lördag 18 oktober 2014

De kallar honom Simon - Djävulens högra hand

Några av er undrar kanske varför jag inte har recenserat ANNABELLE än. Det är sällan det händer, när jag tänker efter har det nog aldrig hänt, men på grund av diverse ... omständigheter försov jag mig. Således tvingades jag att se filmen på en ordinarie visning premiärkvällen, det vill säga igår fredag.
Jag har tidigare skrivit om fullkomligt vedervärdiga biobesök. Absolut värst var det när jag för fyra år sedan såg PRECIOUS - den texten kan ni läsa HÄR. Eftersom jag igår var ute på galej skippade jag den första visningen på Filmstaden Storgatan, och valde nästa; klockan 22.10. Redan när jag dagen innan hämtade ut min biljett sa kassörskan att det var rätt fullt, och då handlade det dessutom om Ettan, den största salongen.
Jag anlände till biografen och möttes av enorma mängder tonåringar i foajén. Och vad såg jag bredvid biljettkillen om inte en säkerhetsvakt. Suck! Inte en sådan här visning till! En så kallad "högriskfilm", de kallas så - det brukar oftast handla om actionfilmer som lockar stökiga yngel. Jag sa det till biljettkillen när jag gick in - "Säg inte att jag hamnat i en krigszon!".
Jag slog mig ner på min plats och genast blev det lite stökigt, när en kille köpt biljett så sent att han inte kunde sitta bredvid sina polare. Snäll och väluppfostrad som jag är bytte jag plats med pojken. Reklamen rullade klart - och så klev vakten och en kille från SF; Simon, upp på scenen.
När tidigare visningar spårat ur, har det oftast kommit in unga, veka personer ur personalen och nervöst försökt få ordning på situationen. Det funkar sällan. Det krävs en person med pondus.
Simon visade sig vara en ung man med välansat skägg och pondus - och en Don't fuck with me-attityd. Han började med den vanliga informationen - var toaletterna ligger, var utgången finns, och en uppmaning om att slänga skräpet i papperskorgarna.
... Men sedan blev det ord och inga visor! Han bad publiken att ta upp sina mobiltelefoner och genast stänga av dem. Han sa att den förra föreställningen; den jag alltså skippade, hade förstörts. Den unga publiken hade pratat, ringt i mobilerna, burit sig för jävligt åt, och folk kastades ut. Den här gången skulle Simon och vakten köra nolltolerans. "Jag har slängt ut 40 personer, jag har slängt ut 20 personer, det spelar ingen roll, de som stör kastas ut." Han tillade att om publiken inte lyder honom tar vakten i med hårdhandskarna - och om folk fortfarande jävlas, ringer de polisen: "Och de är här på två minuter!".
Simon avslutade sitt anförande med att säga att han trodde att publiken kommit för att ha trevligt, att han och personalen vill ha det trevligt, och att han hoppades att det kommer att bli trevligt.
Simon och vakten lämnade scenen. Filmen rullade igång.
... Och kidsen i den fullsatta salongen satt knäpptysta - det vågade inte ens kolla vad klockan var på sina mobiler. Okej, helt tysta var de inte. Med jämna mellanrum skrek de lungorna ur sig. Oj, vad skrämda de blev av den slemma dockan Annabelles icke så muntra upptåg på vita duken! "Jag ska aldrig mer se en skräckfilm!" sa en tjej efteråt. "Jag var så rädd att jag höll på att spy!".
Efter filmen pratade jag lite med SF-veteranen Bengan, som jag känt sedan min tid på Fantastisk Filmfestival. Han är också en man med pondus. Han är inte bara hård mot de hårda, han är även hård mot de svaga. Bengan berättade om fredagens första föreställning. Det var tydligen mycket fjortisar i salongen, de babblade och bar sig åt, folk kom ut och ville ha pengarna tillbaka, och efter en kvart tände de upp i salongen och slängde ut en skock drägg. Då hade resten av publiken applåderat.
För att sammanfatta: en stor eloge till Simon på Filmstaden för den heroiska insatsen!
Min recension av ANNABELLE kommer så snart som möjligt, jag hinner inte skriva den idag.

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx