Bio: Marshland

Foton copyright © Atipica Foto-JulioVergne
Alberto Rodríguez’ thriller MARSHLAND marknadsförs som en spansk TRUE DETECTIVE. Jag har aldrig sett TRUE DETECTIVE, men den lär ju vara bra – och MARSHLAND har fått väldigt bra recensioner utomlands. Det här verkade ju riktigt lovande. En hård, realistisk, spansk seriemördarfilm.
Året är 1980 och i södraste Spanien, i de mest otillgängliga trakterna, försvinner flickor som senare hittas mördade. Javier Gutiérrez och Raúl Arévalo spelar Juan och Pedro, de två poliser som sätts på att hitta gärningsmannen. Det är fem år sedan Franco dog och ett nytt, demokratiskt Spanien håller på att byggas upp. Juan och Pedro är olika som personer; Pedro föraktar den förra regimen, medan Juan har ett mörkt förflutet, och han drar sig inte för att använda våld och hårda metoder när han förhör de misstänkta personer de hittar.

I realiteten tycker jag inte att Juan och Pedro är speciellt olika. MARSHLAND är en gravallvarlig, fullkomligt humorbefriad film, och de två poliserna behåller samma bistra uppsyn från början till slut. Jag tycker inte att någon av dem är speciellt sympatisk. Vad värre är – jag tycker inte att Rodríguez’ film är särdeles spännande. Jag har svårt att fatta tycke för någon och de regelrätta spänningsscenerna är få. Det dröjer till slutet innan det blir något egentligt raffel. Innan dess får vi mest se hur de två poliserna åker runt och pratar med folk – eller med varandra. Det görs inte så mycket av de fascinerande miljöerna. Jag kom på mig med att sitta och tänka på annat.

När det gäller europeisk genrefilm har Spanien alltid legat i Italiens kölvatten. Italien hade Dario Argento och Lucio Fulci, Spanien hade Amando de Ossorio och Paul Naschy – förvisso kul snubbar, men inte mer. Jess Franco jobbade oftast utomlands. I slutet av 90- och början av 2000-talet drämde Spanien till och började växa sig stort som producent av genrefilm. Det strömmade ut skräckfilmer, fantasy och thrillers. Många blev framgångsrika, många fick bra kritik – men jag tyckte att det för det mesta saknades något i filmerna. De var snygga, ofta påkostade och hade bra skådespelare, men de lämnade mig ganska oberörd. Jag ser sällan om de där filmerna. MARSHLAND är snyggt filmad, den har gedigna skådespelarinsatser, det finns en del politisk symbolik (som jag inte bryr mig om), men jag tycker mest att det här är tråkigt och ospännande.
Jag kan mycket väl tänka mig att filmen kommer att få väldigt bra kritik även i Sverige. Den är ju politisk.

(Biopremiär 25/9)