onsdag 12 mars 2014

BUFF: Vägen till Cannes

Foton copyright (c) Berg Images
Jag har sett alldeles för många vissna, svenska dokumentärer de senaste åren. Segt navelskådande, ointressant, taffligt gjort - senast i raden var ATT SKILJAS, som inte har på bio att göra. Men så plötsligt - från ingenstans, höll jag på att skriva, men den kommer från BUFF - dyker det upp en svensk dokumentär som lyckas vara intressant, givande, underhållande och rolig. Samtidigt!
VÄGEN TILL CANNES är resultatet av projektet BUFF för ALLA; filmen är producerad av BUFF:s för tillfället mammalediga head honcho Julia Jarl, och regisserad av Stefan Berg. Fast titeln VÄGEN TILL CANNES är lite missvisande. De besöker nämligen Cannes två gånger i filmen; både i början och slutet. VÄGEN TILLBAKA TILL CANNES stämmer bättre. Dessutom får vi aldrig se själva vägen. Vi får se Kastrup. Vi får se en flygplansvinge och moln. Vi får inte se motorvägen mellan Nice och Cannes; vi får inte se F1-hotellet utanför Antibes, där jag bodde under filmfestivalen 1995.
Julia Jarls man Jonas arbetar på en gymnasieskola i Malmö för elever med funktionsnedsättningar; främst ADHD, Aspergers och odefinierade psykiska problem. En handfull killar på denna skola får i uppdrag att göra en kortfilm, något de verkligen går in för. De skriver, regisserar, agerar i-, och klipper ihop en thriller som antingen heter MANNEN PÅ BÄNKEN eller KALLA FÖTTER - beroende på vilken trailer man ser. Vi får inte se den färdiga filmen, bara korta snuttar och glimtar från premiärvisningen på Spegeln i Malmö.
Två av killarna utkristalliserar sig snabbt som dokumentärens huvudpersoner - den energiske Mattias Axelsson, som drivs av viljan att skriva och regissera, och den tystlåtne, introverte Dennis Hallén, som aldrig pratar mer än nödvändigt, blir Mattias' stjärnskådis. Mattias och Dennis får följa med BUFF-ledningen till Cannes 2012, där de får blodad tand. De vill dit igen året därpå - men då ska de minsann ha en film med sig! Man kan ju inte åka tomhänt till världens största filmfestival.
När en månad återstår till Cannesfestivalen 2013 lägger den driftige Mattias fram sin nya kortfilmsidé. Dennis tilldelas huvudrollen i den sex och en halv minuter långa JAZZTONES, och BUFF-arbetaren Tim Chronström anlitas för att sköta det tekniska. De lyckas spika ihop filmen, återvända till Cannes, och där visa upp den för ett par viktiga personer. Som en representant för Finlands filminstitut.
På pappret låter det här kanske inget vidare. Ungdomar med psykiska handikapp gör amatörfilm. Det kan kanske till och med kännas lite provocerande för helt friska filmare som inte lyckas finansiera- och göra sina filmer och som inte får åka till Cannes. Men det här är en lysande liten film. Inspirerande och rolig.
Dennis och framförallt Mattias genomgår förvandlingar under filmens gång, Mattias lyckas till och med genomgå en fysisk metamorfos. Han har blivit en självsäker filmare med stora drömmar - i sann amerikansk anda. Follow your dreams, som Paul Stanley skulle ha sagt om han suttit på BUFF:s kontor som rådgivare.
Har finns mycket dead pan-humor och roliga repliker. Dennis' korthuggenhet, som ibland påminner om Gary Cooper, Mattias' svada, scenen där idén till JAZZTONES läggs fram, som klippts på ett sätt så att bara nyckelorden finns kvar - homosexuell, utanförskap och så vidare; jag trodde först att denna scen var parodi, eftersom det låter som om Mattias medvetet gått in för att stoppa in så många angelägna ämnen som möjligt för att försäkra sig om att få bidragspengar (karate, duschscener och annat bra nämns inte, då får man inga bidrag).
Daniel Lundquist, programansvarig på BUFF, spelar huvudpersonens farsa i JAZZTONES, och fäller repliken "Vad är det här för jävla skitmusik?", en replik som hörs om och om igen, när filmskaparna traskar runt i Cannes och visar upp kortfilmen på en iPad. Det dyker upp en del andra bekanta ansikten, men mest oförglömlig i VÄGEN TILL CANNES är nog Lacostemannen - Mattias' fryntlige farsa Douglas. Här närmar sig filmen PLÖTSLIGT I VINSLÖV: Douglas har köpt en packe Lacostemärken på eBay. Dessa fäster han på billiga pikéer han köpt på Dressmann. Fantastiskt roligt!
Precis som fallet var med MANNEN PÅ BÄNKEN/KALLA FÖTTER får vi bara se korta klipp ur JAZZTONES, så vi får helt enkelt lita på de positiva omdömen filmen fick i Cannes.







(Filmen kommer att få distribution via Filmcentrum)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx