måndag 28 oktober 2013

Bio: Mr Morgans sista kärlek

Foton: Nicolas Schul © Bavaria Pictures/Nicolas Schul 2013. All Rights Reserved. 
I min recension av DON JON tog jag upp den ovanliga relationen mellan unge Jon och den mer än tjugo år äldre Esther. I vanliga fall brukar det ju vara en medelålders - eller ännu äldre - karl som får ihop det med en betydligt yngre kvinna.
Ordningen är återställd i tyskan Sandra Nettelbecks drama MR MORGANS SISTA KÄRLEK - även om det egentligen inte handlar om en romantisk relation. Michael Caine (som är 80) spelar den trötte änklingen Matthew Morgan, som saknar sin fru och tillbringar sina dagar med att inte göra något speciellt in Paris, där han bor; han går mest och väntar på att själv få dö och återförenas med hustrun. Matthew talar inte franska, vilket ibland ställer till med problem, och det dröjde ett bra tag innan jag förstod att han ska föreställa amerikan. Michael Caine låter nämligen mest som Michael Caine, hans amerikanske accent är allt annat än konsekvent - och jag förstår inte riktigt varför han inte kunde vara engelsman, det har ingen betydelse för berättelsen.
En dag träffar den ofta rätt buttre Matthew på den unga, levnadsglada danslärarinnan Pauline (Clémence Poésy från Harry Potter-filmerna; hon fyller 30 i övermorgon - om du nu läser detta samma dag jag publicerar). De två konverserar lite kort, hon hjälper honom med en grej, och när Matthew ett par dagar senare råkar få syn på henne igen, hittar han på en ursäkt för att prata med henne. De två börjar umgås och hon blir något slags livscoach för honom och han lever upp.
Matthew har ingen vidare kontakt med sina barn, spelade av Justin Kirk och Gillian Anderson, som motvilligt kommer till Paris efter att Matthew hamnat på sjukhus. Dottern är en ganska regelrätt bitch, medan sonen inte gillar att farsan umgås med en snuttgurka som skulle kunna vara hans barnbarn.
MR MORGANS SISTA KÄRLEK är alldeles för lång och långsam, och temat är inte alltför originellt. Dessutom blir storyn lite väl fånig när sonen dyker upp och en rad allt annat än oväntade skeenden följer. Slutet är inte det bästa och lite jönsigt. Men detta hindrar inte filmen från att vara hyfsat trivsam. Det är trevligt att se Michael Caine göra en huvudroll igen, det ser vi alltför sällan. Och bortsett från den svajande accenten är han bra. Bra är även Clémence Poésy, som är söt, kul och charmig. Det visade sig förresten att jag känner en tjej som i sin tur känner Poésy, och hon är tydligen likadan i verkligheten.
Som helhet är denna tysk-belgisk-fransk-amerikanska samproduktion högst umbärlig. Och det är inte utan att jag tycker att relationen mellan Matthew och Pauline är lite suspekt - även om de bara är vänner.






(Biopremiär 25/10)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx