Bio: Foodies

Foton copyright (c) TriArt Film
För några år sedan startade jag en matblogg – TOPPGAFFEL! Mest beroende på att en kompis’ fru hörde fel när jag pratade om TOPPRAFFEL! och tyckte att jag sa just TOPPGAFFEL! – och namnet var för bra för att kasta bort. Bloggen blev dock kortlivad. Det blir ju dyrt att äta ute och jag hade en tendens att alltid gå till samma ställen. Dessutom är jag inte speciellt intresserad av mat; inte på det sätt som många matbloggare är.
… Men det är inte utan att jag undrar hur pass matintresserade de medverkande i filmen FOODIES egentligen är. Detta är en svensk dokumentär, på engelska, av Thomas Jackson, Charlotte Landelius och Henrik Stockare, och den följer fem olika matbloggare från fem olika länder; de är såkallade ”foodies”. De lever helt för sina matbloggar, och tydligen även på dem. Fast det är klart, det sistnämnda stämmer kanske inte – för de här personerna är svinrika redan från början. De reser konstant Jorden runt för att äta på världens lyxigaste restauranger – och de verkar mest göra det för att de har råd.
Steve Plotnicki (Opinionated About Dining) ägde tidigare ett skivbolag i New York, nu spenderar han sin förmögenhet på mat. Aiste Miseviciute (Luxeat) är en före detta fotomodell från Litauen, som nu vigt sitt liv åt mat. Engelsmannen Andy Hayler (Andy Hayler’s Restaurant Guide) gjorde sig en förmögenhet på datorer. Var de unga Katie Keiko Tam (K’s Luxe Dining Table), som bor i sina föräldrars lägenhet i Hongkong, och Perm Paitayawat (The Skinny Bib), som bor i London, får sina pengar ifrån vet jag inte.
Dessa individer bokar plats och kliver in på restaurangerna, och sitter där och äter de mest besynnerliga rätter. Hayler ger intryck av att vara kunnig, Plotnicki är bara jobbig och gapig, medan de andra mest ser osäkra och förvirrade ut.

Som sagt – jag undrar om de här personerna, vars bloggar faktiskt kan vara viktiga för restaurangers överlevnad, verkligen är de matexperter de utger sig för att vara. Först mot slutet av filmen uttalar sig några av världens främsta kockar, och de tycker ungefär som jag – dessa foodies tror sig vara kunniga, men de är egentligen amatörer. Plotnicki ses bråka med sin favoritkock, kocken verkar mest tycka att Plotnicki är dum i huvudet.
Det här är en bra och intressant dokumentär, men lite väl ostrukturerad. Den hoppar hit och dit, flera av de medverkande presenteras inte förrän halvvägs in – eller ännu senare – och det hela ger intryck av att vara en lite slarvigt hopklippt TV-serie. Och det är ju lite synd. Dessutom är filmen lite för lång, åtminstone känns det så, men det kan bero på den stökiga strukturen.

Visst blir man hungrig när man ser filmen. Många av maträtterna ser onekligen goda ut – men i alldeles för många fall handlar det om oerhört töntiga rätter. Små löjliga bitar av något konstigt, elegant placerat på en stor tallrik. Och face facts: inga maträtter är värda flera tusen kronor.
I en scen besöker Steve Plotnicki en vanlig, enkel deli i New York, dit brukade han gå med sina föräldrar när han växte upp. Han beställer en vanlig pastramimacka – och denna ser tammefan godast och mest lockande ut av alla skumma rätter som förekommer i FOODIES!

(Biopremiär 23/5)

<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//

–>
http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js

var uri = ‘http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(18730132)a(1653233)’ + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write(‘‘);