måndag 24 februari 2014

Bio: Sådan far, sådan son

Foton copyright (c) TriArt Film
Ack, vad gör man väl inte för kulturen. Vad gör man väl inte för TOPPRAFFEL!.
Söndagkväll. Jag kände för att se en fin gammal film noir. Eller bara en actionfilm. Men icke. Eftersom jag beslutat mig för att se alla biopremiärer i Malmö, blev det till att traska bort till Spegeln och se det japanska dramat SÅDAN FAR, SÅDAN SON av Hirokazu Kore-eda. Den pressvisades samtidigt som en annan film förra veckan, således blev det till att se den på en ordinarie visning.
Det var förvånansvärt mycket folk på visningen. Fast å andra sidan, allt över tjugo pers är att betrakta som enorma publikmassor på Spegeln. Tänk att så många ville se den här filmen. Själv ville jag ärligt talat inte se den - som sagt, jag gick dit bara för att beta av den. Det skulle aldrig falla mig in att se en sådan här film i vanliga fall, genren intresserar mig inte alls. Att den här filmen fick Jurypriset i Cannes förra året spelar ingen roll.
Masaharu Fukuyama spelar den framgångsrike arkitekten Ryota, som bor i Tokyo tillsammans med sin fru och deras sexårige son. Fast plötsligt visar det sig att sonen inte alls är deras son. Ryota får veta att det skett en förväxling efter förlossningen och de fick med sig fel unge hem - medan ett annat par försågs med Ryotas och hans frus. De har alltså ovetande uppfostrat fel barn i sex år. De rekommenderas att byta tillbaka barnen, vilka de slutligen bestämmer sig för att göra - men det är lättare sagt än gjort.
SÅDAN FAR, SÅDAN SON är en oerhört lågmäld film, här finns inget extravagant, flashigt kameraarbete, tempot är långsamt, och filmen varar i två timmar. Två väldigt långa timmar, eftersom tempot inte precis snabbar upp speltiden. Skådespeleriet är väldigt bra, i synnerhet de unga barnskådespelarna, och handlingen och dilemmat är intressant - men jag personligen är totalt ointresserad av sådana här dramer. Jag tyckte mest att det var tråkigt. Och som ofta är fallet med japansk film hade jag svårt att bli engagerad och för att relatera till det som försiggår. Japansk kultur och japaners beteende skiljer sig ju som bekant en hel del från Sverige och svenskarna. Ibland blev jag inte klok på vad de sysslade med. Jag kom på mig med att sitta och tänka på annat. Linnea Quigley på en kyrkogård.
... Men det här är säkert en viktig och angelägen film.








(Biopremiär 21/2)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx