Foton copyright (c) Nimbus Film Productions
Jag och en god vän tog en öl under BUFF och pratade om barnfilmer vi gillade när vi själva var barn – och vi kom båda fram till att vi faktiskt inte tittade på barnfilmer när vi växte upp. Förvisso är jag rätt mycket äldre än min vän, utbudet såg annorlunda ut när han växte upp, men när vi själva fick välja vad vi ville se, såg vi aldrig på barnfilm. Jag gillade bara roliga filmer och äventyr – science-fiction, western, riddare, musketörer, superhjältar. Och monster, såklart. Spännande och coola saker. Jag var totalt ointresserad av de filmer vissa vuxna tyckte var lämpliga att se. Om det superhjälte- och sci-fi-films-utbud vi har idag hade funnits på 1970-talet, hade jag skitit på mig av lycka.
… Och jag hade älskat en film som den danska barnfilmen ANTBOY. Redan förra året besökte regissören Ask Hasselbalch BUFF och pratade om den då kommande filmen, som bygger på en rad danska barnböcker av en herre med det i Sverige märkliga namnet Kenneth Bøgh Andersen – en pseudonym hade nog varit på sin plats. Böckerna har inte översatts till svenska, och nej, figuren har ingenting med Marvel Comics-hjälten Antman att göra. Jag hade aldrig hört talas om figuren, men nu har jag sett den färdiga filmen – den enda film på BUFF i år vilken jag verkligen ville se.
|
|
|
Bokserien filmen ANTBOY bygger på. |
ANTBOY inleds med pampig musik och serierutor tecknade i traditionell amerikansk superhjältestil. Det är snyggt och häftigt, och därefter hamnar vi i en typisk dansk småstad. Där träffar vi dem mesige lille tolvåringen Pelle Nøhrmann (Oscar Dietz), som är kär i söta rikemansdottern Amanda (Cecilie Alstrup Tarp). Hon har förstås inte noterat honom. När Pelle en dag på väg hem från skolan jagas av mobbare, gömmer han sig i en mystisk trädgård, där han råkar bli biten av en lika mystisk myra.
Väl hemkommen mår Pelle dåligt och somnar, och när han vaknar har han försetts med superkrafter: en myras krafter. Med hjälp av serietidningsnörden Wilhelm (Samuel Ting Graf) blir Pelle den maskerade Antboy, och förvandlas snart till traktens store hjälte och alla flickors idol. Men så anländer en superskurk till byn: Loppan (serietidningssamlaren Nicolas Bro från WAR HORSE och NYMPHOMANIAC). Loppan kidnappar Amanda för att pressa hennes far på pengar, och Amandas tuffa syrra Ida (Amalie Kruse Jensen) letar upp Antboy för att få hjälp. Nu blir det raffel och grejor!
Som helhet är ANTBOY en kul och trevlig film. Dock vill jag inte sticka under stol med att jag blev en aning besviken – vilket nog främst beror på bristen på originalitet. Figuren Antboy är mer eller mindre en kopia på Spindelmannen. Flera scener i filmen känns hämtade direkt på Sam Raimis första SPIDER-MAN – Pelle upptäcker sina krafter och i slowmotionscener duckar han undan en motståndares hårda slag, och eftersom han kan klättra på väggar är händerna klistriga och saker fastnar i handflatorna. Det är lite för likt för att bara vara en blinkning till den gamle nätskallen. Antboys enda unika kraft är att han har frätande urin! Han bryter upp hänglås genom att pissa på dem.
Jag läser att Antboys kostym är den dyraste som någonsin förekommit i en dansk film, vilket låter otroligt, men i övrigt är detta en lågbudgetfilm – jag vet inte vad den kostade, men enligt regissör Hasselbalch kostade ANTBOY ungefär lika mycket pengar som MAN OF STEELS filmteam spenderade på latte. Och det här ser rätt billigt ut. Effekterna är inte vidare imponerande, men till större delen effektiva, charmiga och fungerande.
Det är nog för mycket att hoppas på en svensk biopremiär, men nog borde ANTBOY kunna släppas på DVD här i Sverige. I Danmark blev filmen så framgångsrik att Ask Hasselbalch nu håller på att spela in ANTBOY 2.
<!–
google_ad_client = "ca-pub-3083732164083137";
/* TOPPRAFFEL!-inlägg */
google_ad_slot = "7529329410";
google_ad_width = 234;
google_ad_height = 60;
// https://pagead2.googlesyndication.com/pagead/show_ads.js
TOPPRAFFEL! 