Bilder copyright ©2014 RGH Pictures and Classic Media. All rights reserved.
Jag har en del kompisar som tvingats titta på POSTIS PER på TV eftersom de har barn. Själv har jag aldrig sett denna brittiska dockanimation som började sändas 1981. Jag känner till figuren, men har ingen aning om vad det hela handlar om. Dock verkar det hela outhärdligt trist.
Här har vi så en ny, brittisk, datoranimerad långfilm om Postis Per – eller Postman Pat, som han heter i original – och det dröjer inte länge innan jag konstaterar att detta är en förlegad lågbudgetproduktion. Det upptäcker jag redan under förtexterna, som består av en enda jättelång kameraåkning över engelska landskap. Animeringen är med dagens mått oerhört primitiv – filmen ser ut som ett PlayStation-spel från 1996. Det är enkelt, livlöst, och detaljerna är få. Kanske är det medvetet eftersom filmen riktar sig till små barn, men varför ska inte småungar få något som ser bra ut?
Brevbäraren Postis Per är en glad sälle i en glad värld, och han ska åka till Italien med sin kära hustru. Men så dyker det upp en slem figur som heter Edvin Kvissla, som planerar att ta över Posten med hjälp av robotbrevbärare – och Pers Italienresa saboteras. Då upptäcker Per en talangtävling där förstapriset är en resa till Italien. Således blir det till att sjunga och dansa för att klara biffen.
Mike Disa heter killen som regisserat det här, och i originalversionen görs rösterna av karaktärsskådespelare som Jim Broadbent – medan vi i den svenska versionen som vanligt får Niclas Wahlgren. Dock är det fortfarande Ronan Keating som hörs när Postis Per sjunger. Filmens dansnummer är väldigt stiffa och simpla.
Precis som alltid är fallet när jag tittar på barnfilm, kunde jag inte hålla mig vaken. Jag missade stora delar av filmen. Jag kan väl inte säga att jag bryr mig.
… Och precis som oftast är fallet med barnfilmer som riktar sig till väldigt små kottar, kan jag inte betygsätta det här. De små glyttarna tycker säkert att detta är kul. Färgglatt är det, i alla fall. Ungarna märker nog inte heller att det är typiskt brittiskt, och att man fläskar på med amerikanska värderingar om familjen über alles.
Så – vad sätter jag för betyg på det här? Äh, jag spikar dit postverkets gamla fina varumärke!
(Biopremiär 13/6)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
TOPPRAFFEL! 