tisdag 3 februari 2015

Bio: Jupiter Ascending

Foton copyright (c) Warner Bros.
Syskonen Wachowski; Lana och Andy, är tillbaka och bevisar ännu en gång att de var ett one hit wonder - eller möjligtvis ett two hit wonder, eftersom jag vill minnas att BOUND var rätt okej. Men det är ju MATRIX de här två slog igenom med, och sedan dess har de bara presterat mer eller mindre osebar smörja: de två uppföljarna till MATRIX, därefter SPEED RACER, och nu senast kolossalfloppen CLOUD ATLAS.
JUPITER ASCENDING lär knappast styra upp Lanas och Andys karriär. De har själva skrivit, producerat och regisserat, men det här känns som något av M Night Shyamalan. Det är lika illa. Om inte värre.
Filmtiteln syftar på horoskop; Jupiter stiger, exakt vad det betyder vet jag inte, eftersom jag är fullkomligt ointresserad av mumbojumbo som horoskop. Historien börjar i Ryssland, där vi träffar en kille som gillar att kika på planeterna med sitt teleskop. Hans fru är höggravid och killen vill döpa ungen till Jupiter. Plötsligt störtar det in beväpnade karlar, skjuter ihjäl killen och stjäl telskopet. Den gravida kvinnan flyr till USA och ombord på ett fartyg föder hon sin dotter; Jupiter Jones.
Jupiter växer upp till Mila Kunis och jobbar med att städa toaletter i Chicago. Samma fina yrke Ken Shabby hade, om än inte i Chicago! Men vad Jupiter inte vet är att hon egentligen är, öh, något slags drottning, och, hm, äger Jorden. Eller hur det var.
Ute i rymden finns en mäktig dynasti. De handlar med planeter och Jorden är visst bara något slags skördeplanet, där befolkningen skördas för att rymdvarelserna ska kunna leva för evigt. Eller något sådant. Av någon anledning måste Jupiter kidnappas och skickas upp i rymden. Eddie Redmayne spelar den synnerligen onde Balem, som är den mäktigaste, verkar det som, och han pratar långsamt med hes, viskande röst.
Tack och lov verkar den goda sidan, vilka de nu är, ha skickat en duglig karl för att rädda Jupiter - han heter Caine Wise (Channing Tatum) och har byggts ihop av militären; han är en kombination av människo- och varg-DNA. Och han har flygande skor. Förföljd av vad jag tror är prisjägare hittar Caine Jupiter och de drar iväg till en bondgård. Där bor Sean Bean, som spelar Caines rymdkollega Stinger. Caine och Stinger börjar slåss, men så plötsligt leker Jupiter med några hundra bin; gården är full av bin. Vi får lära oss att bin kan känna igen kungligheter och plötsligt börjar alla att titulera Jupiter "hennes majestät".
Sedan tar de sig upp i rymden för att fajtas med Balem. I rymden finns även en tosing som vill gifta sig med Jupiter för att tillskansa sig makt.
Låt mig ta det positiva först: JUPITER ASCENDING är fantastisk att titta på. När jag var barn brukade jag låna en bok som heter "2000-talets Foss" med science fiction-målningar av Chris Foss. Maffiga bilder på rymdskepp, dessa gjorde stort intryck på mig. Jag tänkte på detta när jag såg Wachowskis film. Jag tänkte även på tecknade serier av Philippe Druillet, Moebius, Jean-Claude Mézières, och ibland på David Lynchs filmatisering av DUNE; en påkostad film som floppade å det grövsta när den kom.
Men vackra bilder är inte allt. Visst kan estetiken ibland rädda svaga berättelser, men JUPITER ASCENDING är ett hopplöst fall. För det första har vi en dum och fullkomligt omöjlig sörja till historia. Det är möjligt att det inte alls är så komplicerat som det framstår som - om Wachowskis bara vetat hur man berättar vettigt. Personregin är under all kritik. Dialogen är löjeväckande. Här finns ett slags kärleksscen, nä, vänta, det är nog två stycken, som är bland det sämsta jag sett i det facket.
Mila Kunis är söt och sympatisk som Jupiter, men det finns ingen som helst kemi mellan henne och Channing Tatum. Hans Caine saknar personlighet helt och hållet, han är bara något slags kampsortskunnig biff som slängts in för att beskydda den förvirrade Jupiter. Och - han ser ju inte klok ut. Tatum ser ju lite lustig ut i vanliga fall med sina tätt sittande ögon och utstående öron. Tänk honom då med spetsiga öron och påklistrat bockskägg. Och flygande skor.
Rent allmänt är designen av vissa rymdvarelser inte speciellt genomtänkt. En tjej har världens största öron, en kille ser ut som en uggla, en tredje liknar en elefant. Härskarrasen ser förstås ut som aristokratiska, västerländska människor. De tre prisjägarna, varav en är en asiatisk brud med blått hår, ser ut att komma från en Tromafilm, eller en rollspelsklubb. På ett par ställen försöker man sig på medveten humor, det blir inte så bra. Filmen innehåller en väldigt massa action, men eftersom det är fullkomligt omöjigt att bry sig om de här rollfigurerna, blir det bara ointressant, irriterande och oengagerande.
JUPITER ASCENDING är stor, maffig, överlastad, lång, förvirrad, ospännande, fruktansvärt tråkig, och något av det dummaste och mest ogenomtänkta man kan se på bio. Jag gillar ju egentligen space opera, men det här är riktigt, riktigt kasst.
... Det enda jag uppskattar här är att Mila Kunis städar toaletter. (Notera att jag inte klämt in ett skämt om att spola den här filmen!)








(Biopremiär 6/2)

-->

2 kommentarer:

ctail sa...

Men V for Vendetta var väl ganska ok? Jag minns visserligen inte så mycket mer än att de slängt in en onödig och störande hopp-och-spark-scen någonstans på slutet, och att man fått till en intressant spegling mellan två scener genom att det spelades Getz/Gilberto på soundtracket i båda, men jag vet att jag tyckte att de inte helt hade förstört förlagan, och att det var en av de bättre seriefilmatiseringarna under den perioden.

The Matrix har jag däremot aldrig riktigt förstått tjusningen med. Ett hopkok av en Philip K. Dick-inspirerad historia med William Gibson-inspirerad stämning och wuxia-action plus dussintals små blinkningar till annan film och populärkultur: visserligen trevliga ingredienser alltihop, men bara omtuggning av sådant man sett förr och aldrig särskilt intressant.

Pidde Andersson sa...

Jag hade glömt att Wachowskis skrev manuset till V FOR VINDETTA, men det var ju inte de som regisserade - vilket kanske förklarar varför den filmen är gansa okej, som du skriver. Jag har inte sett den sedan den kom, men jag minns den som bra.
Jag gav MATRIX ganska dåligt betyg när den kom, tror det blev en tvåa eller trea, jag anmärkte mest på den bitvis fåniga dialogen och vissa dassiga skådespelarinsatser. Men den har jag ändå sett om ett par gånger beroende på actionscenerna. De outhärdliga uppföljarna har jag förstås inte sett om. Minns att jag ville lämna salongen när jag såg trean - vilket jag dock inte gjorde.

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx