Foton copyright (c) Noble Entertainment
Deckarförfattaren Håkan Nessers roman ”Kim Novak badade aldrig i Genesarets sjö” må vara framgångsrik, men filmatiseringen som kom 2005 var inget vidare. Stifft och teatraliskt.
2008 påbörjade bröderna Bengt (Manus och regi) och Hans Danneborn (producent) en filmatisering av Nessers bok ”Och Picadilly Circus ligger inte i Kumla”, en systerroman tioll ”Kim Novak” och liksom den baserad på Nessers egen uppväxt. Av diverse skäl blev filmen inte färdig förrän nu – sex år senare! Pengarna tog slut och filmarna stötte på alla möjliga problem. Tydligen.
Filmen är inspelad på plats i Kumlatrakten och i alla roller ses för mig helt okända förmågor, enligt uppgift är de lokala skådisar. Den ende jag känner igen är Dag Malmberg som dyker upp som polis, han har varit med i ett rejält gäng filmer och TV-program. Anton Ahremalm, som ibland är förvillande lik en ung Olle Ljungström, spelar Nessers alter ego Mauritz, en uttråkad gymnasieelev som bor med sina föräldrar i trista Kumla. Året är 1967 och Mauritz och hans polare älskar popmusik. Han träffar den väna Signhild (Amanda Ekblom-Käck), som har ett litet helvete hemma. Hennes farsa (Linus Lindman) är en finsk alkis som misshandlar sin fru; Signhilds morsa Ester (Isabelle Moreau). De unga tu inleder en romans. Plötsligt sker ett mord – och Mauritz börjar att nysta i fallet medan polisen står hjälplös. Det uppstår fnurror på tråden i förhållandet med Signhild.
OCH PICADILLY CIRCUS LIGGER INTE I KUMLA är en rätt märklig film. Som helhet känns det som en amatörfilm; som en filmelevs avgångsprojekt eller något ditåt. Filmen spretar åt alla håll och hittar ingen enhetlig stil. Ibland är filmfotot tjusigt, ibland inspirerat med kul åkningar – och ibland är det riktigt fult och taffligt. Här och var har man slängt in omotiverade slowmotionscener och dessa ser ganska hemska ut.
Skådisarna gör rätt bra ifrån sig. Jag trodde att Mauritz var i 30-årsåldern och blev förvånad när han plötsligt sitter i ett klassrum, men Ahremalm är inte alls dålig. Dock kämpar allas med stela repliker och ett oerhört stökigt manus. Mordgåtan står inte i fokus, den är bara en sidopryl. Filmen handlar om Mauritz och Signhild. Ibland beter sig rollfigurerna väldigt märkligt. Här finns en del töntigt arty scener, som till exempel när det unga paret är ledsna och fullt påklädda går ut och sätter sig i en sjö. Mot slutet blir handlingen alltmer förvirrande.
Man har vräkt på med en massa tidstypiska fordon och produkter, och nog ser det ut att vara 60-tal – men ungdomarna känns mest som ett gäng hipsters från modern tid. Fast utan skägg. Ett par repliker låter allt annat än tidstypiska.
Filmens berättartempo är mördande långsamt och filmaffischen är ful.
En lärare pratar skånska och Mauritz dreglar när han sover vid skolbänken.
(Biopremiär 11/4)
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
//
–>
http://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
var uri = ‘http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(18730132)a(1653233)’ + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write(‘‘);
var uri = ‘http://impse.tradedoubler.com/imp?type(img)g(19552188)a(1653233)’ + new String (Math.random()).substring (2, 11);
document.write(‘‘);
TOPPRAFFEL! 