Clock Boys
Vissen dokumentär om slynglar som, öh, kör motocrosscyklar i parker och på trottoarer.
300: Rise of an Empire
Mer blod, svärd och muskler, baserat på ett seriealbum Frank Miller inte hunnit färdigställa. Mest dumt och fånigt, av en del anklagat för att vara gravt fascistiskt.
Austenland
Lite misslyckad komedi som bygger på en kul idé.
Bluebird
Väldigt grått och deprimerande drama jag genast glömde bort.
Brick Mansions
Amerikansk version av fransk actionfilm, känns väl sådär. Lär enbart bli ihågkommen som Paul Walkers sista huvudroll.
Chef
Matporr i ett inte speciellt lyckat vanityprojekt.
Deliver Us from Evil
Kombination av snutfilm och skräck, påstås bygga på på sanna händelser. Nä, jag tror inte det, va?
Det blåser upp en vind
Tråkigt japanskt animerat drama.
Det förflutna
Den här minns jag inte alls. Tydligen ett drama.
Det var en gång en skog
Dokumentär om, just det, träd och växter. Snygga bilder. Inte mycket mer.
En sång från hjärtat
Fånigt danskt drama med Mikael Persbrandt som dansk popstjärna som pratar svenska. Persbrandt var tydligen strulig under inspelningen.
En tripp till Paris
Menlöst franskt drama. Eller var det dramakomedi?
The Expendables 3
Den tredje filmen i serien är betydligt sämre än de två första rullarna, främst beroende på att man kastat in ett nytt team med yngre skådisar, och mesat till det för att få en PG-13-gräns i USA.
Flygplan 2: Räddningstjänsten
Simpel Disneyfilm som mest känns som en direkt-till-DVD-rulle.
Gone Girl
Bästsäljande roman blev film som tydligen gick bra på bio, utan att för den delen vara speciellt bra.
The Good Lie
Inte alltför lyckat om afrikaner som kommer till USA.
Grace of Monaco
Stelbent biografi, mest känd för att Monacos kungahus anklagade filmskaparna för att ha fabulerat alltför fritt. 
The Grand Budapest Hotel
Väldigt hyllad, ansedd som fantastiskt rolig. Jag förstår inte varför. Påfrestande fånig och irriterande, känns som ett tramsigt barnprogram med alldeles för hög budget - och malplacerade svordomar.
Grand Central
Franskt drama jag inte minns någonting alls av.
Hallåhallå
Svensk film som nog skulle vara komedi. Jag vet inte. Sågs nog av ... ingen alls.
Hästmannen - Sista striden
Ännu en dokumentär om det gamla skäggiga originalet och hans hästar. Alldeles för partisk och inte så bra.
Hemma
Konstig svensk komedi inspelad på Island - som ska föreställa Sverige. Det ser ut som Island.
Hobbit: Femhäraslaget
Äntligen kom den sista delen så att vi kan få den här saggiga filmserien undanstökad. Långt, tråkigt, svårbegripligt om man inte är stor fan.
Horrible Bosses 2
Uppföljare till en komedi och inte lika kul som originalet.
The Hunger Games: Mockingjay - Part 1
Sista delen av THE HUNGER GAMES har delats upp i två filmer, vilket innebär att det inte händer någonting alls i den här trista rullen.
Innan frosten
Tråkigt och menlöst franskt drama.
Interstellar
Evighetslångt och pretentiöst sci-fi-drama. Märkligt nog verkade en del gilla det här.
Into the Storm
Snygga effekter i oengagerande katastroffilm.
Jack Ryan: Shadow Recruit
Gamle agenten Jack Ryan kom tillbaka i yngre tappning i misslyckad film som floppade.
Last Stop Fruitvale Station
Av vissa hyllat drama om en sann händelse. Inte speciellt bra.
Lone Survivor
Krigsdrama baserat på sanna händelser, men mest en hyllning till USA och militärer.
Love, Rosie
Romantisk komedi riktad till, tror jag, tonårsflickor. Jag kände mig utanför.
Lucy
Actionfilm som spårar ur totalt och blir jönsigt flum.
Mademoiselle C
Ytlig dokumentär om modebranschen.
Metalhead
Märkligt isländskt drama om en heavy metal-brud på vischan. Mer konstigt än bra.
Mimi & Grigris
Nähä. Den här minns jag ingenting av.
Mina päron
Fransk feelgoodfilm man kan vara utan.
Muminfamiljen på Rivieran
Inte alltför lyckad animerad film.
Nånting måste gå sönder
Det svenska dramat massor med rättänkande har hyllat, men som egentligen är visset, trist och amatörmässigt.
Noah
Bäng film om den gamle båtbyggaren från Bibeln. Fascinerande - och kanske en kalkon?
Och Picadilly Circus ligger inte i Kumla
Ännu ett misslyckat svenskt drama.
Ouija
Alldeles för snäll skräckfilm riktad till unga tonåringar.
Paranormal Activity: The Marked Ones
Spin-off på den ordinarie PARANORMAL ACTIVITY-serien. Nja. Inte så bra.
Pettson & Findus - Roligheter
Tysk film efter de svenska barnböckerna - dubbad till svenska.
Pingvinerna från Madagaskar
Pingvinerna var bäst i MADAGASKAR-filmerna. Nu har de fått en egen film - som inte är så kul.
The Purge: Anarchy
Uppföljaren till THE PURGE är inte lika bra som originalet.
Resan till Fjäderkungens rike
Den första svenska animerade 3D-filmen var inte speciellt bra - och verkar ha floppat.
Rio 2 - Prövar vingarna i Amazonas
Vissen animerad film fick ännu mer vissen uppföljare.
The Secret Life of Walter Mitty
Dramakomedi som inte har så mycket med den gamla Danny Kaye-klassikern att göra - eller med novellen de två filmerna bygger på.
Sådan far, sådan son
Japanskt drama jag förträngt. Jag tyckte visst inte om den här.
Säg aldrig aldrig
Alldeles för sentimental dramakomedi om, med och för pensionärer.
The Selfish Giant
Mångfaldigt prisbelönat ungdomsdrama som innehåller de gamla vanliga misärklyschorna.
Småkryp: Långfilmen 3D
Insekter på äventyr. Knappast årets bästa film.
Stockholm Stories
Svenskt drama utan större existensberättigande. Jag minns inte mycket av den här.
Sune i fjällen
Lite tristare än de två tidigare filmerna, men en enorm biosuccé - precis som de tidigare filmerna.
Teenage Mutant Ninja Turtles
80-talshjältarna gjorde comeback i en film helt utan själ och hjärta.
Third Person
Snyggt men mysslyckat drama. Liam Neeson i en fridfull roll.
Tingeling och piratfén
Den första av årets två Tingelingfilmer. Fluffigt, men nog lite bättre än tidigare filmer.
Tracks
Väldigt tråkigt om brud på ökenvandring.
Transformers: Age of Extinction
Öronbedövande tomgång. Jag kan omöjligt minnas vad som hände i de här. Mark Wahlberg var visst med.
Turist
Sveriges Oscarkandidat, guldbaggenominerad, flerfaldigt prisbelönt, kritikerhyllad. Inte dåligt för en film jag inte gillar!
Två dagar, en natt
Mer menlösheter i ett drama som inte leder någonstans alls. Oerhört kritikerhyllat och Oscarnominerat!
Varje gång jag ser dig
Slappt drama om blind yngling som inleder en homosexuell relation.
Våtmarker
Bisarrt drama efter den ofilmbara romanen. Den försöker väldtra dsig i äckligheter, men resultatet har bara blivit halvdant.










