Bio: Resan till Florida

Foton copyright (c) Atlantic Film
Nu blir det franskt här på TOPPRAFFEL!
Philippe Le Guays RESAN TILL FLORIDA, som bygger på en pjäs, lanseras som en komedi. Överallt där den nämns, klassificeras den som komedi. Då förväntar man sig onekligen en komedi när man slår sig ner i biofåtöljen för att se den. Det är inte utan att man förvånas när man istället får ett vemodigt drama.
Jean Rochefort spelar Claude, som är över 80 år gammal och som blir allt skröpligare, och mer glömsk och förvirrad för varje dag som går. Han bor ensam i ett stort hus som tillhört familjen sedan 1800-talet. Hans hårt prövade dotter Carol (Sandrine Kiberlain) vet inte vad hon ska ta sig till med gubben. Hon anlitar hemhjälp, men Claude gör alltid sitt bästa för att få dem att säga upp sig. Helst vill Carol sätta Claude på ett hem, men det är lättare sagt än gjort.
Nio år tidigare omkom Carols syster Alice i en biloycka i Florida, ett faktum Claude förtränger. Han går alltid och väntar på att Alice ska komma på besök, och han blir förbannad när Alice aldrig svarar när han försöker ringa till henne. Han drömmer om att sätta sig på flyget till Florida och hälsa på henne.

Claude får även reda på att hans en gång i tiden bäste vän, och senare värste ovän, har dött. Han glädjer sig åt detta – tills han får reda på att mannen ska begravas på den kyrkogård där Claudes fru ligger, och där Claude själv ska komma att ligga. Detta går inte för sig, han måste få vännens/ovännens släkt att byta kyrkogård.
Sidospåret om begravningen är lite småroligt, liksom en del andra episoder. Han är rätt charmig, denne Claude. Det är fina skådespelare som medverkar i RESAN TILL FLORIDA. Men det här är inte min kopp te. Detta är ett drama om åldrande, sjukdomar, döden, och minnen. Det är långt, det är ibland tydligt att filmen bygger på en pjäs, och det är till större delen ganska deprimerande. Jag tyckte att det var lite småtråkigt.

Emellanåt klipps det in korta minnesbilder från Claudes barndom, ibland får vi se honom resa till Florida, men jag blev inte klok på om det sistnämnda var drömscener eller ej tack vare en surrealistisk vändning.
Philippe Le Guay har tidigare gjort KVINNORNA PÅ SJÄTTE VÅNINGEN och CYKLA MED MOLIÈRE, två filmer jag tyckte var rätt bra. RESAN TILL FLORIDA är förstås välgjord och välspelad, och det finns säkert en publik för den, men jag tillhör inte denna publik.

  

(Biopremiär 13/11)

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

–>
http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js

(function(){function pw_load(){
if(arguments.callee.z)return;else arguments.callee.z=true;
var d=document;var s=d.createElement(‘script’);
var x=d.getElementsByTagName(‘script’)[0];
s.type=’text/javascript’;s.async=true;
s.src=’//www.projectwonderful.com/pwa.js’;
x.parentNode.insertBefore(s,x);}
if (window.attachEvent){
window.attachEvent(‘DOMContentLoaded’,pw_load);
window.attachEvent(‘onload’,pw_load);}
else{
window.addEventListener(‘DOMContentLoaded’,pw_load,false);
window.addEventListener(‘load’,pw_load,false);}})();

Ads by Project Wonderful! Your ad here, right now: $0