torsdag 3 oktober 2013

Bio: Diana

Foton: Laurie Sparham © Caught in Flight Films Ltd. 2013 All Rights Reserved.
Jag är förstås fullkomligt ointresserad av det brittiska kungahuset och jag har noll koll på vad prinsessan Diana hade för sig efter att hon skilde sig från Vingmuttern. Mer än att hon omkom i en bilkrasch efter att ha jagats av paparazzi. Jag trodde att den där Dodi Fayed, som var med i bilen, var Dianas pojkvän, men enligt den här filmen var det inte riktigt så.
Naomi Watts är prinsessan Diana och efter en kort prolog som utspelar sig kort före kraschen 1997 hoppar filmen två år tillbaka i tiden. En vän till Diana hamnar på sjukhus och där träffar hon den pakistanske hjärtkirurgen dr Hasnat Khan (Naveen Andrews). Av någon anledning faller Diana pladask för den stiffe doktorn och de börjar att träffas i smyg. Han smugglas in i palatset, hon klär ut sig och besöker hans ungkarlslya.
Hasnat har svårt för all uppmärksamhet Diana genererar. Hon förföljs konstant av paparazzi och de vill hålla sin romans hemlig. Men det hela blir lite för svårt i längden och efter ett bråk börja Diana att roa sig med den där Dodi istället. Om man får tro den här filmen var Di och Dodi aldrig ett par.
Oliver Hirschbiegels (UNDERGÅNGEN) DIANA känns liten grann som NOTTING HILL - fast utan humor. Åtminstone ingen medveten sådan. Enkel man av folket - om än hjärtkirurg - möter världens mest kända kvinna. Kulturkrockar uppstår. Ett klassiskt grepp - men i det här fallet är det hela ganska platt, det är lite väl enkelt. Naveen Andrews känns som en pakistansk Colin Firth, han har lite samma framtoning, fast lite mer släystruken. Han känns lite trubbig och vresig, och jag förstår inte riktigt vad Diana ser i honom.
Naomi Watts är mycket sötare än den riktiga Diana, men har samma tantiga frisyrer. Och hon är rätt tråkig i den här filmen. Jag vet inte om det är Watts som inte riktigt får rätt på rollen eller om Diana var sådan.
DIANA segar på i två timmar utan att någonsin lyfta. Ibland far prinsessan utomlands och hjälper barn som skadats av landminor. Vissa scener är inspelade i Göteborgstrakten, men jag vet inte vilka - Film i Väst är medproducenter. Det hela är rätt ljummet och känns mest som en TV-film för veckotidningsläsande hemmafruar. Fast jag vill inte påstå att det är mördande tråkigt att se filmen.
Oliver Hirschbiegel verkar för övrigt vara fotfetischist - med tanke på en farlig massa bilder på Naomi Watts skor och fötter.







(Biopremiär 4/10)

-->



0 kommentarer:

Skicka en kommentar

 

TOPPRAFFEL! Copyright © 2012

Bloggerfy Splinx