10 000 timmar
Peter Magnusson igen. Komedi inspelad i Malmö. Tyvärr glömdes humorn kvar uppe i Stockholm.
As Above, So Below
Found footage-skräck. Utmärkta miljöer, usel film. Snark!
Blended
Ännu en slätstruken Adam Sandler-komedi.
Delivery Man
Sentimental, humorbefriad komedi jag inte minns att jag sett.
Dracula Untold
Ett fint exempel på att det går att misslyckas fatalt, trots att ens film handlar om Dracula.
For Those in Peril
En ful film om fula människor som gör fula saker, och en plåga att sitta genom.
I, Frankenstein
Ett fint exempel på att det går att misslyckas fatalt, trots att ens film handlar om Frankensteins monster.
Kärlek deluxe
Fullkomligt vedervärdig svensk komedi. Urbota dum.
The Legend of Hercules
Årets första Herculesfilm var en sanslöst usel rulle signerad Renny Harlin. Vad hade den här på bio att göra?
Losers
En svensk amatörfilm som av någon outgrundlig anledning fick biodistribution.
Medicinen
Hej, kom och hjälp mig, vad pissig den här Colin Nutley-filmen var! Usch!
Oculus
Kass skräck. Funkade inte alls. Vad fanken var det här?
The Other Woman
Fantastiskt irriterande komedi om några jobbiga brudar. Känns som waterboarding, ungefär.
Transcendence
Johnny Depp-film som blev utskälld och råfloppasde i USA-Visade sig vara ännu sämre än jag trodde den skulle vara!
Walking on Sunshine
Decenniets dummaste musikal; en sanslös, amatörmässig, brittisk smörja.
















Betongnatt
Ett väldigt finskt drama. Det betyder inte nödvändigtvis att det är bra. För det är det inte.
















Bird People
Fånig och tråkig film som bland annat handlar om en gråsparv.











Drama som påstås vara thriller och som handlar om några homosexuella vid en sjö. Innehåller grafiska sexscener och prat om en mal som visst ska finnas i sjön. Ja, jösses.













Idag
Drama jag inte minns - troligen beroende på att jag somnade.











Postis Per
Vissen och karaktärslös barnfilm.


?

The Quiet Roar
Jag somnade direkt efter förtexterna och vaknade inte förrän eftertexterna rullade.
















Tusen gånger god natt
Jaha, och vad var nu det här? Just det, ett pretentiöst drama. En god natt-film.
















Winter's Tale
En film i facket "Vad i helvete är det vi tittar på?". Jätteflopp och i princip en kalkonfilm.

INGET BETYG

Att skiljas
Svensk dokumentär. Att tjej har filmat sina föräldrars skilsmässa. Hade inget på bio tt göra.



___________________________
(Streck att skriva eget betyg på)
Tänk om…
Svensk animerad film för de allra, allra minsta. Oerhört sövande för en medelålders man.
Tingeling - Legenden om önskedjuret
Årets andra Tingelingfilm och mycket sämre än den första. Verkade dock gå hem hos småflickorna i publiken. Jag själv gick i clinch John Blund.



 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx