torsdag 17 oktober 2013

Bio: Min stulna revolution

Foton copyright (c) Folkets Bio
Återigen är det dags att slösa bort biodukar på ett TV-program. Ännu en svensk dokumentär, ännu en film som inte är avsett för biografer. Och om den nu faktiskt är avsett för biografer - varför inte visa det?
Antagligen därför att regissören Nahid Persson Sarvestani inte kan bättre. Jag har sett en av hennes tidigare filmer och den var lika platt och visuellt oinspirerad.
På 1970-talet var Persson vänsteraktivist i sitt hemland Iran. Staten slog till och grep Perssons bror Rostam, som ett par månader senare avrättades. Persson har alltid känt skult för detta och antar att det egentligen var henne de var ute efter.
Nu lokaliserar- och samlar Persson ett gäng av sina gamla aktivistkamrater som får sitta och berätta om tortyr och fångenskap. Tanter sitter och pratar rätt upp och ner. Ibland har gamla nyhetsklipp stoppats in, men för det mesta är det tanter som pratar. Persson själv agerar berättarröst - och som sådan är hon sövande. Hennes röst är sövande. Ja, hela filmen är sövande - om man nu inte är väldigt intresserad av ämnet. Ämnet är väl i och för sig bra och intressant, men genomförandet är så rudimentärt det kan bli. Det ser inte ut som något annat än ett TV-program.
Jag tycker ingenting om det här, mer än att det är tråkigt. Och jag skiter i att sätta ett betyg. Det här har inte på bio att göra.

(Biopremiär 18/10)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx