torsdag 17 december 2015

Bio: Star Wars: The Force Awakens

Foton copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
Något jag saknar från min barndom, och även mina yngre tonår, är den där fullkomligt exalterade känslan jag ibland uppfylldes av när jag precis sett en film på bio. En omtumlande wow-känsla. Så otroligt mäktig att jag blev besatt av filmen jag sett, satt hemma och ritade scener ur den, hittade på egna historier, letade upp så mycket fakta jag kunde (så gott det gick på den tiden), och klippte ut bilder och artiklar. En magisk känsla.
Den känslan infann sig till exempel när jag såg SUPERMAN - THE MOVIE och MOONRAKER, som var den första Bondfilm jag såg. Den dök även upp efter att jag sett JAKTEN PÅ DEN FÖRSVUNNA SKATTEN, CONAN - BARBAREN och THE ROAD WARRIOR. Men efter dessa var det annorlunda. Kanske för att jag blivit äldre, kanske för att jag såg allt fler filmer.
Den film som uppfyllde mig mest var förstås STJÄRNORNAS KRIG. Jag såg den klockan 18:30 på Imperial i Landskrona. Jag satt i mitten av främsta raden på balkongen, och jag var där med mina klasskompisar Rune, Fredrik och Christian, samt vår fröken Britt och hennes son. Besattheten av STJÄRNORNAS KRIG satt i under flera år - det var förstås den häftigaste film som någonsin gjorts. Jag var besatt av STJÄRNORNAS KRIG till och med innan jag sett den. Jag minns att jag skrev en uppsats i skolan om filmen - som som jag trodde att den var. Eftersom jag inte visste vad prinsessan hette, fick hon heta Viktoria.
Nu har ju en ny film i serien kommit; STJÄRNORNAS KRIG: KRAFTEN VAKNAR, och eftersom den bara pressvisades i Stockholm, blev det till att se filmen på en ordinarie visning på premiärdagen. På en och samma dag sågs filmen av 113 187 personer enbart i Sverige! Det är självklart rekord. Här i Göteborg visades den i hur många salonger som helst, och hur många gånger som helst, vilket innebar att vi bara var runt femton pers i salongen när jag såg den kvart över två.
Infann sig den där fina, magiska känslan när jag såg JJ Abrams tolkning av George Lucas' skapelse?
Nej.
Men jag får nog erkänna att vid ett par tillfällen var det rätt nära. Ibland kände jag av en sense of wonder, som det heter, ibland kände jag mig nästan som barn på nytt. Men - när allt kommer omkring är jag nu en medelålders, avtrubbad man.
Redan när jag såg JEDINS ÅTERKOMST 1983 var det inte längre detsamma. Jag älskade RYMDIMPERIET SLÅR TILLBAKA, men jag tyckte att det var för mycket Mupparna över JEDIN. Det var får många konstiga- eller gulliga varelser, för mycket skog, för lite rymdstationer, och en del av magin var borta. Än värre blev det förstås när George Lucas fick för sig att göra den där usla prequel-trilogin, som inte gjorde en människa glad. Eller, jo, jag känner en kille som älskar de filmerna - men han är åtta.
KRAFTEN VAKNAR har varit årets mest hypade film. Det har tjatats om den, okyssta nördar har spekulerat i handlingen, det hela har känts direkt löjligt, nästan genant, för mig som är betydligt mer återhållsam i mitt intresse. Hypen har inneburit jag jag i stort sett var trött på filmskrället långt innan dess premiär. Det kändes som om jag redan sett den.
Nå. Jag vet att de som inte redan sett filmen är otroligt rädda för så kallade spoilers. Jag ska försöka undvika sådana. Men låt mig börja med att hävda att detta är den bästa STJÄRNORNAS KRIG-filmen sedan RYMDIMPERIET SLÅR TILLBAKA. Utan tvekan. Men med det inte sagt att KRAFTEN VAKNAR är ett mästerverk, vilket många fans redan verkar tycka.
En mer passande titel vore "The Quest for Luke" - för det är det filmen handlar om; sökandet efter den försunne Luke Skywalker (Mark Hamill). Vi introduceras för några nya hjältar. Oscar Isaac är rebellen Poe Dameron, som har ett ganska skönt 70-talshjälteutseende. John Boyega är stormtroopern Finn, som deserterar och hjälper den tillfångatagne Poe att fly. Daisy Ridley är den unga skrotsamlaren Rey, som kommit över Poes försvunna robot BB-8, vilken sitter inne med en hemlighet. Finn, Rey och roboten tvingas samarbeta för att leta efter Luke och undvika att dödas av onda stormtroopers. Snart dyker även en grånad Han Solo (Harrison Ford) och Chewbacca (Peter Mayhew) upp, liksom prinsessan Leia (Carrie Fisher) och robotarna C-3PO (Anthony Daniels) och R2-D2 (Kenny Baker står som "R2-D2 consultant").
Den mörka sidan är tillbaka i form av The First Order, och eftersom Darth Vader är död, är den nya skurken den slemme Kylo Ren (Adam Driver). Han lyder i sin tur under den mäktige jättevarelsen Snoke (Andy Serkis), som visst är ett hologram.
På det hela taget är jag nöjd med filmen. Den är bättre än jag trodde den skulle vara. Det är kul att återse Han Solo - och ännu roligare att äntligen få se Harrison Ford i en vettig roll. De nya hjältarna funkar bra; Daisy Ridley är märkligt lik Keira Knightley när hon ler. Det är onekligen coolt att rebellerna fortfarande flyger runt i X-Wing Fighters, medan de onda har sina TIE Fighters. De onda bär dessutom samma uniformer som i de första filmerna - men jag saknar alla HEM TILL GÅRDEN-polisonger från 70-talet. Fast ibland blir det lite för många nostalgi-inslag; lite för många gamla prylar från första filmen skymtar förbi, enbart för att fansen ska bli till sig i trasorna.
Regissör Abrams och hans manusförfattare inför den första kvinnliga stormtroopern, ondskan är mer påtaglig när den grymme Kylo Ren beordrar sina män att döda alla bybor i en tidig scen, och den här gången kan soldaterna inte bara träffa när de skjuter - de som träffas av lasertrålarna slungas iväg av kraften. Kraften i strålarna, inte The Force, som de här filmerna handlar om.
Jag uppskattar verkligen att Abrams jobbat i en aningen gammaldags stil; här är inga irriterande snabba klipp och jobbiga vinklar - det går att se vad som sker under actionscenerna och filmen ser nästan ut att vara gjord på 80-talet.
Max Von Sydow har en alldeles för liten roll i början av filmen, och enligt gammal STJÄRNORNAS KRIG-tradition verkar alla rollfigurer vara släkt med varandra.
Vad som funkar mindre bra i filmen är Adam Driver och hans rollfigur Kylo Ren. Darth Vader hade sin mask för att kunna leva. Kylo verkar bara ha den för att han ska se ond ut. När han tar av sig masken ser han mest ut som Ted i BILL & TEDS GALNA ÄVENTYR. Han är lite fånig och alldeles för vek.
Det finns även en del andra smågrejor att anmärka på (bland annat ett inslag som var en väldigt dum idé!), men som sagt - det här är bättre än väntat. Jag valde mellan en trea och en fyra, men det får bli det högre betyget. Jag ser alldeles för många tråkiga och dåliga filmer nuförtiden, så JJ Abrams film känns som en frisk fläkt.
Om någon irriterar sig på att jag hela tiden skriver STJÄRNORNAS KRIG, beror det på att det var det dessa filmer hette när det begav sig; när jag växte upp. Det är det riktiga namnet! Jag säger även Spindelmannen och Stålmannen. Ibland säger jag till och med Läderlappen. För inte alltför många år sedan pratade vi svenska i det här landet, och inte engelska.








(Biopremiär 16/12)

-->


3 kommentarer:

astfors sa...

Haha! Anar jag en purist i mossen? :P

Pidde Andersson sa...

Njä, det vet jag inte om jag är. Men varför döpa om företeelser som har väletablerade svenska namn?

Viking Almquist sa...

Jag tyckte att Adam Driver funkade bra som Ren, att det var bra att han var vek och ansträngde sig alldeles för mycket för att se hård ut. Jag tolkade det som att han skulle framstå som en posör.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx