Bio: Minioner

Bilder copyright (c) UIP

1998 såg jag en film som hette THE MINION på marknaden i Cannes. Den var väldigt dålig och klipptes dessutom om innan den släpptes på video. I huvudrollen sågs Dolph Lundgren, iförd en handske av järn. Dolphan medverkar inte i den här nya, animerade filmen.

De roligaste figurerna i MADAGASKAR-filmerna är pingvinerna. Därför fick de en egen film – PINGVINERNA FRÅN MADAGASKAR. Den blev dock inte särskilt lyckad. Roligast i DUMMA MEJ och DUMMA MEJ 2 är de små, gula varelser som kallas minioner – och nu har de alltså förärats en egen film de med. Den här gången blev resultatet riktigt bra.

Under förtexterna och i en prolog får vi veta att minionerna är äldre än människan. Deras enda mål i livet är att tjäna den ondaste varelse de kan hitta. De börjar med dinosaurier och grottmänniskor, och fortsätter genom historien med bland andra Dracula och Napoleon. Det går väl så där – de ettriga små fjöntarna ställer konstant till det. Till slut tar de sig till ett snöigt land, där de bygger upp en egen civilisation. De sysslar mest med att sjunga och leka, men efter några år tröttnar de på tillvaron.

Minionen Stuart får idén att ge sig iväg för att hitta ett bättre ställe, och eftersom inga andra vill hänga med, får han med sig de mindre lämpade Kevin och Bob. De hamnar efter ett tag i New York – och året visar sig vara 1968. Att man valt just detta år beror nog mest på att man då kan ägna sig åt den estetik och de klichéer man hittar i TV-serier som THE AVENGERS och gamla Bondfilmer; musiken påminner ibland om signaturen till just THE AVENGERS.

I New York får de tre minionerna veta att det ska hållas en kongress för skurkar i Orlando, Florida. De liftar dit med en skurkaktig familj, och väl på plats presenteras en viss Scarlet Overkill; den mäktigaste superskurken. Minionerna lyckas bli hennes medhjälpare och tillsammans flyger de till London för att stjäla drottning Elizabeths krona; det Scarlet vill mest av allt är att bli drottning.

MINIONER är regisserad av Pierre Coffin, som gjorde DUMMA MEJ-filmerna, och Kyle Balda, som gjorde den bortglömda LORAX. Det är även Coffin som gör minionernas röster. Jag såg filmen dubbad till svenska, och tack och lov står minionerna för större delen av dialogen. Dessa pratar ett hittepåspråk som bland annat innehåller spanska och italienska, och deras röster är förvrängda åt smurfhållet. Eftersom minionerna dominerar slipper vi svensk slentriandubbning under stora delar av filmen. I originalet gör Sandra Bullock, Jon Hamm, Michael Keaton, Steve Coogan, Jennifer Saunders, Geoffrey Rush med flera rösterna, och jag antar att de tillför väldigt mycket humor och själ. Fast de svenska rösterna är bättre än de brukar vara nuförtiden.

Oavsett vilket är MINIONER väldigt rolig. Minionerna är roliga. Handlingen går förstås främst ut på att dessa lustiga varelser ska göra konstiga saker. De är korkade och barnsliga, det blir mycket prutthumor och annat jag som medelålders karlslok uppskattar.

MINIONER är aningen lång och som ofta är fallet blir det kanske lite väl hysteriskt emellanåt, men jag tycker faktiskt att den här filmen är bättre och roligare än de flesta andra animerade långfilmer som öses över oss. De korta musiknumren är jättekul (sådana brukar ju annars vara hemska, som i Disneys filmer) och den hänfaller aldrig åt sentimentalitet. Det är bara fjant från början till slut.

Filmen är i 3D, men det märks knappt. När Kevin får en elgitarr skriker han ”Super mega ukulele!”