onsdag 3 september 2014

Bio: Third Person

Foton copyright (c) Sony Pictures Sweden
Du som gillade DEN TREDJE MANNEN kommer att älska THIRD PERSON! Eller vänta ... Nej, det här är ingen ny version av den gamla thrillern, titeln åsyftar den grammatiska termen tredje person. Engelsmannen Paul Haggis är främst verksam som manusförfattare, som regissör har han inte haft så mycket för sig sedan THE NEXT THREE DAYS som kom 2010, och han är fortfarande mest känd för 2004 års CRASH, som förstås inte ska blandas ihop med David Cronenbergs film.
SHORT CUTS och dess på sin tid nyskapande struktur verkar fortfarande inspirera filmskapare. Flera berättelser utspelas parallellt för att sedan knytas ihop på slutet. Ibland blir det lyckad komedi, som LOVE ACTUALLY, ibland blir det ett drama med inslag av romantik - och mindre lyckat. Som THIRD PERSON.
Liam Neeson spelar författaren Michael, som envisas att skriva romaner, som egentligen handlar om hans eget liv, i tredje person - han skriver även sin dagbok i tredje person. Michael verkar ha gott om pengar, eftersom han bor på ett lyxigt hotell i Paris. Dit kommer hans älskarinna; den aspirerande författarinnan Anna (Olivia Wilde) som Michael agerar mentor åt. De har en turbulent romans.
I Rom hittar vi Scott (Adrien Brody), som tillverkar och säljer billiga kopior av märkeskläder. På en bar träffar han den romska kvinnan Monika (Moran Atias), som behöver pengar, mycket pengar, för att få loss sin dotter som sitter på ett fartyg som anlänt från Rumänien. Av någon anledning bestämmer sig Scott för att hjälpa Monika.
I New York bor Julia (Mila Kunis), som anklagas för att ha försökt mörda sin lille son och därför har förklarats psyksjuk. Hennes advokat (Maria Bello) försöker hjälpa henne, men Julia är en strulig brud - och sonens far (James Franco) är en självupptagen konstnär som jobbar med fingerfärg och som inte vill att Julia ska få träffa grabben.
Det hela börjar rätt bra. Jag gillar Neesons och Brodys rollfigurer, och det är rätt roligt när Brody går in på den sunkiga Bar Americano där ägaren inte pratar engelska och tror att en kvarglömd väska med barnkläder är en bomb. Neeson och Wilde (32 års ålderskillnad!) har en del fina scener tillsammans (och Wilde har en fin, ytterst motiverad nakenscen). Och vem kan väl inte motstå Paris och Rom? Och jag har alltid varit svag för berättelser om författare.
New York-delen är betydligt mer ointressant. Julia är en rätt irriterande typ och James Franco har för få scener, hans rollfigur känns skissartad och enbart osympatisk. Och då håller ändå filmen på i två timmar och sjutton minuter!
Efter ett tag är det inte bara Julia, utan hela filmen som börjar irritera. Den är sanslöst ojämn. Ibland närmar den sig faktiskt kalkonfilm - ett par scener och en del dialog är under all kritik. Filmen är också för smart för sitt eget bästa. Scenerna glider in i varandra, Julia städar på ett hotell i New York och går in på Michaels rum i Paris; folk är i varandras länder, varandras scener, och Haggis har rätt svårt att få ihop det på slutet. Jo, jag begriper - nog - hur allt hänger ihop; titeln och Michels yrke är ledtrådar, men det blir ändå alldeles för förvirrat och jag undrar om Haggis själv har koll på allt. Eller han vill kanske bara förvirra på ett konstnärligt sätt? Historien i Rom får efter ett tag lite drag av thriller, med slemma utpressare och pickadoller, men det är ospännande och ointressant - liksom THIRD PERSON är som helhet.
Filmfotot är dock snyggt, förtexterna är tjusiga, jag gillar Adrien Brodys skrikiga skjorta på slutet, James Francos långbenta nya flickvän har snygga kängor, och Kim Basinger har en liten roll - hon sitter och pratar i telefon i två-tre scener.
Jag förstår den dåliga kritiken i USA.








(Biopremiär 5/9)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx