Bilder copyright (c) Walt Disney Studios Motion Pictures Sweden
När jag spikade ihop min sammanställning av bioåret 2014 förvånades jag när jag upptäckte att jag faktiskt gett FROST en fyra i betyg. När jag tänker efter minns jag nästan ingenting av den filmen – och då såg jag den ändå två gånger. Jag kommer främst att tänka på dess roliga trailer – en scen som fult nog inte fanns med i själva filmen.
Även nya BIG HERO 6 (Oscarnominerad som Bästa animerade långfilm) har en rolig trailer, men den här gången är åtminstone det mesta med i filmen – varför resten klippts bort begriper jag inte. Men det spelar ingen roll:
BIG HERO 6 är Disneys bästa film på bra länge! Detta är dessutom den bästa superhjältefilmen på bra länge.
För regin står Don Hall (NALLE PUHS FILM – NYA ÄVENTYR I SJUMILASKOGEN) och Chris Williams (den bortglömda BOLT). BIG HERO 6 utspelar sig i storstaden San Fransokyo, ett slags blandning av Japan och USA, fyllt med sådant filmskaparna gillar – och de verkar verkligen gilla serietidningar och populärkultur från de här två länderna. Det utspelar sig väl i en nära framtid, skulle jag tro, och huvudperson är den föräldralösa fjortonåringen Hiro (som i ”hero”), som tillsammans med sin äldre bror Tadashi bor hos sin moster Kate – Kate har inte bara ett engelskt namn, hon ser även västerländsk ut.
Hiro är ett tekniskt snille; han bygger små robotar och vinner pengar i illegala robotkamper på stan. Tadashi studerar på en högskola för tekniknördar och efter att Hiro demonstrerat sin superavancerade uppfinning microboten, imponeras den aktade professor Callaghan så mycket att Hiro antas som elev. Han hinner dock aldrig börja – skolan börjar brinna och både Tadashi och Callaghan omkommer.
För att komma över sorgen börjar Hiro att experimentera med Tadashis uppfinning Baymax; en uppblåsbar sjuksköterskerobot och en väldigt snäll och omtänksam skapelse. Men så upptäcker de två att Hiros microbotar inte förstörts i eldsvådan, vilket Hiro trodde; de har stulits av en ond superskurk – en hotfull man i kabukimask. Kan det vara den skrupelfrie affärsmannen Alistair Krei, som ville köpa Hiros uppfinning?
Hiro måste stoppa skurken, och han får hjälp av fyra elever från skolan, vilka förses med superhjältedräkter med olika funktioner, och den kramgoa Baymax programmeras så att han kan karate och han stoppas in i en tuffare rustning som kan flyga; han liknar de klassiska japanska jätterobotarna som Goldrake och allt vad de heter.
I grund och botten är BIG HERO 6 en traditionell superhjältesaga – och det är förstås precis vad Hall och Williams försökt göra. Det märks inte minst på alla referenser i filmen: figurerna läser serietidningar vars omslag är pastischer på äldre tidningar från Marvel Comics; en kille i gänget – slackern Fred – bor i ett hem som visar sig vara en serie- och filmnörds paradis. Han har en målning föreställande sig själv som barbar, och den är gjord i Frazettastil. En annan målning föreställer Freds föräldrar, om vem har lånat sitt utseende till fadern, om inte Stan Lee.
Superskurken med kabukimasken är en effektiv figur; han glider hotfullt fram i suggestiva scener och skulle kunna vara hämtad ur en ”riktig” superhjälteserie eller -film. Vem vet, han är kanske för otäck för de minsta barnen i publiken?
Fast den största stjärnan i filmen är Baymax, en av Disneys mest lyckade skapelser någonsin. Denna vinylbubbla är oemotståndlig och väldigt kul. Han är långsam och pratar lugnt, och i den roligaste scenen börjar hans batteri att ta slut – och han beter sig som om han är rejält på lyset.
Animationstekniskt är det strålande och inspirerat, detaljerna är många, det blir aldrig tråkigt, och de fartfyllda actionscenerna i 3D går att hänga med i utan att man får ont i huvudet. Under en biljakt får vi veta att det inte finns några rödljus i en biljakt.
För ovanlighetens skull är den svenska dubbningen bra; bara en sådan sak som att Tomas Bolme gör Callaghans röst – är det en hyllning till Bolmes insats som flitig animédubbare på 1980-talet? Fast den svenska dubbningen gör att en bonusscen som dyker upp efter eftertexterna blir mindre effektiv. Här gör nämligen en känd amerikan en liten cameo, och det blir inte detsamma när Sten Ljunggren gör rösten …
Det bästa med BIG HERO 6 (som är namnet på superhjältegruppen) är att det inte förekommer ett enda sångnummer; de brukar ju i de flesta fall vara outhärdliga i senare års Disneyfilmer. Däremot används ”Eye of the Tiger” på ett kul sätt!
Innan huvudfilmen visas en liten kortfilm; FEAST – en småcharmig sak om en liten hund som älskar mat, men har svårt för vegetarianer.
(Biopremiär 30/1)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
–>
TOPPRAFFEL! 