söndag 1 mars 2015

TOPPRAFFEL! sörjer: Leonard Nimoy

När STAR TREK i slutet av 1970-talet visades på svensk TV för första gången kunde man köpa STAR TREK-dockor i leksaksaffärerna. Det var ett restlager från 1960-talet och visadesig senare vara rätt värdefulla saker. Jag ville ha mr Spock-dockan, men min morsa tyckte att han hade så äckliga öron, så jag fick kapten Kirk istället. Mer Trekkie eller Trekker än så blev jag aldrig, jag har sett alla långfilmerna och en del TV-avsnitt, men jag tycker att STAR TREK är rätt tråkigt. Ibland mycket tråkigt.
I fredags dog Leonard Nimoy, som spelade Spock. Han blev 83 år gammal. Jag fick dödsbudet just när jag befann mig på ett galleri i Malmö, det dök upp mitt under en lång, pretentiös performance (okej, jag vet: performance är alltid pretentiöst). Nimoy föddes i Boston, hans föräldrar var judiska immigranter från Ukraina, och började spela teater redan som barn.
Nimoy filmdebuterade 1951 i något som hette QUEEN FOR A DAY. Han gjorde småroller i en lång rad filmer och TV-serier, ofta utan att nämnas i rollistan. Han spelade Marsmänniska i ZOMBIES OF THE STRATOSPHERE; en serial från 1952, och 1954 skymtade han förbi i THEM!; den där insektsrysaren som i Sverige hette SPINDLARNA trots att den handlar om myror. 1958 hade han en större roll i THE BRAIN EATERS, en klassisk B-film om varelser som ser ut som morgonskor, och som kommer upp ur Jordens inre. Åren därpå gjorde han roller i TV-serier som STEVE CANYON, DRAGNET, BRÖDERNA CARTWRIGHT, RAWHIDE, THE TWILIGHT ZONE, THE UNTOUCHABLES, PERRY MASON, DR KILDARE, MANNEN FRÅN U.N.C.L.E. och GUNSMOKE.
1966 kom så STAR TREK, en serie som till en början inte var speciellt populär och lades ner efter tre säsonger - vilket ju faktiskt innebär en hel del avsnitt trots allt. 1979 kom den första långfilmen efter TV-serien, den trista STAR TREK - THE MOTION PICTURE. Fler och bättre STAR TREK-filmer följde, och Leonard Nimoy passade på att även regissera STAR TREK III och IV, han stod även för storyn i STAR TREK IV och VI.
Vid sidan av STAR TREK kunde vi se Nimoy i MISSION: IMPOSSIBLE, i den utmärkta VÄRLDSRYMDEN ANFALLER från 1978, miniserien MARCO POLO med Ken Marshall, ett avsnitt av COLUMBO, med mera, och han gjorde röster i flera animerade filmer och TV-filmer. Hans sista roll var som mr Spock i STAR TREK INTO DARKNESS, som kom 2013.
Förutom att skådespela och regissera, hann Leonard Nimoy även med att sjunga in fem stycken skivor. Men nu har han begett sig iväg ut i rymden för alltid.

LEONARD NIMOY
1931 - 2015
R.I.P.



2 kommentarer:

ctail sa...

Åh, jag har kvar alla sex dockorna inköpta på leksaksaffären vid Södertull (nu Texas Longhorn, i den nuvarande leksaksaffärslokalen låg en musikinstrumentaffär), är de värdefulla alltså? De är slitna förstås, men jag tror jag har kvar pappdelarna av förpackningarna någonstans också.

Jag har alltid älskat originalserien STAR TREK. Dels förstås av nostalgiska skäl (som du konstaterat hade man en svältfödd tillvaro som scifi-barn i Sverige på 1970-talet), men jag tycker fortfarande att ca en tredjedel av avsnitten är seriöst bra på ett eller annat sätt och – framför allt – är STAR TREK en fantastisk indirekt skildring av andan och värderingarna i sin samtid. Perioden då framtiden var som bäst (dvs. ljusast) kanske någonsin i mänsklighetens historia. Jag innefattar även den animerade serien, som faktiskt till stor del gjordes på manus tänkta för levande-åtgärds-serien (som man kortade ner till mindre än 25 minuter, ett jäkla tempo har de!), är föga barnanpassade, och har originalskådespelarnas röster. Det är som en fjärde säsong. Långfilmerna och de senare serierna har jag däremot aldrig riktigt förstått poängen med: när de gjordes hade ju det där vackra tidsfönstret ändå passerat, och framtidsdystopiernas och rymdoperornas tidsålder oåterkalleligen inträtt.

Pidde Andersson sa...

Jag vet inte hur pass värdefulla dockorna (i bra skick) är, men jag har för mig att jag kollade upp dem när jag i vuxen ålder upptäckte att de faktiskt var från 60-talet, och de var inte direkt skitbilliga.
Original-TV-serien är väl rätt okej. Tror jag. Såg några avsnitt på 90-talet när den gick i repris, men jag tröttnade efter ett tag - det brukar jag göra när jag ser TV-serier. Jag tyckte att avsnitten var för likartade och för statiska. När jag började recensera video på 90-talet fick jag en hel del samlingskassetter med The Next Generation och allt vad de hette.Jag såg dem, men fångades aldrig - och eftersom jag inte sett ALLA avsnitt, begrep jag inte riktigt vad de gick ut på.
För ett gäng år sedan fick jag en stor box, en flashig plastlåda, med alla avsnitt av den tecknade TV-serien. Jag såg nog bara två avsnitt, animeringen var för primitiv.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx