fredag 19 december 2014

Bio: What We Do in the Shadows

Foton copyright (c) Njutafilms
Eftersom det tog några dagar innan jag lyckades se den nyzeeländska WHAT WE DO IN THE SHADOWS hann jag förstås se ett par recensioner och framför allt alla höga betyg och fina citat i bioannonsen. Det förvånade mig lite att mottagandet skulle bli så varmt; när jag för flera månader sedan såg en trailer för filmen tyckte jag faktiskt att den inte verkade vara något vidare. Av trailern att döma handlade det som en smålustig och billig liten amatörfilm.
... Och på sätt och vis stämmer det. Jag vet inte hur mycket den här filmen kostade att göra, men den får mig att tänka på mitten av 1990-talet och de första åren vi körde Fantastisk Filmfestival i Lund, när vi hittat små skitiga filmer vi körde mitt i natten medan vi drack öl, eller som vi så i någon minimal salong på marknaden i Cannes tillsammans med upphovsmännen. En liten festivalfilm, en film som på sin höjd släpps direkt på DVD. Inte en film man ser tillsammans med en reguljär publik på den vanliga biorepertoaren.
WHAT WE DO IN THE SHADOWS har skrivits och regisserats av Jemaine Clement och Taika Waititi, männen bakom FLIGHT OF THE CONCHORDS - en TV-serie jag aldrig sett, eftersom jag nästan aldrig tittar på TV-serier. De här två herrarna innehar även två av huvudrollerna. Filmen är en mockumentär, man låtsas att några dokumentärfilmare - för säkerhets skull försedda med krucifix - ska följa en handfull vampyrer som bor tillsammans i ett hus i Wellington. De här Viago, Deacon och Vladislav, som alla är ett par hundra år gamla, samt Petyr, som är 8 000 år gammal och bor i källaren. Petyr är modellerad efter Max Schrecks vampyr från NOSFERATU.
Vi får följa de här existensernas vardag - eller snarare varnatt, eftersom de förstås stiger upp när solen går ner. De problem de brottas med är alldagliga; de må vara vandöda, men även de måste betala hyran, ta hand om hemmet och planera middagar. Det är inte så lätt att vara vampyr, alltid. Viago hatar när han råkar bita av pulsådern på sina offer och spraya ner sitt rum med blod. En av vampyrerna har en mänsklig kompis, och kompisar får man inte bita, tycker de. Här finns en fin scen när en vampyr ska komma ut ur garderoben och berätta att han faktiskt är ... vampyr. Det förekommer även ett gäng varulvar i filmen.
Jag tycker att WHAT WE DO IN THE SHADOWS är en småkul film, men inte mer. Den är inte hysteriskt rolig, vilket vissa verkar tycka att den är. Det finns något charmigt valhänt över filmen, jag vet inte riktigt vad som felas, det är svårt att sätta fingret på det.
Jag gissar att filmen kommer att funka bättre på DVD och om man ser den med kompisar över några öl. Men visst - det här är en helt okej och rolig liten film.







(Biopremiär 12/12)

-->

2 kommentarer:

Håkan sa...

Här tycker jag att det har varit lite dåligt drag på Toppraffel de senaste veckorna (så dåligt att jag har varit "tvungen" att köpa på mig alla dina böcker) och så klipper du i med 5 recensioner på samma dag! Mer sånt ;-)
//Håkan

Pidde Andersson sa...

He he he! Och fler recensioner blir det idag/de närmaste dagarna.
Grejen är att jag gått och blivit med flickvän i Göteborg, så jag är däruppe ganska ofta - och missar en del filmer jag får se retroaktivt. Jag hoppas att det ska flyta smidigare igen så snart som möjligt.
Vilket oerhört bra idé att tjacka upp dig på alla mina böcker!

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx