tisdag 1 oktober 2013

Bio: Skumtimmen

Foton copyright (c) Nordisk Film
Johan Theorin. Varje gång jag ser eller hör hans namn misstar jag honom för att vara politiker. Det låter ju som ett politikernamn. Men så är ju inte fallet. Karln skriver deckare - och i vanlig ordning har jag inte läst dem.
Denna recension har blivit lite försenad eftersom jag varit uppe på Bokmässan i Göteborg. Medan jag var där kunde jag inte undvika att snubbla över en rad recensioner av Daniel Alfredsons Theorinfilmatisering SKUMTIMMEN. Jag förvånades över att den fått ett så pass bra mottagande. Själv tycker jag nämligen att den här filmen är totalt värdelös. Tråkig, platt och fullkomligt spänningsbefriad.
SKUMTIMMEN. En film om en som tar ett skumbad i en timme? Eller om en trevlig pils vars skumkrona tar en timme på sig att lägga sig? Nej, inte alls. Filmen utspelar sig på Alvaret på Öland; en plats som gjord för mystiska historier. Hit kommer Julia (Lena Endre) för att hälsa på sin gamle far. Året är 1993, tror jag att det var. Tjugo år tidigare försvann Julias femårige son och antogs ha drunknat. Julia har under alla dessa år skyllt på sin far (Tord Peterson). Denne tror dock att grabben blev mördad och nu har han och en kompis fått upp nya spår. Kort efter att Julia anlänt mördas den där kompisen.
Det hela verkar ha med den slemme Nils Kant (Felix Engström) att göra. 1945 sköt Kant ihjäl två tyska soldater han hittade på Alvaret. Därefter sköt han en polis - och flydde till Kuba. Allt detta får vi se i flashbacks och scenerna från Kuba har säkert sett till att filmens budget skjutit i höjden.
Thomas Gabrielsson spelar polisen Lennart, som ser till att Julia tvingas stanna kvar på Öland. Minsann om de två inte går och blir betuttade i varandra. Ted Åström dyker upp i en liten roll som bilmekaniker eller vad han nu var. Det var länge sedan jag såg honom, så det var ett trevligt återseende. Men det är väl det mest positiva i den här filmen.
Riktigt varför filmen utspelar sig i början av 90-talet vet jag inte. Alla använder nämligen mobiltelefoner. Förvisso gamla, klumpiga sådana, men ändå - de har mobilerna till hands när det är fara å färde. Således skulle filmen lika gärna kunna utspela sig idag. Eller igår.
Storyn är egentligen inte så dum. Miljöerna torde vara exemplariska för en thriller eller rysare. Men allt sjabblas bort - det här är bara lamt. Med få undantag görs det inget av de ödsliga miljöerna - detta är väldigt långt från BASKERVILLES HUND. Aldrig någonsin blir det kusligt.
Det spelar ingen roll att man anlitat kompetenta skådisar till det här.
Ta ett skumbad istället.







(Biopremiär 27/9)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx