torsdag 12 mars 2015

Bio: Leviatan

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
1989 satt jag på ett hotellrum vid Madison Square Garden och såg George P Cosmatos LEVIATHAN på intern-TV:n. Det var en av alla de där undervattensmonsterfilmerna som kom det året. 2014 års LEVIATAN är inte en rysk version av den filmen. Det är inte heller en film om det bibliska sjöodjuret. Fast det förekommer ett valskelett och i en kort scen ser vi en levande val dyka i havet. Vad gäller monster är en ond borgmästare det närmaste vi kommer ett sådant.
Andrey Zvyagintsevs LEVIATAN vann pris i Cannes för bästa manus, och den var nominerad till en Oscar som årets bästa utländska film. Och ja, det här är en sådan där film som vinner pris i Cannes och som hyllas av kritiker - titta bara:
Den är åtta timmar lång. Nej, det är den inte, den är två timmar och tjugo minuter, men den känns som åtta timmar.
Den är på ett språk vi inte förstår, i det här fallet ryska.
Den är svartvit ... Öh, nej, den är i färg - men det märks knappt. Färgerna är bleka och skitiga, miljöerna är gråa, bleka och skitiga.
Det är eländes elände redan från start, och när filmen slutar i moll är det än värre.
Som synes alla ingredienser en respektabel arthousefilm ska innehålla.
Huvudpersonen heter Kolja och spelas aAleksey Serebryakov, som ser ut som en ond Thore Skogman. Det verkar vara en ny filmtrend, det där med ryssar som ser ut som en ondsint Thore Skogman - minns skurken i TAKEN 3! Kolja med ung fru och tonårsson bor i ett lagom stort hus vid kusten i en by mitt ute i ingenstans. Koljas familj har bott i huset i generationer, men nu vill den korrupte borgmästaren riva kåken. Kolja vägrar låta köpa sig loss och anlitar den advokat från Moskva. Då tar borgmästaren till grövre metoder för att få bort Kolja. Men mest dricker de vodka.
Miljöerna är karga och ogästvänliga, rollfigurerna är karga de med - och rejält osympatiska. Och fulla. Deras hem är deprimerande. En präst bor i ett hus som i det närmaste är ett skjul. De handlar i en speceriaffär där man ber om varorna vid disken, och så plockar kassörskan ner dem från hyllorna bakom henne. En kartong Merci skymtas bakom kassörskan.
Vid ett par tillfällen tenderar filmen komedi - som när Kolja och hans polare med familjer beger sig iväg på en uppsluppen utfärd där de ska skjuta prick på flaskor. Fast mest super de. Den uppsluppna tonen på utfärden försvinner dock när Kolja upptäcker att hans fru och advokaten har en affär.
När borgmästaren och hans hårdingar slår till närmar sig filmen thrillern. Men för det mesta är detta ett grått drama. Jag har svårt att engagera mig, eftersom jag inte gillar rollfigurerna.  Den veka hustrun är väl okej, kanske även advokaten, men övriga vill jag helst slippa umgås med. Eller ens se. Kolja gillar att dänga till sin son i skallen när han inte lyder.
Det dricks oerhörda mängder vodka i filmen. Parodiskt mycket. Det är ett under att de inte dör av alkoholförgiftning hela bunten innan filmen är slut. Kolja har en kompis som är trafikpolis. Han dricker lika mycket som de andra - och kör utan större problem bil på fyllan.
... Jaha, och vad ska jag sätta för betyg på det här? Ni som vet vad jag gillar och inte gillar lär inte bli förvånade när jag - föga överraskande - sänker snittbetyget på Kritiker.se. Bara för att alla andra står upp och jublar och kallar filmen "mästerverk" behöver inte jag göra det. Jag skulle ljuga om jag hävdar att jag inte tycker att LEVIATAN är tråkig. För det gör jag. Den är lång och tråkig. Fula människor gör fula saker. Det är inte inspirerat tråkigt, som TURINHÄSTEN, det är bara allmänt tråkigt. Och kallt. De karga miljöerna smittar av sig - man fryser i salongen.
Inte dåligt, bara trist. Om ett par månader kommer jag inte att minnas någonting av den här filmen. Då spelar det ingen roll hur många priser den vunnit.
Valen är bäst. Synd att den inte innehade huvudrollen.
Nu fick jag lust att se om LEVIATHAN från 1989.
 







(Biopremiär 13/3)

-->

0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx