Foton copyright (c) Warner Brothers
1986 kom det ut sex nummer av satirtidningen Etikett, en tidning som främst bestod av material från den klassiska amerikanska tidskriften National Lampoon. Ett nummer av Etikett; kanske det första, innehöll en novell av John Hughes. Handlingen kändes märkligt bekant. Det visade sig att Harold Ramis’ moderna komediklassiker NATIONAL LAMPOON’S VACATION från 1983 bygger på novellen i fråga.
I Sverige kom ju filmen att heta ETT PÄRON TILL FARSA (en traditionsenligt konstig titel). Jag såg den aldrig på bio, men hyrde den tillsammans med en Moviebox, och vi såg den hela familjen. Den gick hem i stugan då – och den är fortfarande rolig.
Ramis’ film fick tre uppföljare, samtliga något sämre än originalet, men de lyckades ändå vara trivsamma och kul, mest beroende på Chevy Chase som det entusiastiska päronet Clark Griswald. Beverly D’Angelo spelade hustrun Ellen i samtliga filmer, medan barnen Rusty och Audrey gestaltades av olika skådespelare.
När nu Griswalds återkommer efter 18 år, är det den nu vuxne familjefadern Rusty (Ed Helms) som är päronet. Han är gift med Debbie (Christina Applegate) och de har två söner. Rusty är pilot på ett budgetflygbolag, alltid entusiatisk, men hans familj och i synnerhet Debbie har tröttnat på att de alltid åker till samma hyrda stuga när de har semester. Debbie vill helst till Paris. Rusty får en strålande idé: nej, de ska inte till Paris, bättre upp – de ska upprepa resan Rusty gjorde med sina föräldrar 1983. De ska köra tvärs över landet och besöka nöjesfältet Walley World.
Familjen är inte alltför entusiastisk när de ger sig av i en märklig bil av albanskt märke Rusty av någon anledning hyrt. Precis som 1983 inträffar en lång rad incidenter under färdens gång.
John Francis Daley och Jonathan M Goldstein heter männen som står för manus och regi den här gången. De har tidigare skrivit manus till HORRIBLE BOSSES och detta är deras regidebut. Daley var inte ens född när den första ETT PÄRON TILL FARSA hade premiär. Precis som i originalfilmen spelas ”Holiday Road” med Lindsey Buckingham flera gånger, men Daley och Goldstein har gjort en film som inte alls känns som de gamla Chevy Chase-filmerna.
Rusty må vara en ständigt leende och positiv kille, men ETT PÄRON TILL FARSA: NÄSTA GENERATION är en kall film som av någon anledning satsar på malplacerad vulgohumor. Rollfigurerna svär konstant, Debbie kaskadspyr, de råkar bada i bajs, de flesta är osympatiska. Det är möjligt att detta hade funkat i en annan film, men här känns det bara fel.
Filmen innehåller dock en del roliga scener. Bäst är ett besök hos Rustys syster Audrey (Leslie Mann) och hennes svinrike make Stone (Chris Hemsworth); en egocentrisk rasist som gillar att visa upp sin välbyggda kropp och i synnerhet sitt rejäla könsorgan. Som helhet är dock filmen mer irriterande än kul. För- och eftertexterna är roligare än det som visas däremellan.
Chevy Chase och Beverly D’Angelo dyker efter ett tag upp som Clark och Ellen Griswold – och dessa scener känns nästan chockartade att se. Att de blivit äldre är svårt att komma från, men Chase är smällfet och alldeles uppsvullen i ansiktet. D’Angelo är så opererad att hon ser ut som en misslyckad vaxdocka – hon är direkt otäck att titta på, och det känns tragiskt.
ETT PÄRON TILL FARSA: NÄSTA GENERATION kommer att funka hemma på TV:n tillsammans med några öl – men det vore en bättre idé att se om de tidigare filmerna.
(Biopremiär 11/9)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
TOPPRAFFEL! 