måndag 11 augusti 2014

Bio: Into the Storm

Foton copyright (c) Warner Bros./Twentieth Century Fox Sweden
Låt oss ta det mest positiva med INTO THE STORM först: den varar bara 89 minuter. Det är förstås något att applådera i dessa tider, då var och varannan underhållningsfilm klockar in på över två timmar - eller känns längre än de är.
... Men i övrigt är detta inte mycket att bli exalterad över. Regissören Steven Quale långfilmsdebuterade med FINAL DESTINATION 5 och även det här gånger handlar det om katastrofer, om än på ett betydligt mer traditionellt sätt. INTO THE STORM är på många sätt en typisk katastroffilm av samma modell som klassikerna från 1970-talet - fast uppdaterad med moderna påhitt som Found Footage-inslag och YouTube-klipp. Och jag vet inte, men katastroffilmer har väl sällan varit speciellt kul; jag kan inte komma på en enda jag gillar.
Vi presenteras för en grupp professionella "stormjägare" ledda av den skrupelfria Pete (Matt Walsh), som försöker göra en dokumentärfilm om just oväder. De far omkring i olika specialutrustade fordon, varav ett är en pansarvagn. I teamet finns den tjusiga Allison (Sarah Wayne Callies), som inte träffat sin femåriga dotter på tre månader.
I staden Silverton bor bröderna Donnie (Max Deacon) och Trey (Nathan Kress) med sin änkling till farsa (Richard Armitage). Bröderna videodokumenterar sin vardag för framtiden och Donnie är hemligt kär i den söta Kaitlyn (Alycia Debnam Carey). I närheten finns även ett gäng amatörvåghalsar; bonniga tosingar som utför dumma stunts som de lägger ut på YouTube.
Det bär sig inte bättre än att Silverton drabbas av ett helt gäng tornados som blir värre och värre för att slutligen ge plats åt den största tornadon någonsin. Det blir inte mycket kvar av Silverton och vi får följa ovan nämnda personer när de försöker att dokumentära stormen, överleva den - och rädda de som råkar illa ut. Och folk råkar illa ut hela tiden. Donnie och Kaitlyn håller på att drunkna när de trillar ner i en källare som vattenfylls. Andra sugs upp i tornadovirvlarna.
Jag får erkänna att filmens specialeffekter är fantastiska. Destruktionsorgierna är massiva, det ser övertygande ut när man filmar inne i virvlarna, och visst är det maffigt när stora flygplan på en flygplats driver fritt för vinden och kraschar i byggnaderna.
Men det blir aldrig speciellt spännande eller engagerande. Jag vet inte riktigt vad det beror på. Steven Quale blandar vanligt filmberättande med klipp från de kameror rollfigurerna använder; det handlar alltså inte om en renodlad Found Footage-film. Det blir lite märkligt tunt ibland, rollfigurerna är inte särdeles intressanta, och självklart pratas det mycket om att vara en familj som ska hålla samman. Amerikaner är ju besatta av detta.
1996 kom en Steven Spielberg-produktion som hette TWISTER och som också handlade om stormjägare. Den var inte speciellt bra, men den hade mer kött på benen än INTO THE STORM. Dessutom fick vi en jätterolig TWISTER-leksak på en pressvisning när den kom!
  







(Biopremiär 13/8)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx