måndag 28 april 2014

Bio: Brick Mansions

Foton copyright (c) Scanbox
Luc Besson är en produktiv man. Alltför produktiv tycker nog många. Jag kommer ibland på mig själv med att anse att han är för produktiv - de filmer han skriver manus till, producerar och ibland även regisserar är av högst ojämn kvalitet. Actionfilmer som är slickade, tjusiga, men som ofta saknar vissa ingredienser som får dem att känna som annat än fabriksprodukter. Fast å andra sidan: det finns ju massor av människor som producerar enorma mängder underhållning och lyckas hålla jämn- och ibland till och med stigande kvalitet. Till exempel alla de som producerar TV-serier, månatliga serietidningar och så vidare.
Luc Bessons senaste produktion - han har skrivit manus och producerat - är en engelskspråkig nyinspelning av Bessons franska original BANLIEUE 13 från 2004, som jag tyvärr inte har sett (det finns även en uppföljare jag inte heller sett). Jag kallar inte BRICK MANSIONS för en amerikansk remake, eftersom det är en fransk-kanadensisk film, förvisso inspelad delvis inspelad i Detroit, men fortfarande från Bessons bolag EuropaCorp.
Det hela utspelar sig ett par år in i framtiden. Brick Mansions kallas ett stort, övergivet område i Detroit. Där huserar gangsters och den som styr över området är en viss Tremaine (RZA). Fransmannen David Belle, mannen som uppfann spring-klättra-och-hoppa-tjofräset Parkour, och som var med i de två franska filmerna, är Lino, vars flickvän kidnappas av Tremaine. Filmens huvudroll innehas av Paul Walker, som är polisen Damien, som skickas in i Brick Mansions, eftersom Tremaine hotar att spränga hela stället i luften. Damien och Lino tvingas samarbeta, så snart kutar de omkring och slår folk på käften.
Detta är en av Paul Walkers sista filmer. Walker omkom ju i en bilolycka i november förra året, och det känns onekligen lite konstigt att se honom röra på sig i den här filmen. Ännu konstigare känns det när han fräser omkring i vilda biljakter. Och ja: alldeles innan eftertexterna ploppar det upp ett porträtt på Walker, vars minne filmen tillägnas.
... Fast ärligt talat: Paul Walker må ha varit en sympatisk och schysst kille, men mycket till actionhjälte är han inte. Han ser alldeles för snäll ut. Lite för gossaktig. Då har David Belle ett hårdare och ruffigare utseende. Dock kan ett bra actionutseende inte riktigt rädda BRICK MANSIONS, som för övrigt är regisserad av långfilmsdebuterande fransmannen Camille Delamarre. Filmen lider av flera problem. För det första: liksom alldeles för många actionfilmeridag, är det här en PG-13-film. Det innebär att den är alldeles för tam och snäll. De franska filmerna ska visst vara betydligt mer gritty. I BRICK MANSIONS får rollfigurerna inte svära. En svart skurk skriker ibland "MOTHERFUCKERS!!!" - men "fuckers" dränks alltid av en explosion eller pistolknall. Blod finns här nästan inget och det bjuds självklart inte på något naket.
För det andra: BRICK MANSIONS byger på Parkour. Filmen går ut på att visa upp så mycket Parkourutövande som möjligt - vilket innebär att det blir rätt krystat. Dessutom ser actionscenerna alldeles för uttänkta och koreograferade ut; som dansnummer. David Belle hoppar och skuttar och klättrar och har sig. Nu är förvisso hans stund ofta smått otroliga och imponerande, vilket skänker ett visst underhållningsvärde - men samtidigt gör filmskaparna sitt bästa för att förstöra dessa scener med irriterande shaky-cam och alldeles för snabba klipp. Varför anstränga sig och utföra våghalsiga stunts när man knappt kan urskilja vad som sker?
Filmens handling är ganska ointressant; den är så pass vissen att jag glömde vad det hela gick ut på medan jag tittade på filmen. RZA är en rätt kass skådis. BRICK MANSIONS är halvokej och går att titta på, men inte mer.








(Biopremiär 30/4)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx