torsdag 10 december 2015

Serier: Yoko Tsuno: Från Jorden till Vinea

YOKO TSUNO: FRÅN JORDEN TILL VINEA
av Roger Leloup
Cobolt
Jag läser att Semic gav ut tio album om Yoko Tsuno - huller om buller - på svenska mellan 1979 och 1984. Fler än jag trodde. I början av 80-talet fick min lillasyster ett par av albumen, jag tror det var två, och jag läste dem förstås också. Dock minns jag ingenting av dem - och jag har inte tänkt så mycket på dem sedan dess.
Jag har alltid sett på Yoko Tsuno som en ganska obskyr serie. Men - det har hänt ett par gånger när jag träffat fransmän och diskuterat serier, att de sagt att de är stora Yoko Tsuno-fans. Något som fått mig att höja på ögonbrynen. Än mer förvånad har jag blivit när jag konstaterat att serien görs än idag - album nummer 27 (!) kom ut i somras. Det är fortfarande seriens skapare Roger Leloup som skriver och tecknar.
Belgaren Roger Leloup är född 1933 och det enda jag tidigare visste om honom, var att han jobbade på Studio Hergé och att det var han som designade- och tecknade det oerhört coola flygplanet i Tintinäventyret "Plan 714 till Sydney". Han lämnade Tintin för att skapa sin egen serie, vilken alltså kom att bli Yoko Tsuno. Serien började gå som följetong i tidningen Spirou 1971 och det första albumet kom ut året därpå. Till en början hjälpte Maurice Tillieux till med manus, men han lät snart Leloup göra alllt på egen hand.
Detta tjocka, påkostade album från Cobolt innehåller tre Yoko Tsuno-album. Dock är det inte de tre första albumen, man har valt att publicera äventyren tematiskt och inte kronologiskt. "Från Jorden till Vinea" innehåller album 1; "Närkontakt i Jordens inre", album 3; "Vulcanus smältugn" (som hette "Explosion i underjorden" när Semic gav ut det), och album 6; "Vineas tre solar" (som hos Semic hette "Tvilllingsolarna", de missade tydligen en sol). Tre album i vilka den japanska elektroingenjören Yoko Tsuno och hennes vänner Vic Video och Paul Pitron upplever äventyr tillsammans med de blå rymdvarelserna från Vinea.
Yoko Tsuno i det första albumet.
Om jag inte visste att "Närkontakt i jordens inre" kom ut 1972, hade jag gissat på 1962 eller tidigare. Roger Leloup är fantastiskt skicklig på att teckna byggnader, maskiner och science fiction-farkoster - men i övrigt är serien påfallande träig, åtminstone till den början. Berättandet är i ryckigaste laget. Det blir dock bättre efter några album.
Så här ser hon ut i det sjätte albumet.
I det första albumet är Yoko sig inte riktigt lik till utseendet. Hon ser ut som en gammal karikatyr på japaner; en nidbild med sneda ögon och gul hy. Detta ändras tack och lov ganska omgående.
Som ofta är fallet när det gäller Cobolts utgåvor, bjuds vi på rejält med intressant extramaterial i form av artiklar, skisser och annat bildmaterial, som berättar om Leloup och seriens tillkomst. Björn Wahlberg står för översättningen.
Jag får nog säga att jag tycker att de här tre albumen är lite småtrista (det tyckte jag nog även när jag läste dem i början av 80-talet), men jag bör tillägga att jag är väldigt nyfiken på de album som kom ut efter dessa. Hur har serien utvecklats? Hur har Roger Leloup utvecklats? Som sagt: flera vuxna personer har hävdat att de är stora fans. Jag utgår därför från att serien är bättre än serier av den här typen brukar vara. Fast det är ju klart - väldigt få, i princip inga alls - nya, fransk-belgiska äventyrsserier ges ut på svenska nuförtiden, så det är svårt att jämföra.
För övrigt har samtliga 27 Yoko Tsuno-album kommit ut på danska.  

-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx