Foton copyright (c) UIP
Det är måndag när jag skriver detta. Natten till idag gick Oscarsgalan av stapeln och Julianne Moore tilldelades en statyett för Bästa kvinnliga huvudroll. Det var inte för insatsen i ryske regissören Sergei Bodrovs fantasyepos SEVENTH SON, som bygger på romanen ”Väktarens lärling” av Joseph Delaney; den första boken i en lång serie.
Jag satt förstås uppe hela natten och tittade på den trista galan, och åkte sedan direkt iväg till biografen för att se Bodrovs 3D-film. Således var jag rätt groggy när jag satt där, men jag tror att jag inte skulle uppskatta filmen i klarvaket tillstånd heller.
Förutom Moore ståtar rollistan med Jeff Bridges, Olivia Williams och svenska Alicia Vikander, och det är inte utan att jag undrar hur de övertalades att ställa upp. Å andra sidan – de tyckte kanske att det var skitkul att spela över och fjanta omkring. Vikander verkar tacka ja till allt som luktar storfilm.
Jeff Bridges spelar riddaren Master Gregory; den siste av ett gäng som går under beteckningen Väktare. Jag gissar att väktarnas uppgift är att skydda folket mot drakar, häxor, och häxor som kan förvandlas till drakar. Eftersom Gregory är den siste måste han lära upp en yngling som kan ta över. Dessa lärlingar brukar dock dö. Filmen börjar med att Gregorys lärling stryker med i en strid med den oerhört onda häxan Malkin, som kan förvandla sig till drake. Därefter introduceras vi för ynglingen Tom (Ben Barnes), som är den sjunde sonen till en sjunde son, eller hur det nu var. Dessutom visar sig hans morsa (Olivia Williams) vara en god häxa. Ibland trillar Tom ihop och ser syner; han kan se in i framtiden – och bland annat ser han en tös som heter Alice (Vikander). Detta innebär förstås att han är The Chosen One.
Gregory letar upp Tom och släpar iväg med honom. I en by ser Tom hur byborna släpar iväg på Alice för att bränna henne på bål, hon anklagas för att vara häxa. Tom räddar henne och blir betuttad i henne, men det visar sig att hon är dotter till Malkins syster. Tom och Gregory måste stoppa Malkin innan nästa blodröda fullmåne, annars går allt åt helvete, som det brukar i sådana här historier. Således blir det action, action – och action.
Nu är jag ju inte speciellt förtjust i fantasy, med undantag för sword & sorcery – men visst kan en del fantasyfilmer vara underhållande trots min aversion mot genren. Men SEVENTH SON är verkligen dålig. Det är de gamla vanliga ingredienserna, storyn är rätt slapp, det är lite lustigt att även den här filmen, liksom förra veckans CIRKELN, innehåller både en röd måne och The Chosen One, och rollfigurerna är alldeles för platta – i synnerhet den unge Tom; han är verkligen en trist och menlös snubbe. Vad hände med forna tiders rejäla äventyrshjältar? Ben Barnes ser ut som hundra andra unga Hollywoodskådisar, och gestalten besitter inga minnesvärda, coola karaktärsdrag. Jeff Bridges pratar med märklig, djup, skrovlig röst, och verkar ha rätt kul som gammal svärdsvingare. Alicia Vikander är mest söt, hon ger inget större intryck, men får vara med och slåss på slutet. Action är dert för mycket av, jag tröttnade på allt flängande. Det blev overkill.
Men … Förvisso ligger betygsettan nära, men jag känner att jag inte kan totalsåga det här. Vore jag tolv år är det möjligt att jag skulle älska den här actionfyllda soppan. 3D:n är ovanligt bra, och det är man ju inte bortskämd med. John Dykstra står för de visuella effekterna. Malkins raserade borg inuti ett berg är häftig och maffig. Filmfotot är ibland svindlande. Marco Beltrami bidrar med pampig filmmusik.
SEVENTH SON gjorde inget större väsen av sig i USA och jag vet inte riktigt varför filmen föräras biopremiär i Sverige. Det kan väl knappast bero på Vikanders medverkan..
(Biopremiär 25/2)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
TOPPRAFFEL! 