onsdag 8 januari 2014

Bio: Last Stop Fruitvale Station

Foton copyright (c) NonStop Entertainment
Filmaffischen och bioannonserna för regidebuterande, 27-årige Ryan Cooglers LAST STOP FRUITVALE STATION är nerlusade med lovord. Filmen vann även pris i Cannes, Sundance och på Stockholm Film Festival.
Men jösses, har folk blundat när de sett filmen? Måste man ha skygglappar bara för att ett ämne anses viktigt och behjärtansvärt? Inte nog med att filmen är rätt taffligt ihopspikad - det här är ett pekoral!
Filmen, som fått en dum svensk titel - i original heter den bara FRUITVALE STATION - är baserad på en verklig händelse. Den första januari 2009, på väg hem efter att ha firat nyår, sköts den svarte 22-åringen Oscar Grant III ihjäl av polisen på en tågstation i San Fransiscos Bay Area. Händelsen filmades av en massa passagerare och ledde till stor uppståndelse och protester. Michael B Jordan spelar Oscar och filmen börjar med (fejkade) mobiltelefonfilmer på händelsen. Därefter skildras Oscars liv under dygnet som leder fram till skottet.
Det här är verkligen jönsigt. Oscar är en problemkille, han har suttit på kåken, han säljer gräs - men samtidigt är han en fantastisk helyllekille. Han lever verkligen i en Cosbyvärld. Han lever tillsammans med flickvännen Sophina (Melonie Diaz) och tillsammans har de den lilla dottern Tatiana. Octavia Spencer spelar Oscars rejäla morsa Wanda och killen har även en härlig och spirituell mormor, som gärna delar med sig av sina recept.
Varför Oscar blivit småkriminell framgår inte, han verkar vara det svarta fåret i släkten, men alla älskar honom ändå - eftersom han är så älskvärd. Men han bestämmer sig för att bli en bättre människa! Han sitter fundersamt på en sten i motljus och tömmer ut sin sista påse gräs i havet. När han ska tanka bilen ser han en hund bli påkörd och han försöker förstås hjälpa den. En söt tjej som ska köpa fisk i mataffären där Oscar brukade handla behöver råd, och Oscar är inte sen att ringa upp sin mormor, som självklart vet råd. Han både lämnar och hämtar dottern på dagis - och när han hämtar henne springer de ikapp till bilen, vilket visas i slow-motion! Han hjälper till och med en vit, gravid kvinna med att gå på toaletten.
Wanda övertalar Oscar att ta tåget, och tänk, eftersom tåget blir försenat tvingas alla passagerarna att fira tolvslaget ombord - och alla dansar glatt tillsammans. Men på vägen hem uppstår alltså lite gruff - och då kommer de onda, vita poliserna. De här är verkligen skitonda. Ja, jösses, vilka rötägg, argare poliser får man leta efter. Självklart förklaras inte varför de är så illasinnade och våldsbenägna, det behövs inte i en film som den här.  Det bråkas och trots att Oscar är så schysst råkar han illa ut och ett skott går av.
Det här är lamt. Det är rätt illa gjort. Släkten Grant är skrattretande präktig. Jag hade gärna sett den vresiga polisernas nyårsnatt skildras parallellt med Oscars mys med familjen. Den effekt filmskaparna är ute efter uteblir totalt - och jag tycker alltså att det är konstigt att detta blivit så hyllat. Varför har så många överseende med den väldigt tillrättalagda skildringen och höga töntfaktorn?
Filmen avslutas med några dokumentära bilder, bland annat på dottern. Svenske Ludwig Göransson står för filmmusiken. Forest Whitaker har producerat.








(Biopremiär 10/1)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx